Ja, det kan ju vara jättesvårt att veta! Jag var i en omvänd situation en gång. Träffade en tjejkompis till en killkompis ute på krogen. Trodde typ att DE hade något ihop. Han var i alla fall lite tänd på henne. Det slutade med att hon följde med hem till mig. Det blev lite knäppt alltihop, för nu var hon intresserad av mig, det hade jag inte räknat med, och helt plötsligt när vi låg i sängen och skulle sova så visade det sig att hon ville lite mer än att bara sova över. Nu följde jag dock inte den inviten. Jag var ju full och trött så ville mest sova. Inte för att jag skulle ha något emot att få ihop det med en tjej, men hon var väl helt enkelt inte min typ. Jag vet nog inte vad som är min typ när det gäller samma kön, (är fortfarande störtkär i min pojkvän/sambo sedan 3 år tillbaka) men har inte uteslutit att jag skulle kunna bli kär eller attraherad av en tjej. (Har nog haft mina små crushes...) Men hade jag blivit riktigt intresserad av en tjej så hade jag nog testat mig fram först. Blivit kompisar, druckit lite vin eller så och känt av om "stämningen" kändes rätt. Ibland kan man ju inbilla sig saker också. Kanske skulle man kunna föra in konversationen på det ämnet och skämta lite om det typ:
"jaa, skulle jag testa något med en tjej så skulle du nog vara min typ haha" Och se vad man får för reaktion!
Det var faktiskt en kompis till mig som sa det en gång och hon är ju hetero, så det var inget konstigt med det. Hade hon varit bi eller lesbisk hade det nog inte heller varit konstigt. jag har känt mig smickrad varje gång det hänt! Att en tjej varit intresserad av mig alltså...
När jag läser gamla dagböcker så inser jag att jag var helt förälskad i en tjej på avstånd i högstadiet, när jag gick i 7:an ungefär. Det var nog mer att jag beundrade henne, typ liten skolflicka som tycker att de större tjejerna är så coola, eller nåt. Hade nog gärna testat mig fram i tonåren med en tjej. Men nu blev det aldrig så, och har ännu inte testat...