Så JÄVLA trött på att vara gravid!!!
Måste bara få skriva av mig lite.
Är så sjukt jävla trött på att vara gravid!!! Trött på att ha ont, vara tjock, inte få äta som jag vill, ha humörsvängningar, acne, blek hy, inte få dricka, inte ta en cigg, alltid köra till middagar, känna mig ensamare än förr.
Men mest av allt är jag trött på den förbannade jävla oron för att något ska hända bebisen! Hatar att bli orolig då jag inte kännt rörelser på en stund, hatar alla människor som berättar om folk vars bebisar dött i magen strax innan BF, hatar att bli orolig för infektioner mm. Hatar kommentarer om "att på min tid köpte man ingenting förens bebisen var ute" osv. Hatar när folk pikar en/ driver med en när man följer kostråden, och ser på en som nån överbeskyddande hönsmamma i förtid.
Hatar när folk hela tiden ska ta på magen och förväntar sig att bebisen ska sparka just där, just då, hatar när folk säger "hej tjockis" och ska diskutera hurvida jag gått upp mycket eller inte. Hatar alla jävla råd om att inte sträcka sig, böja sig, ta det lugnt osv.
Har dessutom haft massa jävla kompilkationer som gjort att jag inte fått träna, ha sex, kunnat jobba fullt mm under stort sätt hela graviditeten, är 8:e månaden nu.
Hatar att jag blir avundsjuk på min man som kan leva precis som vanligt- och ändå ska få en bebis. Känner mig som en missunsam kossa när jag blir tjurig pga av avundsjuka då han gör allt jag tidigare också fick göra.
Är självklart otroligt tacksam för att jag kunnat bli gravid, och älskar redan mitt ofödda barn över allt annat. Men jag tycker att graviditeten är ett nödvändigt jävla ont, som jag önskar att man fick snabbspola förbi.
Är det nån där ute som känner igen sig, och också vill gnälla och få ut frustration?