Gravid igen *vill inte*

Jag tycker du tänker rätt. Även om jag själv har svårt att få barn!!
Njut av den du har.

va jobbigt det måste vara att känna som ni gör. Gör det som känns rätt för er. För mig hade det inte varit någon tvekan om jag stått där, jag hade valt att ta mot barnet. Men då har jag en jobbig abort i bagaget som jag alltid ångrat.

Om ni väntat tvillingar när ni skulle få sonen hade ni blivit olyckliga då? Mycket jobb, visst, men ändå. Jag kan varken råda eller avråda.

jag anser att man ska 100% säker på de val man gör, känner du minsta tvekan ska du naturligtvis fundera en stund till, tycker jag iaf. du kommer o komma fram till ett beslut.

jag e inte emot abort, men skulle själv aldrig klara av att gå igenom en, jag väntar mitt 4:e o de var inte riktigt planerat, men jag vet att jag kommer o fixa de, de e bara att orka. Ibörjan funderade jag på abort, jag o sambon, men jag visste innerst inne att jag aldrig skulle klara av o ta bort den lilla, o idag e jag överlycklig, o mina barn e så förväntansfulla. =)

hoppas allt löser sig!

Tänk på att ditt barn kommer vara 1 år när nästa kommer. Många barn lär sig gå innan eller runt 1-årsdagen
Ditt äldsta barn kommer även bli mindre och mindre beroende av dig ju äldre han blir. Han kommer inte vara samma lilla hjälplösa baby som han är nu.
När de är runt 1 brukar de ha fått in bättre rutiner, börjar äta samma mat som föräldrarna äter, många barn sover till och med hela nätter vid 1 års ålder (även om inte alla gör det såklart!).

Men visst kräver det antagligen mycket ändå. Men som sagt, barnen växer ganska fort

Ta det lugnt, smält detta lite nu......

Håller med Zocute - smält detta lite och ta det lugnt. Än är det ingen panik.
Ja, jag är varken religiös eller troende på annat sätt men ibland tror jag ändå att saker händer av en anledning...

Jag hade nog, i era skor, välkomnat detta andra barn och sett det som en jättefin gåva, just för att det blev till trots p-piller (!) och med tanke på att det tog er tre år (!) för att bli gravida mer er första son.

Visst, det blir lite tätt och visst...det var inte som ni hade planerat men so what? Hur ofta blir saker som man planerar dom? Livet blir vad man gör det till.
Har nu två blöjbarn, två med napp etc etc och ja...inte är det jobbigare än att ha ett barn.

Har två bekanta som blivit gravida, trots piller, väldigt tätt efter första barnet. Båda har, efter mycket om och men (för det var inga självklara beslut), bestämt sig för att behålla och är nu väldigt glada. En har fått en pojke till och en är halvvägs genom graviditeten och väldigt lycklig.
Så det man känner först behöver inte vara...rätt.

Förstår att det känns lite mycket just nu och ni är förvirrade men hasta inte in i ett beslut.
Lycka till oavsett vad ni kommer fram till!

*kram*

Jag förstår hur du tänker. Men istället för att se det så negativt ska jag bara säga några fördelar som jag har upplevt. Mellan mig och min syster skiljer det 13 månader, min mamma och pappa hade det tufft när vi var så små. Men när man börjar komma upp några år i ålder, har man så himla roligt ihop! Jag och min syster ser ut som tvillingar och har alltid lekt och haft väldigt stor nytta av varandra!
När jag fick mitt första barn kände jag som du, att jag ville ägna mig åt det i några år. Men så blev jag gravid bara 4 månader efteråt och funderade lite åt abort. ( Har en väldigt jobbig abort bakom mig som jag gjorde i min ungdom, så det tog verkligen emot att tänka i dom banorna) Nu är Äldasta killen 4 år och den andra 3...dom leker alltid ihop även om det blir en del bråk ibland också förståss. Men jag har aldrig ångrat mig!
Dom är så härliga att se tillsammans! Dom tar hand om varndra på dagis och sysselsätter sig mycket hemma på egen hand. Det var en hetsig tid när båda var väldigt små, men nu tar man igen den tiden!

