Vad gör man med barn då man haft två heeeelt olika uppfostringar själv??
Min make har en åldrig mor och bara en äldre bror så båda pojkarna fick allt serverat, behövde aldrig hjälpa till med något i hushållet.
Jag som tjej däremot fick som 12 åring passa 3 småsyskon, städa en 5 rummare, diska undan efter måltiderna och laga mat till småsyskonen då föräldrarna jobbade från eftermiddagen till tidiga natten.
Min make har två barn som han uppfostrat som HAN är van och dom gör shit nada mer än att plocka bort det dom ätit på.
12 åringen förväntar sig att sätta sig vid dukat frukostbord men plockar bara bort sitt eget glas, resten får stå framme tills jag plockar undan det, hon kan även komma in till oss på helgerna och säga att hon är hungrig, inte en chans att HON skulle börja plocka fram något eller ta sig en macka själv.
Barnen tror att det är något lyxhotell dom är på varannan vecka, sängarna bäddas automatiskt, vikta rena tvätthögar läggs i deras skåp, maten står serverad och dukas automatiskt av efter varje måltid.......tänk den som hade den lyxen någon gång!!
Jag älskar mina bonusbarn, men just den biten att dom ALDRIG hjälper till ett skit gör att man bara känner sig matt.....och sur blir 12 åringen om man ber henne om något också, allrahelst om man talar om att brödet ligger i skafferiet, smöret i kylen så det är bara att ta sig en macka när man vill.....nej för tusan!! det ska plockas fram åt lilla fröken, bre mackorna kan hon själv, men sen står allt på bordet efteråt.
Vad jag skulle vilja så är det att dom ska lära sig att hjälpa till, plocka undan efter maten, hjälpa till att duka och plocka fram, plocka i och ur diskmaskinen, slänga soppåsen, alltså inga storverk, men lära sig att hjälpa till.
Hur sjutton ska dom klara det bara helt plötsligt när dom flyttar hemifrån??