Lägga sig i...?
Jag var ikväll på väg hem från (nykter!) nyårsfest hos en granne när jag och dottern på 4 år stannade till i lekparken för att titta på de sista fyrverkerierna. Då ser vi att det i parken är två barn (max 15 år) som skjuter av raketer. Jag blir helt tokig och ber dottern vänta medan jag går fram och pratar med dem. Jag frågar hur gamla de är och de svarar att de är 12 år! Jag känner dessutom igen den ena av dem lite, han brukar vara här i lekparken ibland.
Jag frågar såklart var den vuxne är, och säger åt dem att det är olagligt och dumt för 12-åringar att skjuta raketer. Efter nån minut kommer det fram en kvinna som säger sig vara den ena killens faster, och säger att hon blivit ”barnvakt” för kvällen då alla andra vuxna stuckit iväg på olika fester och hon är kvar med brorsonen och hans kompis. Hon tackar mig även för att jag ingripit och säger att hon tyckt det varit jobbigt att ungarna stuckit iväg och skjutit raketer men att de inte lyssnat då hon sagt ifrån.
Först skällde jag nog ut henne också litegrann för jag var så upprörd, men sen såg jag att hon faktiskt var helt osäker och tyckte det var svårt att säga åt sin brorson, så då skällde jag lite på honom, plockade ihop lådan med raketer och gav bestämt till fastern samt berättade högt om vad som kan hända (han blev lite blek då jag berättade om ögonskador…). Jag kollade också med faster flera gånger om hon tagit illa upp över att jag ingripit, men hon hävdade att hon bara var tacksam över att jag sagt till då hon försökt med de inte lyssnat på henne. Hon sade att det hände lite då och då att hennes släktingar ”dumpade” barnet hos henne för att han är ”jobbig”, och att hon inte riktigt visste vad hon ska göra då.
Jag frågade var de bor och faster sade att hon bor i höghuset intill vårt, på nedre botten. Alltså inte så många lägenheter att förhålla sig till. Jag känner att jag skulle vilja gå dit en annan dag framöver och kolla av hur de har det, ifall hon verkligen blir lämnad med en ”jobbig” 12-åring ofta utan att känna att hon har koll på läget. För då hjälper jag ju gärna till! Särskilt för barnets skull, jag kommer ju såklart också att tänka till extra i parken nästa gång.
Är jag framfusig om jag kollar var hon bor och ringer på? Eller tror ni det kan vara okej?