Snart kommer nummer tre! Har inte gått ut med det än...därför jag vill vara anonym.

Det jag ville säga var att det inte alls behöver bli så jobbigt med barn tätt! Som sagt det är otroligt roligt med syskon i nästan samma ålder!

Tror du att din lille skulle vilja veta att du gjort en abort för hans skull? Jag tror att han vill ha ett syskon, mycket heldre!

Ville bara säga att jag håller med AnneSophie, tänkte också omedelbart på det där om att det kanske finns en mening med att ni blev gravida, trots p-piller och trots att det tog så lång tid med den andra! Tänk om det är ert sista barn av någon outgrundlig anledning?

Percis så var det här med...det tog fyra år och flera missfall innan vi fick lilkillen....sen skulle jag på efterkontroll och fick reda på att jag var gravid igen...trots skydd.

Massa tankar som snurrade ihuvet skall du veta,,,,hur skall detta gå osv funkar det med barn så sätt,frågorna bara vällde fram....men vi behöll detta lilla liv..

Så nu har jag en son som är född i Augusti-04 och en dotter som är född i Juni-05..och storasyster är hur nöjd som helst hon är 6 år...

Jag håller med dom föregående,,,det är en mening med det....

hör av dig om det är något

//Sanna

Tack för alla svar.

Ha rringt och fått tid till abortsamtal. får se hur jag känner efter det samtalet. min sambo är precis lika velig som jag. Hoppas bara att vi kan känna vad som är rätt snart. Orkar inte må så här mer

Anonym (Twins)
Nej hade vi fått reda på att vi väntade tvillingar med första hade vi blivit överlycklig att bli välsingnade med 2 när man kämpat så länge. Men när vi blev gravida hade jag ingen susning om hur det skulle vara att vara mamma. Oavsett hur mycket man tänker på de gulliga studerna, de jobbiga stunderna, vardagslivet mm så kan man itne äns föreställa sig hur det blir. Nu har vi barn och jag vet exakt hur det känns/är att vara mamma. Jag känner hur tiden rinner iväg och jag hinner inte med hälftena v det jag borde. Blir ledsen coh gråter när sonen inte vill sluta skrika mm. Tror ddet är annerlunda om man får tvillingar för då är man van med två ganska snabbt. Nu skulle jag i så fall ha 2 st i olika åldrar i olika stadier i livet men väldigt nära.

Vet faktiskt itne om jag klarar av det, vill det eller äns önskar det.

Hade jag läst min egen insändare innan jag blev gravid ahde jag blivit jätte arg och ledsen på den mamman som inte önskade sin andra graviditet när hon blivit välsingnad med två, när itne jag fått en ända bebis. Trodde aldrig jag skulle känna så här och trodde aldrig det skulle bli så här

Är i EXAKT samma situation som dej TS!(trådstartaren)

Vet inte heller vad jag ska ta mej till!Vi kan hjälpa varanndra att tjata i det oändliga tills man vet vad man vill

Jag blev precis som trådstartaren oplanerat gravid när min son var 3 månader! Jag blev faktiskt jätteglad Det blir 11,5 månader emellan mina. Å nu är jag i vecka 20 och allt flyter på som det ska, min 7-månaders son är helt underbar och jag är överlycklig att jag ska bli tvåbarnsmamma. (även om det nu blev rätt tätt inpå). Givetvis vet jag att det kommer att bli tufft, men jag skulle aldrig kunna välja bort ett barn nu när vi redan har barn (om det inte skulle vara sjukt dvs). Det skulle faktiskt kännas helt fel. Men, jag förstår att du känner rädsla, men jag lovar, man klarar det! Okay, om inte den äldsta kan gå, vad gör det? Att ha två blöjbarn, tänk dom som får trillingar? hur klarar dom sig med mamman ensam hemma?
Hoppas det löser sig vad du nu än gör!

