lite för ensam

Ingen som vill bekanta sig alltså...eller ingen som hittat hit än..???

Hej!

Här är en till som är ensamstående. Har en liten pojke på snart 2 år. Känner mig också väldigt ensam, har typ tappat hoppet helt om att få träffa en ny!  Hans pappa bor i Stockholm och jag bor i Norrland så han får inte träffa sin pappa så ofta.

Hur länge har du varit enamstående?

Hejsan Lorena!

Det var långt bort mellan mor och far,trist!
Synd att det är så lång bort du bor..

Jag har varit ensamstående/singel mamma i lite mer än ett år så man har ju kommit in i det hela.
Själv då??

Jo det är ju lite trist, men men vad kan man göra  Nä, jag bor ju som lite FÖR norrut, haha. Hur känns det att ha din dotter på halvtid då?

Jag har varit ensamstående sen april förra året. Visst har jag kommit in i det hela, men vissa dagar är det tungt och man saknar någon. Plus att här jag bor finns det ju som inte så mycket att göra, det gör ju inte saken bättre...

Lorena: Ja jag kan hålla med om att vissa dagar är tunga och fast jag bor här där det kanske finns mera att göra så är det allt för sällan jag gör något.
Alla har ju sitt och familj på någe vis.
Man har liksom hamnat i ett annat fack om du förstår...
Det känns helt ok att ha dottern på halvtid men det var tungt i många månader varje fredag då vi har byte. Många fredagar satt jag med tårar av att lämna henne,ensamt.
Men sen lättade det och man kände att man behövde tiden utan henne då det blir intenstivt den veckan man har henne. Hon går inte så mycket på dagis då jag är utan jobb tyvärr så vi har mycket tid tillsammans.

Nu sen ett par månader är hon ledsen när hon ska åka till sin pappa och vill vara kvar men det går över sen. Men jobbigt för alla parter så numera är det lite jobbigt med det.
Har du många att träffa?Familj som hjälper dig och så?
Kram

Hej! Känner väl igen mig i rubriken "lite för ensam". Ibland känns det som om livet har flyttat in sig i datorn och att man tillbringar mer vaken tid med att skriva på tangentbortdet än att tala med riktigta människor. Förutom med kassörskorna på det lokala affären.
Är ensamstånde med en dotter på 2 ½år. Hennes pappa bor precis mittemot vårat hus men jobbar borta två veckor i taget så det blir mest jag som tar hand om henne.
Distanspluggar också så man kommer inte i kontakt med några människor genom jobbet heller.
Visserligen bor min syster ganska nära men med tre barn så finns det inte så mycket tid över där heller.
Men! Man ska väl inte sitta och spä på sin bitterhet för evigt, hoppas jag i varje fall. Även om det mycket otroligt att Mr Dreamy skulle klättra in på balkongen en vanlig grå tisdag så man kunde bjuda på lite Gevalia och leva lyckliga i resten av sitt liv.

Måste instämma i det ni skriver.... Känner igen mig.

Fasiken, jag har inte ens nån balkong, så här kommer garanterat ingen Mr Dreamy man kan bjuda på kaffe!

Hejsan... är nybliven ensamstående förälder varannan vecka. Tycker det känns jättejobbigt allt det här

Hej! Jag känner mig också "lite för ensam" ibland. Har mina grabbar (5 år och snart 3 år) på heltid. Deras pappa bor nära, men har hittills inte varit så intresserad av att träffa dom (vi separerade för 2 år sen). Skulle gärna träffa fler ensamma mammor och hitta på saker med . Bor i Katrineholm.

Hallå alla tjejer här!

Måste börja med att säga att jag är soppig på att flukta in i forumet här,inte ens mina egna trådar är jag bra på att flukta in på.
Är nog bättre på i gästböckerna när jag väl hittar till fl..ni är välkomna att titta in hos mig där om ni vill. Jag tittar alf in till er.
Ibland vet jag inte hur jag ska hitta tiden som lusten och orken och då är jag tom utan jobb..hmmm.
Men vill ha nya kontakter..hmm hur går detta ihopp va..hahaha.
Jag är alf här då och då,alltid någe.

msister: Jasså så Mr dreamy har inte hittat till din balkong än..du kanske måste byta kaffe sort då.. fast det behöver nog jag också då...

Ylvis: hur ska detta gå utan balkong..haha

Elgen: Nybliven ensamstånde,då är det tungt..styrkekramar till dig.

Leona:Katrineholm,det var inte direkt runt hörnet,va tråkigt.
Trist att höra att pappan inte visar så stort intresse.

Amanda78: Tiden, lusten och orken... Jo jag tycker likadant! Det är lite dubbelt på nåt vis... Samtidigt som allt kan kännas trist, är man lite "lat" och tiden rinner iväg...

hur gör man för att bli en mr dreamy,,,,?

Hej. Känner också igen mig. Vill inte vara ensam längre men har inga kompisar som är ute på krogen så det är inte så lätt att hitta någon.....

Hej
Ensam med 2 grabbar på 3 och 6, bor i strängnäs---alla mina kompisar e sambos så skulle vara jättekul att träffa nya kompisar i samma situation:)

Så har även jag hittat hit en liten stund

Singelfar: Bra fråga du.. Mr dreamy är nog olika för alla..
Som en miss dreamy kanske...?

Den var bra Amanda78, funderade själv på ett bra svar.....

Hejsan!

Jag har varit ensamstående i två år. Har en 5 årig son. Vi har veckovis.

Ylvis:
Jag har två balkonger Inte kommer det nån Mr Dreamy på nån av de haha =)

Tretrallandejäntor:
Jag håller med dig, vill inte heller vara ensam längre. Är ute ibland men inte lätt att hitta nån där ute heller. Så jag undrar ju vart man ska hitta ens kärlek. Man känner sig ju väldigt ensam ibland.

Amanda78:
Jag bor i Sthlm södra. Synd att du flyttade men kanske kan styra upp nåt iaf =)

Ta hand om er!

Hej 

Ja här en till som är ensamstående. Varit det sedan ca 1 år tillbaka. Känner väl inte mig så ensam för att jag blivit av med mannen direkt, mera att vännerna har försvunnit. Ingen som ringer längre.....
Att vännerna har försvunnit mer och mer sedan min separation är det jobbigaste. Jag umgås i stort sett bara med mina två älskade barn (en son på strax 5 år och en liten dotter på snart 10 månader), och mina föräldrar.
Så jag är verkligen öppen för kontakt med likasinnade. Trevligt att träffa nya vänner....