HJÄLP! Min tjej vill inte ha barn längre.

Jag kan av egen erfarenhet säga, jag gjorde en abort själv och sa till min pojkvän att jag aldrig ville ha barn. Nu börjar jag längta efter egna barn och att vara gravid. Så ge henne tid, det kan behövas.

Det är aldrig lätt med kärlek det må jag säga. Men min första tanke är ju den att kärlek och dessutom när du säger att hon är ditt livs kärlek, också handlar om att kompromissa. Man älskar personen och även personens åsikter val med mera.

Kort svar:

Ge det lite tid, den tid du känner att du har. Vet ju inte hur gamla ni är.. Men som du säger så är det ju möjligt att hon just nu är upprörd efter den nyliga aborten och därför känner som hon gör. Kanske kan hon se det från en annan vinkel om något år när hon fått lite perspektiv på det hela.

Att tjata eller ställa ultimatum etc lär ju inte fungera, och du måste givetvis respektera hennes känslor. Men eftersom den jobbiga händelsen ännu är i relativt färskt minne så är det alltid bra att inte ta livsavgörande beslut så snart.

Ge det ett år eller så, om du känner att du inte har tidspress.

Du ska absolut inte avatå barn i framtiden, det kommer du så bittert ångra tror jag.

Prata med din flickvän och bestäm en tidsram som du känner är ok. Hur lång tid är du villig att vänta på att din flickvän kanske ångrar/ändrar sig igen? Den dagen du träffar någon ny och ni kanske får barn tillsammans så komme rdu känna att det var rätt att gå vidare.

Det beror ju på olika saker, tex er ålder, hur länge ni har varit tillsammans, hur länge sedan hon genomgick aborten (anledninen till den?) etc. Om det var nyligen kanske hon just nu är väldigt tagen av upplevelsen. Då är det väl värt att vänta ett tag och se vad som händer. Om hon står fast vid sitt beslut och hellre vill adoptera kanske du får fundera igenom igen om det verkligen skulle innebära så stor sorg för dig. Om ni verkligen vill leva med varandra tycker jag du ska vänta med att lämna er relation. Att tiden går kan ju ofta få saker att lösa sig.

Vad var det med aborten som fick dig att inte vilja ha egna barn?

Min pojkvän ville barn och vi gjorde slut. Jag frågade honom om vi kunde adoptera, eftersom det skulle vara ett mer jämlikt föräldraskap där jag skulle slippa dom värsta bitarna. Han ville absolut inte det, och raggade sen direkt upp nån som vill föda barn åt honom.

Han kommer nog alltid vara min stora kärlek, men jag vet nu att kärlek inte spelar någon roll om ens planer för livet är olika. Vid uppbrottet kände jag också som din tjej, att jag önskade att hans kärlek skulle vara större till mig än till en människa han aldrig träffat. Ungen som inte fanns alltså. Men som det är nu, är jag glad att han drog och gör sin grej.

Men snälla nån låt tjejen vara ifred och sörja. Det känns som att hon nu ensam får genomlida både smärta efter aborten, oro inför framtiden och risken att förlora den hon älskar.
Är hon värd det? Har hon ensamt ställt till det för er? Eller var ni två kanske.
Hon kanske inte vågar lova barn, hon kanske rentav inte kan bli gravid igen.
Brinner det i knutarna? Om du inte måste ha barn imorgon tycker jag du ska se till att din stackars tjej blir hel igen innan du tänker på ditt eget fortsatta liv.

Fast TS verkar ju lida av det som hänt han också! Han riskerar att inte få egna barn eller tvingas lämna den han älskar. Sen sörjer han sannolikt det barn som inte blev. Det är inte riktigt så att han tar lätt på situationen och bara pressar på.

En svår situation, TS, som det nog inte går att svara på egentligen. Era ståndpunkter är just nu oförenliga och eftersom du inte kan göra henne gravid utan samtycke så är det i nuläget din önskan som inte kommer uppfyllas. Du måste avgöra om du kan leva med det eller om din längtan efter barn är större än din kärlek till henne. Du säger inte hur lång tid som gått, så jag skulle nog råda dig att avvakta ett tag. Som man har du dessutom inte riktigt lika stark biologisk klocka, utan kan ju faktiskt vänta lite längre (rent biologiskt alltså, emotionellt kan det vara en helt annan sak givetvis).

Hur länge var det sedan aborten? Vad var det som hände under den som gör att hon nu känner så?

Vad är det jag skall vänta på? Att hon skall ändra sig?

Väljer jag att leva med henne så gör jag det för livet. Kan inte ändra mig senare i livet och lämna henne för att hon inte vill ha barn.

Tack för dina råd.

Varför skulle du inte kunna ändra dig senare? Det är väl inget som säger att du just nu känner att du kanske kan acceptera ett liv utan barn för att senare känna att din längtan blir för stark. Sen kanske du känner att du lovar henne att stanna för alltid genom att stanna nu, men det är ett orimligt krav att ställa på en människa. I den situation ni är nu så kan nog ingen av er göra några livslånga val. Ni låter väldigt upprivna båda två.

Du kan säga till henne att du inte vill förlora henne, men att du inte kan lova att din barnlängtan inte kommer innebära problem längre fram. Ärligare än så kan du sannolikt inte vara. Ska du helt förtrycka den starka driften att få barn? Det är nog en mycket svår uppgift, särskilt som du redan lider så stora kval över detta.

Jag tycker du ska lämna henne. Det märks ju tydligt att du är fokuserad på att skaffa barn, så hitta en frivillig helt enkelt. Håller inte med om att du ska stanna av medlidande, för hon får det säkerligen bättre själv eller i sällskap med någon med samma planer som hon. Finns inget mer sårande än att leva med någon som kräver ett barn av en när man inte vill, tro mig.

Lura henne att bli gravid, säg att du käkar p-piller!

Det funkar ju så åt andra hållet så...

Hej!

Jag vill gärna komma i kontakt med dig.
Jag är journalist och skriver en artikel om en ny undersökning som visar att nu längtar fler unga män än kvinnor efter barn - tvärtom mot för vad man traditionellt sett tänker sig.

Jag letar efter män som vill ha barn, och särskilt intressant är det där kvinnan inte vill ha egna barn.

Mejla mig gärna:
lisa.rostlund@aftonbladet.se