Rebecca och Felix och bäbis i magen

ung tjej

ja det är jätte jobbigt. mycket också för jag har så mycket övervikt innan jag blev gravid och ännu mer nu efter förlossningen. undrar om min kropp skulle orka med en ny graviditet? har så många krämor just pga övervikten

gråter varje dag dagarna i ända

Vill bara stötta dej, det är ju jätte svårt som du skriver när det blir så oplanerat, men jag tror att man löser det på bästa sätt. Känner flera som fått barn snabbt efter varandra och det klart att det är jobbigt, men samtidigt är det ju bra ... man får föröka se det från andra sidor också än att det bara kommer att bli jobbigt. Med andra barnet kommer ju du också att ha mer erfarenhet och då tror jag inte att det är lika jobbigt som med första barnet, du kommer ju att känna igen allt från ditt förta barn, och du vet vad du ska göra, rutiner och annat...
Sen blir det ju faktiskt roligt för dina barn sen när de växer upp att ha ett syskon som är så jämgammal !

Lycka till !
kram från mej

Jag har en son som är ca 14 månader och är snart halvvägs i min nästa graviditet. Han är väldigt aktiv (inte hyper men med mycket energi) och kräver ganska mycket aktivitet. Än så länge orkar jag med helt okej och efter nyår kommer min man vara hemma innan det blir dags för dagis fram i vår. Eftersom du inte mår bra och känner att du har svårt att orka med som det är (man ska inte behöva gråta varje dag, då är det något man behöver hjälp med) så kanske det inte är att rekommendera att låta graviditeten fortgå. Det är definitivt inte läge att ligga illamående på soffan och vila när man redan har en och orkar man inte ta hand om sitt barn på det sätt man önskar så tror jag att man mår ännu sämre. Vet inte riktigt vad jag vill säga egentligen, bara att det kanske är klokt att se till sitt eget välbefinnande först innan man bestämmer sig för att ta hand om ännu fler människor. Hoppas att du får prata med en klok person på ditt inbokade samtal och att du kan ta ett beslut som du känner att du kan stå för och vill. Skickar med en jättestor kram och hoppas att det löser sig för er!

Ja, det är en stor omställning att ha barn helt klart. Att ha tvillingar är jobbigare än man kan tro. Att få barn tätt är också påfrestande. Sedan är det olika ifall första barnet är lugnt och lätt att handskas med. Då är man mer positiv och kan tänka på syskon ganska snart. Men om den förste är krävande, aktiv och intensiv brukar det ta längre tid innan man orkar planera för syskon.

Stackars dig om du ska gråta dagarna i ända. Klokt att du bokat abortsamtal. Då får du diskutera fram och tillbaka så kanske det kommer till en lösning.

Man kan visst längta intensivt efter barn i ett skede av livet och vid en annan tidpunkt är det helt olämpligt. Jag har själv varit i båda situationerna.

Din inställning till abort över huvud taget är viktigast. Du får inte gå omkring och anklaga dig själv sedan. Det får inte bli så att du ångrar dig och blir deppig av det. För om du blir det, då går det också ut över din familj, din lille kille. Jag förstår hur du menar att du vill kunna umgås med och ha mer tid för honom innan han får syskon men om du kommer att anklaga dig efteråt ska du fullfölja graviditeten. Inte kul om man ska gå och tänka på det resten av livet.

Det är inte bara nackdelar med att få barn tätt. Du ska veta att de sysselsätter sig mycket med varann när de blir lite större och det blir avlastning för föräldrarna. Fram till 1½-årsåldern är det mest jobb tycker jag, sedan lättar det.

Det är också betydelsefullt att det finns hjälp med avlastning av vänner eller släktingar i er närhet om ni ska orka med två barn som kommer tätt.

Glömde skicka en stor kram och önska Lycka till vilket beslutet än blir. Du kan väl återkomma här. Dina funderingar och vad ni bestämmer kanske kan vara till hjälp för andra i samma sits.

Tænk på att du ær gravid i 9 månader, du har tid att vænja dig! Jag hade gærna fått barn tætt. Dessutom hade du svårt att bli med førsta barnet så hade jag varit dig så hade jag behållt! Tænk om du inte kan få barn sen nær du vill, då ångrar du aborten. Ett barn dæremot tror jag aldrig man ångrar.