Närmar du dig 40 och har/planerar ett tredje barn? (Ev. har 2 av samma kön före)

Puffar!

Nä hä.. Ensam om det här då?
Å gravid är jag med nr 3 och sambon är måttligt förtjust..

Jag skulle gärna ha ett tredje barn men är "bara" 30. Känner ändå att det är snart eller aldrig för vår del men min man vill inte. Varför gillar inte din man idén. Min tycker redan nu att han vill ha både mer tid tillsammans ensam med mig samt själv och vi har inte barnvakt nu till våra två.

Han tycker inte vi har plats. Vi har nyss köpt och flyttat till ett hus där det bara finns 3 sovrum.. Vi har inte hunnit (eller jag orkat disskutera) så mycket.. "Ska vi verkligen ha ett barn till?" va det sista han sa.. Vi har 2 grabbar sen förrut och har varit inne på en till men så klart vill vi ha en tjej ju.. Å det lär det ju inte bli.. Men vi kom inte så långt att vi bestämde oss. Nu har visst ödet bestämt åt oss, eller hur man ska säga.. Jag mår rätt dåligt denna grav. och vet inte riktigt om jag egentligen orkar vara gravid. Barnet orkar jag med känner jag.. Om du förstår? Men en abort vet jag inte om jag klarar av heller.. Har 2 missfall bakom mig åxå..

Jag önskar mig ett tredje barn. Min sambo vill inte, han säger att han inte orkar och det förstår jag. Och jag har "fogat" mig hans önskan...Jag är 41 och min sambo 52, vi har två barn på 3,5 år och 10 månader...
Undrar om det verkligen finns  en tidpunkt i livet då allt är perfekt och "stämmer" för det man vill just då, oavsett om det är första eller fjärde barnet, eller något annat stort i livet?

Nä det verkar vara svårt att ha såna stunder en längre tid i alla fall.
Har ni 2 av samma kön Pixolina?

Jag har faktiskt funderat på att flytta ihop dem i samma rum innan jag visste att jag va gravid pga att de sover så dåligt. Tänkte att de nog blir tryggare då. Men tyvärr så är rummen bara dryga 9 m2. En säng, en hylla och en byrå typ å det är fullt. Våningssäng kanske funkar?

Jag ar 38 och min man 42, vi fick just baby #3 i forrgar. Vi har en av varje kon sen tidigare 4 och 2 ar. Min man var inte jattefortjust i tanken att skaffa en trea, han tycker att vi ar for gamla, barnen kommer att ta studenten nar vi skall pensioneras osv. Jag har alltid viljat ha fler an 2 barn, hade jag borjat tidigare skulle jag ha propsat pa ytterligare ett eftersom jag vaxte upp med bara min syster sjalv och vi bada alltid kande att det hade varit kul med fler syskon. Lustig motivation! Sa trean var lite halvt om halvt planerad och absolut inte icke-valkommen fran mannens sida. Min svagerska sa till mig nar vi berattade att vi skulle fa nummer 3: Du kommer aldrig att angra de barn du far! och det har jag tagit fasta pa.

Vi har inte heller ett jattehus, bara tre sovrum. Vi kopte en vaningssang till de aldre barnen och de fullkomligen alskar att sova i samma rum. Nar vi sover hemma hos nagon annan eller i husvagnen sa sover de mycket battre nu an nar de sov i olika rum, for det blir inte en san jattegrej att de kan ligga och prata med varandra for det gor de varje natt anda. Vi har en kallarvaning som kan bli renoverad med sovrum, sa om de "behover" separata sovrum nar de kommer upp i tonaren, sa fixar det sig nog.

Min man kommer fran en familj med 8 barn, de aldsta tva pojkarna sov i kallaren, systern hade eget rum och i pojkrummet pa overvaningen hade de en vaningssang dar 4 pojkar sov skavfotters och min man i spjalsangen. Pojkarna kommer fortfarande ihag den tiden som valdigt positiv och att de hade en massa kul ihop, mamman hade kanske en annorlunda version av den historien!