En bra fråga men ack så svår! Den siste som kan nå fram till honom är förmodligen du och det finns en risk att för varje sak du säger, så blir det bara ännu värre. Det är ju dig han är arg och bitter på.
När andra också har försökt nå fram och det inte räcker, så undrar man ju vem som kan och med vad. Kanske ingen, för kanske är det också så att han nu satt sin prestige på spel. Om någon förstår det och kan komma igenom det skalet så finns en möjlighet, men det bygger på insikt hos pappan. Annars fortsätter han nog på samma bana och tycker i princip att alla andra är dumma.
En kompis till honom skulle kunna fråga honom vad denne kan göra för att få honom att sluta och med det visa hur viktigt det är.
Du kan försöka inta en hållning där ditt barn fortsätter att våga berätta och uttrycka sina känslor. Ljug aldrig för barnet om att "pappa nog inte menade så illa" eller liknande. Då slutar barnet att lita på dig också, för barn är inte så dumma och lättlurade som man ibland skulle önska. ;) Håll dig till fakta och resonera med barnet så gott det går efter mognad. Förklara saker hellre sakligt än personligt. Förklara tydligt för barnet att han har rätt att älska vem han vill och sådant så att han inte någonsin behöver tvivla på det.
Förhoppningsvis kommer ditt barn som många andra att genomskåda sin förälder och själv ta ställning en dag. Kanske genom att sluta lyssna, kanske genom att säga ifrån och kanske genom att inte längre vilja ha med en så bitter och dryg människa att göra som inte kan skilja på sitt barn och en sopkorg.
Det är inte skäl att inte lämna ut barnet, men i vissa allvarliga fall kan det vara så att umgänge ska begränsas. Men det är inte något som sker utifrån ditt gottfinnande, utan genom en utredning med sakkunniga och en dom i tingsrätten.
