Hemligt förälskad (långt)

Jag var i en sån situation. Vid ett tillfälle när vi var ensamma och jag inte pallade mer sa jag att jag tyckte vi umgicks oftare och intimare än vad som är vanligt mellan kompisar och frågade hur han såg på det. Samtalet som följde redde ut lite iaf.

Vad hände sen då, vad sa han?
Det känns ohållbart i längden, jag vet inte hur länge till jag orkar hålla god min när jag bara vill visa mina känslor öppet för honom.
Ibland tycker jag att han tittar lite "för intimt" på mig och då väcks hoppet till liv igen.

Han sa att han höll med om det och så tittade vi lite konstigt på varandra. Jag frågade lite om hans tjej och han sa att det var jättedåligt mellan dem vilket förklarade en del.

Jag valde att fråga som jag gjorde eftersom jag inte ville göra det hela till mitt problem genom att säga att jag började få känslor. Istället ville jag fråga honom vad fan HAN höll på med utan att vara anklagande (jag kunde ju ha inbillat mig alltsammans). Lösningen blev att berätta att jag uppfattade vår vänskap som ovanlig och fråga honom om hans åsikt. Om han hade sagt att han umgicks sådär med alla tjejer hade jag väl tvingats bli sträng och fråga mer elakt om flickvännen, men nu behövde jag ju inte det.

Ut med språket- säg vad du känner!

Jag är så himla rädd för svaret, jag är 99% säker på att han inte skulle dumpa sin tjej för mig. Jag vill inte förlora honom som vän heller och då blir det väldigt konstigt stämning om jag avslöjar en sån sak.
Kalla mig fegis men jag tror nog inte jag vågar berätta för honom..

Vad gör att ni ska umgås då? Jobbet som gör det eller är det frivilligt, nåt som ni två vill? Hur förklarar han sig för sin fästmö då? Hur vet du att han inte känner nåt för dig? Han kanske hoppas på mer... Du vet han kan ju ljuga hur bäst han vvill för sin tjej att det vart supertungt på jobbet osv... Fråga honom hur det ligger till, typ planerna på giftermål o så.

Jag hade börjat med "Du är precis som jag önskar en kille ska vara" eller "jag vet inte hur jag ska hitta en sån kille som matchar dig"

Allvar kör på...

Tack för era svar och åsikter!

Vi träffas för att vi båda vill precis som normala vänner, går ut och käkar osv. Hans tjej ringer minst 1 gång varje gång vi är ute och ska fråga vad vi gör. Uppenbarligen vet hon ju om att han träffar mig, kanske det gör henne orolig/svartsjuk. Jag måste ju faktiskt erkänna att vår relation är lite skumm, men det kanske bara är för att jag inte brukar umgås med killar.

Vi har så himla roligt ihop, jag har aldrig träffat en man jag verkligen kan prata med och som verkligen LYSSNAR, har moral och som är smart! Jag vill verkligen inte förlora honom som vän, men jag vet att jag inte kan hålla händerna borta länge till om vi skulle hamna i soffan.

Det intressanta är ju hur han känner för mig, och det är jag väl för feg för att fråga honom. Det känns som att äntligen träffa sin själsfrände men tvingas inse att han redan valt kvinnan i sitt liv.

Tack "förlovad", det känns som att jag har fått lite att tänka på nu! Jag tror att det är bäst att jag inser att han är förlovad och lycklig. Och nöjer mig med en god vän!
Jag tror det ligger mycket i det du säger, man vill ha det man inte kan få!
Sålänge han inte gör några närmanden så tänker jag inte paja hans förhållande. Jag är inte ute efter att bli nån älskarinna heller, det är allt eller inget.

Kan du tänka dig att bara vara vän (om än en mycket god vän)?

Om han (återigen) är som jag så vill han säkert få detta att funka utan konflikter och han är säkert också medveten om att det kan krävas en kompromiss. För att det ska funka krävs att båda aktivt jobbar för det och inte utnyttjar lägen då den andre kanske är svag.

Säg att du vill träffa hans fästmö också och se hur han reagerar på det. Det kan säga en del om vad han vill...