Flickor med ADHD

Hej, jag har en dotter som har diagnos ADHD utan H, eller som det heter uppmärksamhetsstörning med bristande impulskontroll, tror det är då man tidigare sa ADD, rätta mig gärna om jag har fel!

Hon fick  sin diagnos nyligen, men har sedan 4-5 års ålders krävt mycket, så är ju barn i den åldern tänker de flesta så även jag men det blev aldrig bättre, trilskades mycket om allt, kläder måste sitta precis, sömmen på stumporna kunde ta 30 minuter att sätta på rätt sätt så den inte kändes, fick mycket ilskeutbrott och gjorde som hon ville, tog sönder saker när hon blev arg, gjorde ofta hyss när hon inte fick som hon ville.
När hon började skolan märktes andra saker som att hon inte lärde sig läsa förrän i tvåan,  att läxor tog en hel kväll, ofta åkte boken i väggen eller slutade med tårar, lättdistraherad av saker runtomkring.

Hemma var det mycket bråk och oförklarliga utbrott, ofta ont imagen ville inte gå till skolan osv.

När hon började 6:an spårade skolan ur helt och det var först då jag sökte till BUP som rätt snabbt satte diagnos.

Idag är hennes största problem, samspelet med jämnåriga och att hon har svårt att komma ihåg tex läxböcker eller tider.

Bra att du är uppmärksam redan nu, jag önskar att jag förstått tidigare, det hade besparat oss många gräl och många tårar.

Idag är min dotter en osäker tjej men dåligt självförtroende och låg självkänsla men nu jobbar vi på att hjälpa henne när vi får rätt verktyg.

Hoppas det hjälpte dig lite i alla fall

Hej!!

Min dotter har "TSC" Tuberös Skleros, ep och är hjärtbarn. Hon blir 5 år i maj.
Hon har bara de Diagnoser och jag misstänker hon har ADHD också.

Fiolina; Det du beskrev är precis som min dotter beter sig, dock det går upp och ner i perioder, bra period och dåligt period.

Vi är instrivna på HAB och i vår ska vi ha en utredning och får se vad de säjer men jag vet ngt är inte rätt med T. Alla säjer, allt är normalt och hon är bara envis och inget annat. För de ser ju inte varje dag vad hon gör. Samma sak på dagis att de säjer allt ät bra och inte tänkt att det inte finns ngt fel hos henne. Hon får ju extra stöd där och är nog det hon känner trygg och stöttar.

Mvh Hellie

Tack så mycket för era svar!
Just nu känns det jättejobbigt. Ibland är jag helt säker på att något är galet men ofta vet jag varken ut eller in. Så svårt att veta också hur ett barn i denna ålder "normalt" fungerar. Sen så är det vissa saker som hon inte alls har problem med som språket t ex. Hon är också populär i barngruppen på förskolan och har många kompisar.
Men det kryper i kroppen på henne heela tiden. Pillar alltid med någonting, skiftar aktivitet stup i kvarten. Matsituationerna är hopplösa. Sömnen fick vi bukt med i oktober så nu sover hon oftast hela nätter men innan dess så kunde hon vakna flera ggr varje natt. Hon blir arg för ingenting. Använder aldrig vanliga byxor utan bara tajts och strumpbyxor och alltid kortärmad tröja. Är väldigt klumpig, ramlar av stolen, går in i väggar, ramlar från soffan. Har också den senaste tiden börjat få ett konstigt toalettbeteende...

Vi har fått en remiss till BHV-psykologen pga av ett antal händelser förra veckan kopplade till kisseriet. Det var i samband med detta som jag fick upp ögonen för hur vi egentligen har det här hemma...

SusieQ: håller med, det är svårt veta hur  ett barn i denna ålder " normalt" fungerar.
Hur gammal är ditt barn?

Min T HATAR trosor, det är störta problem och därefter strumpor...gillar bäst bara tjats byxor/leggis...och vill bara ha en tröja på, långarm och inget under. Ibland obehagligt på arm/hand vek om den är lite förkort, förbannad och även fotdelen om byxan är kort...förbannad där med.

Vinter är jobbigaste, hon tror hon blir mer frysen om hon har strumpor än utan...
Vi brukar leka undertiden vi klä på oss, tävling... vem som kommer först färdigt och det funkar oftas bra. Hon har alltid sovit bra på nätterna, men har svårt att förstå att det är läggdags så vi kör med klockan, när klockan ringer betyder nu ska du sova. Det funkar jättebra, om vi inte anväder klockan, då skulle hon leka ända till hon  blir jääääääättetrött, sent på kvällen.

Hon har perodvis klumpig, det går upp o ner.... värst förut, krockar väggar, glömmer det finns trappa... det går bättre nu, det gäller vara beredd hela tiden. Tuftt och jobbigt men vi gör bästa vi kan.

T är med "normalt utveckling" men är tidigt på visa saker...Hon kunde pincettgrepp vid 6 mån, rita fina fyrkan och små ringar före 2 års ålder, blöjfri på natten 1½ års ålder, blöjfri på dan 2 års ålder...

