separationsfasen?

Hejsan!
Vi sitter i samma situation som du, vi har en 8 månaders som beter sig exakt likadant som din bebis gör. Jag är också gravid igen och känner också att det är lite problematiskt detta. Men så vitt jag  förstår så är det separationsfasen som gör sig påmind nu, däremot så vet jag inte hur jag ska tackla den riktigt, ska han få sova i våran säng som han inte gjort sen i somras eller ska jag mer eller mindre tvinga honom och sova i sin egen säng?
Allt har fungerat kalas med nattrutiner innan detta, som började precis efter julen..
Så numera får han sova i våran säng när han vaknar på natten och är ledsen.

vår sover också i sängen, känns lättast så :)
känner att behöver han närheten så ska han ju självklart få det..

jobbigt bara när man inte får sova ordentligt :/
särskilt nu.... den extra energin man har, tar ju bebben i magen :D

hur långt gången är du?

Jag håller med helt och hållet....
Vi är inte så långt gågna ännu, vi är i vecka 10.. men tröttheten gör sig påmind..

Jag ska till bvc på tisdag på 8 månaders kollen, ska höra lite med henne om hur de anser detta och hur man ska hantera det, vad man ska göra och inte.

Grattis till den nya graviditeten föresten =)
Hur långt gången är du?

Hej, det där låter precis som min kille, 8 månader han med. Han vaknar dock minst en gång i timmen, ibland oftare hela nätterna. Jag och min man tar varannan natt. Det är jättejobbigt när man inte får sova. Jag misstänker att han har tänder på g med. Vi lägger hon om i hans säng för att sova (ettt tag gick inte det men nu går det igen) men vid 23-tiden vaknar han och sen måste han sova i vår säng. Vaknar ändå stup i kvarten..

Vill era käka på näterna?

Oj, tänk att jag precis skrev en tråd och frågade om min var inne i den fasen! Låter sååå likt min! Skönt att höra fler med samma erfarenhet.

Under separationsfasen (som infaller någongång mellan 8-10månader) så inser ju då bebisen som sagt att ni inte sitter ihop, vilket är ganska traumatiskt för dem.
Det sägs att ju mer man tillgodoser barnets närhetsbehov ju fortare går det över, dvs sov gärna nära o istället för att "putta bort" när han/hon söker närhet så bör man ta upp i famnen o kramas osv osv.

Jag vet att det är skita jobbigt (min 11månaders håller fortfarande på ) just för att man som förälder tycker att det är så himla "irriterande" att ha pyret hängades i byxbenet heeeela tiden om man nu inte vill/kan/orkar bära men det går över. Förr eller senare

Själv är jag enormt frustrerad då mitt andra barn (drygt 11månader) är extremt mammig och inte ens hennes pappa duger.
Min första flicka var väldigt självständig o hennes separationsfas varade i kanske någon vecka, sen har hon som sagt varit väldigt kavat.
Det enda som får mig att "stå ut" är att jag vet att det kommer att gå över, men när man är mitt uppe i det - speciellt om man nyligen fått till schyssta nätter! - ser man inget slut på "eländet" vilket gör att (iaf jag!) är en ganska snäsig mamma under de här extrem-klänginga tillfällena trots att jag vet att det inte är pyrets "fel" så att säga.

Bla bla bla. Det går över!

Åh här är en till med en son som blir 9 månader på tisdag. Han hänger på mig nästan hela tiden Är jag i köket så klättrar han upp med hjälp av mina byxben till stående... Sitter jag på golvet bredvid honom så klänger han på mina kläder ändå. Det har hållt på ca 1,5 vecka nu och man börjar bli lite trött på det Skönt att veta det är övergående...

Han sover dock bra i sin egna säng. Han har sovit i den sedan födseln...
Vaknar några gånger på natten men den smällen kan man ta

Jag är gravid i vecka 19 och tålamodet tryter ibland. Tur min man är hemma ganska mycket...