Tack så mycket för era svar!Det är ändå skönt att man inte är ensam och att det verkar gå över.
Det kan nog stämma att känslorna blev värre eller kanske rentav uppkom när illamåendet började.
Dramatic Chipmunk skrev 2009-12-25 00:07:53 följande:
Så skönt att äntligen läsa om en till som känner som jag. Alla runt omkring mig förväntar sig att jag ska vara superlycklig och förväntantsfull eftersom barnet både var planerat och jag fick ett MA i våras som tog mig väldigt hårt. Men jag mår skitdåligt och tänker från och till att jag kanske borde göra abort, om inte för att jag mår så psykiskt dåligt av att vara gravid så för att jag måste vara en pissdålig blivande mamma som nästan hatar sitt eget barn i magen. Försök att prata om det med din BM, jag bröt ihop på inskrivningen och sa att jag var äcklad av det som fanns i mig varav hon skickade mig till läkaren och kuratorn. Nu känner jag mig inte lika hemsk då jag fått prata med kuratorn som säger att det är vanligt att känna så här. Hon tror även att det kommer kännas bättre då jag passerat v. 18 och inte "har något val längre". Det är nog viktigt att ha ett bra nätverk med kunniga människor omkring sig under graviditeten och att man även får en bra uppföljning när barnet väl är fött. Hoppas att vi tar oss igenom den här svackan, hur jävligt det än känns just nu! Kramar/ Sara
Så kan jag också känna! Att det är skumt liksom att något växer inom en och att allt kommer att förändras snart. Men samtidigt, när jag fick mina missfall så var jag verkligen jätteledsen. Tack för ditt stöd, jag hoppas också att vi mår bättre snart
