Normalt att vara så orolig som gravid?

Alla är vi nog oroliga till o från...

Oj vad jag känner igen mig. Oroade mig hela tiden och ringde BM för att få komma o kolla smärta i nedre delen av magen. Fast hon sagt att det var livmodern som tryckte o ofarligt så var jag där igen sen. Jag lugnade ner mig mycket då jag började känna min lille i magen. Blev dock deppig då h*n var lugn *skratt*.
Men det blev lättare för mig då efter att jag nu känner h*n ofta.

Nu är det dock annat som börjat få mig att oroa mig.
Annars har jag svårt att tänka mig att detta är sant, att jag ska äntligen få en liten i famnen sen. Så jag är lite seg med att tänka framåt. Jag njuter otroligt mycket i nuet, tack vare rörelserna i mig. Det är det bästa som finns.
Känns så overkligt att en liten ska komma i mars.

Tack! Skönt att höra att man inte är ensam... Får så dåligt samvete över att jag inte bara är superlycklig hela tiden, blir lite som en ond spiral. Jag ÄR verkligen glad att jag är gravid, men oron förstör.

Ja , det är tufft psykiskt att gå med denna oron hela tiden. Att inte få hinna njuta. Det som skrämmer mig yttrerligare är att denna oron kommer aldrig försvinna, för sedan när den lille kommer kommer man vara rädd för PSD, sedan att de ska bli sjuka osv. Så jag försöker att på nått sätt återhämta mig till nuet och bara känna av (som nu rörelserna).
Jag är en människa som har ett kastofalt katastroftänkande. Som nu har ja "gett upp" eller accepterat att allt kan hända när som helst och därför då blivit lättare än så länge att njuta av dagen.

Fast sen ska ja erkänna att ja är en av dem som oroar mig för maten, vaccinet som jag tog, att bion hade för högt ljud osv.
Det den lille känner från dig är kärlek , kärlek att du vill skydda den från allt ont. Och kärlek är det viktigaste.
Har du testat avslappning med mysmusik för att ge dig själv lite njutning, en paus i det hela?

jag va sjukligt nervös hela graviditeten... tillät knappt min man att vara glad, fick åka till sjukan för att jag hade svårt o andas o sånt..

tycker du ska ta upp det med din BM, det är inte roligt att gå runt sådär.... du kan nog få ngn att prata med

Ja man kan verkligen oroa sig för allt... Oron är ganska konstant men fokus skiftar liksom :) Ringde till min bm för ett tag sen, och hon lungade mig bra för stunden. Tror det kommer kännas bättre när jag sett plutten på rul och magen växer, hoppas jag iallafall. Tror ockå att det faktiskt är för att man bryr sig som man oroar sig så, och det är ju bra. Men ska det vara så här tills barnet är vuxet kommer jag vara ett nervvrak tills dess. Kommer alltså bli som min mormor :)

*skratt*, vi kommer få starta en tråd om hur vi får våra nerver lugnade och stötta varann i hysterin . När rörelserna sedan kommer tror jag att du blir lättare lugnare för stunderna då Plutten kickar

Jag gick å va orolig genom hela graviditeten.De var inte fråns i sista månaden som jag började slappna av lite å kunde fatta/glädjas åt pyret i magen.
Detta gjorde väl tyvärr att jag inte var beredd då de var dags för bb,men ut kom sonen iaf.Nu e jag orolig för allt annat istället.Men de e väl så de e å va förälder.

Sådan va jag med när jag vänta 1:an i början, sen när jag vänta nr 2 blev jag de i slutet istället... 

MEN jag säger om de skulle bli så i ditt fall också Så de blir bättre