Stödfamilj

Jag har inte testat själv. Förstår att det känns läskigt men jag tänker att det kan vara en toppen möjlighet om du inte har möjlighet att få avlastning på något annat sett. Både för dig och ditt/dina barn. Vet själv hur skönt det är att få en stund för sig själv och hur mycket bättre mamma jag är efter en liten paus. Barnet/barnen kan få en möjlighet att träffa andra vuxna och uppleva nya saker.
Självklart är det läskigt att lämna över sitt barn till någon annan.
Men du kan ju faktiskt tacka jag med vilkår att du får möjlighet att lära känna de här människorna så att du känner dig trygg med att lämna ditt barn/dina barn hos dem. Tror att det flesta stödfamiljer uppmuntar en bra kontakt med föräldrarna/föräldern.
Jag vet inte hur du tänker men jag känner ibland som ensam att det är kasst att fråga om hjälp, men sanningen är den att det är ju faktiskt tvärtom, du verkar vara en bra mamma som funderar på vad som är det bästa för ditt/dina barn . vare sig det är att ha en stöd familj eller inte .

Ha det så bra och hoppas du kommer fram till det som känns bäst för dig och dina barn;) 

Tack för svaret:D

Ne jag har mina föräldrar 30 min bort så avlasningen är ganska liten på så sätt. De ställer upp med allt de kan annars men avståndet gör det ganska komplicerat... Jo det har jag inte ens tänkt på att jag kan följa med och träffa dem och så...

Min son har en stödfamilj i sin kontakt med sin mamma. Jag tycker att det går dåligt, men det beror på att kontaktfamiljen ställer en del konstiga krav. Dom har själv 3 barn som är allergiska mot det mesta och blir lätt sjuka så när grabben är det minsta lilla sjuk eller det är misstanke om sjukdom vill dom inte ha grabben och hans mamma där.

Ovanpå det är dom starkt religiösa och vill dra in både min grabb och hans mamma i det, något som hon vänder sig mycket starkt emot. Min grabb är bara 2 år så han fattar ju inget av sånt och jag tycker det är helt fel att dom ska ha med honom i deras religion.

När exet ringde och ville framföra sina klagomål fick hon bara reda på att det var inget soc kunde göra något åt och hon kunde inte byta. Problemet är att för att ha grabben över natten måste hon vara antingen med kontaktfamiljen eller någon som jag anser vara tillräckligt kunnig att ta hand om barn.

Hm... Det lät ju mindre bra..?! Jag skulle bli vansinig om någon gjorde så... Jag behöver mer avlastning en gång var 4 helg eller så så att jag får sova och andas någon gång. Jag behöver inte hjälp med att uppfostra sonen eller liknande det klarar jag fint. Har egen vårdnad och pappan är i princip helt ute ut bilden. Med släkten 30 mil bort och vänner med jobb och egna liv så känner jag att jag börjar gå på knäna nu... Så det blir ju lite annorlunda då... Hoppas jag.

Hej

Har haft stödfamilj i nio år - samma familj hela tiden. Är ensam med tre barn, varav två har neuropsykiatriska funktionshinder. Det har varit - och är emellanåt - lite kaotiskt periodvis här hemma. Har ingen hjälp av släkt/familj heller. Stödfamiljen har två av grabbarna varannan helg ungefär, och numera ofta på skolloven. Det funkar kalas! Första året var jobbigt - jag kände mig som en skitmamma som inte klarade/orkade barnen själv. Killarna var ju bara tre och fyra år, hur ego var jag egentligen? Men jag var på god väg att tappa bort mig själv... Nu är det faktiskt bara skönt när de åker på fredagen - jag kan göra vad jag vill! Det är min helg, min egen tid. Och den behövs. Även om jag "bara" är hemma. Man måste få andas någon gång.

Kram

En kompis ex tog livet av sig (suicid) och deras gemensamma barn var då 3,5 år. Min kompis fick då en stödfamilj varannan helg för att kunna ta hand om sig själv. De har funkat jättebra.