HLR eller inte?

Man hade aldrig lyckats deffa fram en hjärtrymt i det läget eller har du varit med om det?

Ålder och att det är ett bevittnat hjärtstopp (eller jag kanske hade tolkat det som icke bevittnat, oklart hur länge om man drar det till sin spets...) gör att ambulanspersonalen ska sätta igång HLR, men iom att det gått minst 10 min innan dom är på plats och ingen HLR påbörjats (eller har min make gjort det) så vette 17 om jag skulle på börjat...kanske maken är i chock och redogör inte för alla sjukdomar, då är det ju bara att köra lixom.

Men om jag bara ska svara på frågan rätt upp och ner så NEJ HLR skulle inte ha påbörjats, för det hade det troligen inte gjorts inne på sjukhus. Där hade patienten varit nollad, eller?

Jag vill tyvärr inte uttala mig mer specifikt eftersom detta är baserat på ett verkligt patientfall där det är helt otroligt att de fick igång honom och att man ens försökte. Jag tror inte att man haft tid att kolla bakgrundssjukdomar och sånt så jag kan förstå att man gör en ansträngning om anhöriga vill det/inte bromsar.

Jo, det är ju så, larmas man ut och anhöriga möter i dörren och skynda skynda osv så sätter man ju igång och under tiden får man få fram uppgifter. Sen gäller det ju då att snyggt "avsluta" om det visar sig att patienten har en långt framskriden cancer. Då är det INTE etiskt att fortsätta anser jag.
Vet fall där ambulansen larmats till patienter som haft palliativ vård i hemmet och där anhöriga inte kan acceptera att patienten dött en fridfull död utan har larmat ut ambualns som då satt igång då de inte vetat vad som gällt. Kan ju vara yngre människor och anhöriga manar på....
Men visst, det är inte lätta frågor.

ja naturligtvis.

Gissar att patienten var nollad och så ska HRL inte göras.

Fast det är ju inget som finns nedskrivet i hemmet och som ambulanspersonalen kan ta del av i det akuta skedet. Om inte anhöriga klart uttrycker det, men varför då eg ringa ambulans? (det kan iof hända att en anhöriga gör det och nästa informerar osv...mkt konstiga situationer uppstår).

Ja, det var rätt att påbörja HLR. Det finns inga uppgifter i din beskrivning av att den sjuke formulerat någon inställning i frågan, något i stil med "låt mig dö om jag verkar vara på väg att göra det" och då ska man utgå från att man ska försöka återuppliva.
Hur länge man ska hålla på med HLR är däremot en annan femma, men har man väl fått i gång någon så har man, och då får man fortsätta på den vägen. Att det blir skräp av det hela i en del fall med anoxiska hjärnskador och annat elände innebär inte att man godtyckligt ska låta bli att påbörja HLR för att den som råkar komma rusande tycker att det verkar som en dålig idé.
Jobbar man med svårt sjuka tycker jag att man ska ta upp frågan direkt med dem: hur vill du att vi gör om du plötsligt blir allvarligt försämrad eller till och med får hjärtstopp? (nej, den frågan går inte att ställa till alla alltid, men till rätt många!) - för att förebygga situationer som i TS. 

Rent allmänt om vårdetiska frågor: det är ju inte så svårt att tycka till om vad någon skulle ha gjort när man har mer informaton än vad som överhuvudtaget kunde finnas vid själva beslutsögonblicket. Men ett sådant tyckande hjälper inte vid nästa liknande situation, för då vet man inte heller hur det kommer att gå...
Ponera att slutet hade varit att mannen kom igång, repade sig, skrevs ut efter ett tag, fick åka på sin efterlängtade resa till Thailand och dö fridfullt ett år senare efter att ha träffat sitt nyaste lilla barnbarn - hade det fortfarande varit fel att påbörja HLR, ni som är negativa i frågan? Strunta i hur sannolikt det är, ni vet att osannolika saker också händer

Ja det var rätt. Man kunde ju omöjligt veta att pat skulle dö lik förbannat inom kort. Cancern växte långsamt och hjärtproblem kan man ha i decennier utan att dö.

Skall HLR ALLTID påbörjas prehospitalt?

Du menar vid varje hjärtstopp som sker utanför sjukhus? Nej, det tycker jag inte, men det ska finnas riktlinjer att gå efter. Har man inte tagit diskussionen i förväg kan man inte ta den när hjärtat väl har stannat.

Du har så rätt så, gummalottan.

Precis min åsikt! Och det finns riktlinjer, som tur är. Men har inte funnits så länge där jag jobbar. Men det är riktlinjer och de här situationerna är inte lätta att hantera...mer än en gång jag känner att jag står och pumpar på och knäcker revben och det är mer oetiskt för den döda kroppen och för människan som levt i den....men men, det är anhöriga att ta hänsyn till och mkt sånt. Livet är inte lätt och inte döden heller.

Kul att det hänt lite sen jag var inloggad sist!

I det här fallet där make/maka vill att man återupplivar (dvs inte säger att man inte ska återuppliva) så är det såklart helt rätt att man påbörjar HLR. Det är ett medicinskt beslut som ska fattas av en läkare att avstå från HLR.

However, om man tagit upp den här frågan under tidigare vårdtillfällen så kanske patienten själv hade tagit ställning och förankrat det beslutet hos sina anhöriga och kanske fått dö en fridfull död.

Förr brukade man iaf säga att om man fick välja själv hur man skulle dö så skulle de flesta vilja dö i sömnen. Personen i det här fallet dog i stort sätt i sömnen, visserligen sittandes framför tvn men utan märkbart lidande. Good way to go säger jag som sett hur många gamlingar dör på sjukhus omgivna av främlingar helt i onödan.

Som ambulanssjuksköterska tycker jag enligt följande:

Det hade varit formellt fel av ambulansbesättningen att inte påbörja återupplivningsförsök. Man vet inte säkert att hjärtstoppet inträffat redan "från början", utan kanske precis innan ambulanspersonalen steg in innanför dörren.

Dock, som privatperson tycker jag att den cancersjuke patienten kunde fått "vara ifred" och att ingen HLR skulle startats av ambulansen.

Filibastis

Mer om dessa, och liknande, frågor på min blogg: www.forsta-hjalpen112.se