Någon som fått panik mitt i?
alltså under förlossningen, min kompis knep igen varje gng det kom en krystvärk, bm fick skrika neeej kniiip inte flera ggr..;)
Men seriöst, kan man få panik?
alltså under förlossningen, min kompis knep igen varje gng det kom en krystvärk, bm fick skrika neeej kniiip inte flera ggr..;)
Men seriöst, kan man få panik?
ja fick panik när han va ute me halva huvudet, för de gjorde sååååå satans ont
mmen fick lustgasen då så då lugnade ja mig
tacka vet jag bedövning, hoppas den hjälper.
Hatar smärta!
En vän fick t o m en panikångestattack mitt i men det gick bra till sist ändå.
ja ja va dum o körde utan bedövining me båda barnen men men man överlever som tur är
ja jag slutade krysta efter halva krystvärken.. det gjorde för ont när huvudet låg där precis innanför öppningen..
fick alltså panik av smärtan och vågade inte.. är jätterädd för smärta tyvärr :/
till slut kom en annan bm och hängde på min mage.. och jag fick krysta samtidigt..
2 lr max 3 krystvärkar så var han ute iaf.. :)
Jodå, det går att få panik.. Tur att jag hade en härlig barnmorska som lugnt sade till mig "du har inte nåt val, det finns inga alternativ" när jag skrek "det går inte, jag kan inte" när tjejen var halvvägs ute.. : )
Ja, under förlossningen med andra barnet blev jag värksvag mitt i krystningsfasen... Så efter att ha testat 150 olika ställningar började jag få satans ont i fogarna vid varje värk. DÅ kände jag hur paniken började krypa på och jag ville säga upp mig från det hela och ge upp. Jag trodde i det ögonblicket att bebisen aldrig skulle komma ut. Jag krystade i 2 timmar ungefär. Kom över mig själv efter 1 tim o 45 min och den sista kvarten blev riktigt effektiv. Och han föddes och allt blev bra i slutet ändå
Oj oj, happy ending för er alla ändå!!! Skönt!
Tänker särskilt på hon med panikångesten...
panik fick jag väl inte men jag skrek på barnmorskan och sköterskan att "göra något då för fan" och så ville jag bara ge upp och gå hem istället, skita i det hela helt och hållet. men nog kommer jag göra om det ändå, gud så underbart det är med vår lillfröken här hemma... och jag hade aldrig klarat mig utan EDAn, vilken njutning!