Sankt Barnhardshund -frågor

Sankt bernhardshundar är världens mysigaste
De kräver inte speciellt mycket motion med tanke på deras storlek, de är lite "lata", tycker om att lunka för sig själv. Om du planerar att ta en långhårig måste du borsta den med jämna mellanrum, och man måste även bada dom lite oftare än en "vanlig" hund pga deras ständiga dreglande Dreglande är det enda negativa jag kan komma på... Inte så mysigt när vovven kommer och lägger huvudet i knät och du får värsta dregelbadet där
De kräver mycket utrymme, så att ha den i en lägenhet är ingen bra idé.
Annars är de världens snällaste goaste vovvar, gillar de skarpt.

Tack så mkt för svaren! :) jag är väääldigt sugen på en sankt bernhards.. :) Fastän dom dreglar.. Det är ju lite av charmen med dem.. hehe..

Åh, det negativa kan jag bidra med!!!

De dreglar och stryker gärna av sig det på matte eller husse, hårar så in i norden, suveräna på att hoppa och visa hur gärna de vill gå ut på promenad, kärvänliga till tusen vilket grannarna inte alltid uppskattar, leker gärna knähund vilket är lite väl tungt . . .

Den största nackdelen är dock att de är så underbara att man ibland måste dra på sig oömma kläder och bara brottas med dem och få stora blöta pussar

Måste tillägga en sak; vill en sankt bernard komma förbi någonstans så går den, spelar ingen roll vad som står i väggen, dörrar, människor, ja allt. Flyttar hindret inte sig så kan man ju alltid köra huvudet in i det som är i vägen

*blir alldeles sjuuuuk efter en sankt bernhardshund* *vill haaa Nuuu*..

En sak som kan vara värd att nämna är att även om man kan tro att de mest vill ligga still med tanke på deras storlek så är det inte riktigt överensstämmande med sanningen.

Vår 5-åriga tik beter sig fortfarande som en valp och älskar att vara ute och springa (visst, lite fööör fritt och hon låter som hon skall kvävas efteråt ) och leker mer än gärna och väldigt mycket och ofta.

Det kan vara rätt jobbigt att brotta ner en St bernhard som bara tittar på en som om man inte var klok medan man försöker med sina bästa grepp för att få ner henne utan att någon av oss skall göra sig illa, och då har vi ändå en liten tik på 55 kg

Pappa hade en hane på 90 kg när han var yngre som älskade att sitta i hans knä och titta på TV. Hunden lade helt enkelt hakan på pappas huvud och sedan var det kört för pappas del att få en skymt av TV:n

Cinzano -- känner igen det där Mina föräldrars hane väger mellan 75 och 80kg, och han har vääääldigt stark egen vilja. Inte alltid så lätt
Men det är verkligen världens underbaraste hund, så gudasnäll att det inte är klokt.
Och när man ser en liten sankt bernards valp så garanterar jag att vem som helst smälter

Är det sant att dom äter Jäääätte mycket mat? *nyfiken*

GoseFisen

De äter ju i förhållande till sin storlek. Självklart behöver en chihuahua mindre mat än en St bernhard för att hålla sig i form. Ett enkelt sätt att kolla hur mycket en hund skall ha är att titta på torrfodersäckarna på ICA eller liknande och se hur mycket mat per kg hunden skall ha. En St bernhard väger någonstans mellan 50 och 100 kg, beroende på kön och individen.

Sedan är det ju olika från hund till hund, precis som med människor. En del lägger på sig jättelätt medan andra behöver mer mat och kanske dyrare mat för att hålla sig i trim.

Självklart är St bernharden dyr i matkostnader men Jack Russeln jag hade var knappast heller billig då han åt juniorfoder, samma mat som jag åt samt köttbullar för att hålla sig i form

Hittade en gammal tråd här om sankt bernhardshundar... jag har en tik på lite över 1 år...hon dregglar knappt nåt alls,bara när hon tigger så kan det ibland hända att det hänger lite trådar från munnen dom äter inte alls så mycket som foolk tror, har man ett bra foder så krävs inte mycket mat...runt 600gram/dag ....vi köper en 15kgs säck var 3-4 vecka, och då kostar en säck runt 250kr och det är inte mycket för en helt underbar vän

Mina föräldrar hade en sankt bernhad.. den åt massoor.. var super gullig..och fick eksem eftersom att pälsen var så tjock..

Akta dig för St Bernhards... Ha, ha.

När jag var tolv år (?) så var vi i Geilo och åkte skidor. På anläggningen fanns en hane som hette Karo. Jättemysig. Jag klappade honom alltid när jag gick förbi... En av kvällarna när jag var på väg till vårt hus från huvudbyggnaden så följde han efter mig och putte omkull mig. Där låg jag i en snödriva medan jag hade en säkert 80 kg tung St Bernhard som VÅLDTOG mig... Alla andra tyckte det var jätteroligt när jag berättade för dem ganska ledsen och ifrån mig.

För några år sedan var på ett fint "herrgårds-hotell" utanför Ålborg. Där hade de en hotellhund som var St Bernhard. Han fick man lov att gå ut med om man ville i parken m.m. Han låg gärna på mattan i Lobbyn. När vi skulle åka hem och bussen stod och väntade så tog han ett rejält bett i min ryggsäck och vägrade släppa. Hundmänniska som man är så försökte jag på alla sätt och vis få honom att släppa. Han stod som fastfrusen när vi försökte gå mot bussen, men när vi gick tillbaka mot hotellet så följde han snällt med. Det slutade med att chefen kom ut och skrek -Olsen! (hunden hette det). Då släppte han!

Så jag vill bara förvarna... Det är hemska hundar.

Skämt åsido. En kompis föder upp dem och jag tycker de är underbara, men det är kul att båda dessa historier faktiskt handlar om St Bernhards. Det kom jag på nu... Inte tänkt på det tidigare.

Lycka till!