Hon älskar leka med djur leksaker än dag sen hon var 1 år, man visst lekar hon andra saker men pallar inte leka själv ensam, måste jag finnas där i närheten i samma rum. Men kan leka ensam max 5 min eller om dagen har varit på topp då kan hon leka 20 min ensam.

Hon älskar mat, men det går upp o ner.. Tex, igår åt hon bra men inte idag sämre, det går som JOJO i varanna dag och kan inte sitta still, antigen står hon eller ha fötter en annan håll och nästan och hit o dit. Men titta på film kan hon sitta still men måste ha ngt att pilla på fingrana undertiden... Gosedjur eller skräpskit för att kunna pilla på ngt.

Hennes utbrott kan hon få när hon inte får och kan inte ta emot nej..hon  låser i sitt utbrott och börja skrika, slås, ta sönder saker och dreglar hela mun och tröjer blir som en trasa....kan ta upp från 20 min till 1 h eller mer...berå på var vi är, hemma eller ute...Men inget ide att störa henne heller, för det gär bara värre. Låta henne vara i fred och hon vaknar ur sitt uttbrott och vill bli komma till min famn.

Kram

Hej, känner igen så mycket i det ni berättar från hur min dotter var i den åldern, också era tankar om hur ett barn i den åldern "normalt" är om vad som är vanlig trots eller inte.... jag såg olikheter när jag såg min dotter tillsammans med kusiner i samma ålder, och när hennes lillsyster kom i den åldern såg jag verkligen skillnaden.
Jag menar nu inte att Era barn HAR en diagnos, men jag tycker det är bra att man SER problemområden men ändå utgår från att det inte är en diagnos tills vidare.

Jag läste en bok som heter "exolosiva barn" (minns inte författaren) nu som gav mig otroligt mycket, där får man tips och råd på hur man kan tänka annorlunda själv, för mycket handlar det om att man ska lära sig att tänka om, om man har ett barn med adhd el liknande så fungererar inte "normalt" sätt att tänka och uppfostra, det är svårt men det går, hos oss har det blivit som natt och dag.

Jag ger min dotter Omega-3 (Eye-Q) som fått henne mycket lugnare i humöret och gladare i sinnet.

vi har även jobbigt med sömnen med nu börjar vi få ordning på det också med hjälp av insomningsmedicin och det gör också att hon orkar mer i skolan.

Kan tillägga att min dotter fungerade utan problem på dagis, hon hade alltid kompisar och ingen såg något som inte stämnde, hemma såg vi och hade det jobbigt men så länge det fungerar på dagis/skola så tänkte jag att jag nog förstorade det, att det var jag som gjorde nåt fel osv

Min dotter fyller fem år i april. För närvarande är jag helt låst vid tankarna om adhd eller. Men nu har ju bollen så smått satts i rullning så jag hoppas att vi ska kunna få lite svar eller åtminstone vägledning. Just nu tycker jag nämligen att det är så svårt att veta hur jag ska förhålla mig till dottern. Det tar t ex en evighet för henne att få på sig ytterkläderna när vi ska iväg till dagis. Jag blir tjatig,hon blir irriterad, jag blir irriterad och så blir det bara rundgång på det. men nu känns det som att jag inte "får" bli irriterad, hon kanske inte kan rå över det? och då måste jag ju kommer på ett sätt som fungerar bättre. Ska testa med att ge henne instruktioner om ett plagg i taget istället för att bara säga "ta på dig ytterkläderna". Vet inte, det kanske funkar. Imorse klädde jag helt sonika på henne. Det funkar ju också, men samtidigt så kan hon ju själv... Fiolina: Tack för att du berättar om din flicka. Tycker jag känner igen en hel del saker. Har själv beställt hem Eye Q. Det kanske kan bli någon bättring av det. Intressant att höra att din dotter fungerade så väl på dagis, för vi har hittills inte fått några signaler om att det är problem där. Just det, min dotter kan få enorma trötthetsvackor. När hon sstiger upp en morgon så är hon så trött att hon knappt kan sitta upp vid frukostbordet. Då fårhon såklert stanna hemma och det har hittills aldrig visat sig att hon är sjuk. Dagen efter är allt som vanligt. Vi hade senast en sådan dag förra tisdagen. Hon hade varit på dagis för första gången efter jullovet påmåndagen. Har nån teori om att det tog så mycket av hennes krafter att hitta in idagsirutinerna igen, därav svackan... Har ni upplevt liknande?

 SusieQ; Ja ytterkläder är värsta stora problemet här med, men har blivit enorm mycket bättre nu. Vi leker med en tävling, vem som vinner först men då jag själv ska klä mej så sakta och låtsas att jag glömde vantar si o så, och hon hinner före alltid och vinner. Jag ger henne beröm och hon blir så glad och stolt.

Självklart gnäller hon när hon ska ta på strumpor innan hon ska ta på skor, tyvärr har vi lite problem där och vi brukar strunta strumpor och ta med dom til dagis.

