När är det ok att sätta sig ned med sitt barn framför TV och titta på tecknat eller barnprogram?

Inga problem att sitta med mina flera gånger om dagen, särskilt om det är barnprogram som är lärorika.......någon timme om dagen...

Min son är 2,5 år och kollar på Bolibompa med storebror 5 år. Minns verkligen inte detta började, men hyfsat tidigt, tror jag. Har inga särskilda regler, jag är bara nöjd om någon av dem sitter stilla någon minut i sträck.... Men att sätta sig med en 10-månaders är väl och ta i.... jag vet verkligen inte. Men runt 1,5 år kanske? Jag har bara erfarenhet av vilda barn och ingen har velat sitta stilla någon längre stund.

Klart det är. Ska man inte få kolla på TV med sitt barn eller det förbjudet för vuxna att vara med? Vi kollade på Byggare BOB imorse med Ofelia. Inte hela tiden och varje dag men då och då.

Svar till Piatowska:

Vid 2 års ålder är det ok att sitta en längre stund och titta på TV. Barn under 2 år bör inte titta på TV mer än möjligen mycket korta stunder. Forskning har visat att det kan ge framtida koncentrationssvårigheter.

Vår dotter började titta på tv ganska nyligen, var då 2 år fyllda. Det kändes lagom tycker jag. Det är pingu hon vill se.

Vid 2 år började vår son intressera sig för TV lite smått.

Är helliberal. När de själva vill och börjar intressera sig. Här har det varit runt året för första och tidigare för syskonen som sett vad storebrorsan gör. 

Har ingenting emot att använda TV:n som barnvakt. Hellre sätter jag barnen framför TV:n när de är trötta efter dagis än låter dem härja fritt när jag måste laga mat. Då är det som bäddat för konflikter och gråt. En halvtimme i soffan lugnar ner dem bra, de får vila lite, kommer ur "dagistempot" och vi slipper inleda kvällen med irritation, bråk och tjat. Och med "sätter" menar jag inte att jag tvingar dem eller sätter på TV:n åt dem. Tvärt om uppmuntras de at sitta vid köksbordet och rita, bygga lego eller så. Men vill de se på TV så får de självklart.

När de var små kunde en stund vid TV:n vara vad JAG som mamma behövde för att få en paus från "att prata med en 11-månaders". Att låta TV:n sköta snacket och själv bara sitta med sonen i knät och upprepa orden han sa (typ) var skönt och gjorde att jag orkade stimulera honom mer sen.
Istället för att ha en ungrig unge som skrek på golvet när jag lagade lunch kunde han få titta på Teletubbis och blev han då lugn och nöjd slapp både han och jag en skrikstund.
Tycker också att många program är riktigt lärorika och det går ofta att knyta an händelser i TV-programmen till verkligheten och vice versa. Så länge man pratar om vad man ser, sätter ord på det hela och hjälper barnet att utveckla sitt eget språk tror jag knappast att TV-n skadar. Att be 1½-åringen berätta vad Nalle Puhs ballong (eller nåt ) tog vägen eller be 4-åringen berätta om filmen han såg  är språkutvecklande om man ställer bra frågor, lyssnar ordentligt osv.

Vi är ute mycket kan tilläggas (mest i kvarteret verkar det som) och ungarna är sportintresserade och har flera idrottsaktiviteter. Är mao inga soffpotatisar, tvärt om är jag glad att de fortfarande ser på TV ibland och fysiskt vilar...

Min 13 månader gamla son gillar skarpt att se på teven. Det är Playhouse Disney som gäller för hela slanten =) Och så länge han är nöjd så är jag nöjd =)

Så fort som möjligt - bara de sitter still.

Min 3-åring har kollat på Tellitubbies o sånt sen han var 2 ungefär, innan var det ointressant för honom. 1,5-åringen kollar Tubbies nu han oxå, kan sitta still i ca 10 minuter.

Det är väl okej så fort barnen själva känner för det, däremot behöver man inte överdriva tv-tittandet till flera timmar per dag!