Och där med trötthet har hon oxå så, pga utbrott, eller engeri är bara slut helt enkel eller hjärtproblem.. jag vet inte. Men ibland kommer vi inte iväg till dagis för hon e så himla trött och inte ens orka hlla ögonen uppe, då stannar vi hemma å vabbar...
Nu är det ngt undan tag, kanske? Hon har ju hjärtrussningar och det påverka henne men även hennes utbrott gör henne tröttt. Även om hon går på dagis första dan på länge och blir trött. Hon får sova/vila efter lunch på dagis, det får hon men vi har begränsat max 2 h, dagen läget sover hon ibland.  Typ, varanna dag ca 1 H.

Jag får inte heller vara "iireterad" eller "höja rösten" med bestämt röst.. för hon blir likadant tillbaka och får utbrott. Man måste vara lugn hela tiden "gilla läget".

Svarar trots att jag inte har någon dotter utan det är jag som har ADD, jag fick diagnosen i vuxen ålder var nog 25år. När jag var liten så lekte jag väldigt ofta själv på mitt rum, kunde leka väldigt länge med samma saker om och om igen. På dagis så berättade mina föräldrar att jag hade många vänner och det stämmer med vad jag minns, men de flesta var killar. Var mycket spring och cykel-lekar, väldigt sällan lugna saker som att gräva i sandlådan.

När jag var 6år så började jag med fotboll ihop med killar som var ett år äldre, sen har det rullat på med massa olika idrotter, främst bollsporter. Mina vänner var killar, ända upp till puberteten då vi flyttade till ett område där min tjej-bästis bodde. Det var delvis för att jag skulle komma närmare henne, mina föräldrar tyckte nog det var konstigt att jag bara lekte med killarna.

Nu när jag funderat på det så har jag nog behövt få avreagera mig och leka lite mer aktiva lekar som killar ofta gör. Var mycket cyklande runt i området och klättrande i träd.

Skolan klarade jag för att jag hade en släkting jag gick hem till efter skolan som satt ner och gjorde läxorna med mig koncentrerat. Så ingen fattade nog, men jag låg långt efter i bla. matte och satt en hel sommar med släktingen för att komma ikapp med det och geografin. Jag var lugn på lektionerna även om jag hade svårt att sitta still, avreagerade mig på rasterna så jag klarade sitta still ett tag.

När det gäller kläder så har jag alltid haft mjuka stora kläder på mig, slet av lapparna för de skavde. Matsituationen är också något som varit svårt, jag har aldrig suttit still för att äta utan klättrade runt på stolen, åt inte vissa saker som hade konstig konsistens. Är samma idag även om jag kan äta mer saker än förut.

Så jag har varit både social men väldigt ensam, trivdes bra med att vara själv fast har hela livet känt mig som en utomjording. Är många som förklarar så när man börjar prata om det. Det känns som om man är från en annan planet och inte hör hemma.

Jag har alltid sovit dåligt, är ofta trött och låg många gånger flera timmar i sängen innan jag somnade. I grundskolan minns jag att när det varit fotbollsmatcher eller scoutläger på helgen så var jag nästan alltid "sjuk" på måndagen, jag orkade helt enkelt inte vakna och komma iväg. Nu har jag förstått att det troligen beror på att det hänt så mycket på helgen att jag inte fick vila ut och då sa kroppen stopp. För dagen efter var jag oftast som vanligt och kunde gå till skolan.

Mitt råd är att man funderar och observerar och sen ev. utreder, jag tycker att det är bättre att utreda en gång förmycket än att avstå. Är så många som fått lida av att inte få en diagnos som sen i vuxen ålder kraschar totalt. Stora problemen för tjejer börjar många gånger när man börjar gymnasiet eller på annat sätt anses kunna klara sig själv mer och ska planera sin dag. När föräldrarna och skolan lämnar över det ansvaret på barnet/ungdomen. Det gäller självklart inte alla, många får stora problem tidigare, men i dagsläget så behöver man papper på allt för att få hjälp och inte ens det är tillräckligt för endel.

Men man ska vara medveten om att tjejer kan uppvisa lite andra symtom än killar med ADHD/ADD

Tova: Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Känns alltid värdefullt att läsa.

Här hemma hände det något besynnerligt ikväll. Nattningen av Alida har varit ett av de största problemen här hemma den senaste tiden och igår kväll var det nära på världskrig. Så idag bestämde jag att vi skulle testa att göra ett bildschema över de olika momenten som ska göras. När hon kommit till bild nummer fyra som var att borsta tänderna (och som alltid är det som inneburit mest bråk) så avbröt hon mig efter en liten stunds tandborstning och så sa hon:
- Ikväll har jag gjort allting bra. till och med borsta tänderna. Jag är nog frisk nu.

Är det inte ett intressant uttalande? Jag kanske läser in för mycket i det, jag vet inte. Men jag tror att hon tyckte att det var fantastiskt skönt att kunna genomföra hela nattningsproceduren utan att det blev bråk. Och det tyckte för övrigt jag också att det var