Skilsmässa eller?

Måste bara få veta om det är jag som är onormal men jag tror inte det eftersom fler som jag känner upplever samma problem.Min man och jag har varit tillsamans i åtta år.Jag har en fjortonårig pojke från ett tidigare förhållande och så har vi en gemensam pojke på tre år.Min man och älsta son kommer mycket bra överens och vi har haft ett bra förhållande ända tills den lilla sonen föddes.Vi var mycket glada åt den här graviditeten eftersom vi hade försökt i nästan fem år att få barn,jag har en kromosonförändring så jag har fått fem missfall samanlagt varav tre med min man så vi var glada och min älsda son var också glad.Min man är invandrare så naturligtvis har det förekommit kulturkrockar men vi har kämpat på med uppehållstillstånd och långa väntetider,missfall,dålig ekonomi och arbetslöshet,vi har gått igenom mycket tillsamans min mamma gick hastigt bort också så då beslutade vi att vi skulle flytta till grannkomunen där min pappa bodde och det blev en positiv vändning,många saker blev till det bättre,min älsta son trivdes bra i den nya skolan och han fick kompisar fort,min man fick ett fast jobb,jag blev gravid med ett barn som jag fick behålla,kort sagt livet lekte (ett tag),jag hade en jobbig graviditet med kraftigt illamående i nio månader,viktnedgång,i slutet upptäkte man att barnet inte hade vänt på sig så vi var på upprepade vändningsförsök som var mycket tröttsamma,det bestämdes att det fick bli kejsarsnitt.Från första dagen min son föddes och i ca två år så har han skrikigt,första året sovjag ca två-tre timmar per dygn,jag var så trött att jag ibland ville ta livet av mig och det var nu som allt rasade samman.Min man jobbade ju så han tyckte att han var befriad från allt ansvar vad gällde barnen.Jag fick mindre och mindre tid över till min älsta son,han var då nästan elva år,han började träffa mindre bra kompisar,han började vara ute sent på kvällarna,han började snusa,jag försökte prata med honom och jag satte upp regler för honom,på kvällarna när han inte kom in i tid ringde ringde jag runt och frågade efter honom,många gånger fick jag ta med mig den lilla ut i vagnen och leta efter honom eftersom en medfödd synskada gör att jag inte får ta körkort så har jag ingen bil,jag gjorde allt jag kunde för att ordning på honom och jag vet att han protesterade för att jag inte hade tid med honom.Min lilla son hade kolik och efter koliken fortsatte han att skrika dag som natt,min älsta son började få problem i skolan,det började komma in polisanmälningar pga mobbning,skadegörelse mm.,då tog jag kontakt med socialen och bad om hjälp och jag fick hjälp men det har tagit tidsvett och många många tårar men nu när han blir fjorton år börjar han komma på rätt köl.mmMin lilla son som nu är tre år har lugnat ner sig något men kan fortfarande driva mig till vansinne nästan varje dag.Nu undrar ni säkert vart min man har hållit hus hela tiden och det har jag också undrat många gånger,som sagt va så jobbade han då det där första jättejobbiga året och han tyckte ju då att han inte skulle behöva göra något annat så när han kom hem efter jobbet åt han mat,la sig på soffan,tittade på tv,jag gjorde det jag skulle göra,ni vet disk städ blöjbyte mm samtidigt som läxläsning,när jag hade gjort allt det där var jag totalt slut och ville lägga mig och sova kanske fyra timmar om jag hade tur och det är nu som jag kommer till det för mig största problemet som jag vill ha hjälp med,när jag ska sova så piggnar min man till och vill ha sex.Samma dag som min minsta son föddes slutade jag tänka på sex eftersom jag inte orkade men min man orkade fast han var så trött efter åtta timmars jobb,jag sa för det mesta nej för jag hade ingen lust och det första året var han ganska förstående och vi hade sex ca en gång i månaden men när vi kom in på andra året började han tjata varje vecka och jag hade fortfarande inte fått tillbaka den forna sexlusten,jag var fortfarande totalt utsliten eftersom jag aldrig fick någon avlastning.När min man hade jobbat ett år blev han uppsagd pga konkurs,han var hemma och var arbetslös och jag fick fortfarande ingen avlastning istället låg han och sov den mesta tiden och när han var vaken ville han ha sex,jag började att bli äklad när han tog i mig,han tjatade mer och mer och till slut blev det så att jag ställde upp på sex bara för att han skulle sluta tjata,många gånger ville jag inte och så här är det fortfarande,jag har försökt pratamed honom många gånger om det här för det är inte så att jag har tappat sexlusten helt men för mig räcker det med ca en gång i månaden men han vill ha minst två gånger i veckan,han tjatar varje dag,han vill hålla på att hångla och tafsa på mig varje minut som vi är tillsamman,det känns som han kväver mig,jag har föreslagit äktenskapsrådgivning men det går han inte med på för han anser inte att vi har något problem,jag tänkte lämna honom för snart ett år sen för jag såg ingen annan utväg men min älsta son övertalade mig att låta bli och i några veckor fungerade det bra,han lyssnade på mig när jag berättade hur jag kände men nu är det samma sak igen,han tjatar om sex varje dag och jag förklarar att jag inte har lust eller ork,till slut ställer jag upp för att det ska bli slut på tjat och tafs,förövrigt är han jättesnäll och ibland känner jag att jag älskar honom och jag skulle vilja ge honom en kram för att visa det men de gångerna jag har gett honom en kram eller puss så blir han tänd direkt och så ska vi hoppa i säng så jag har slutat ta i honom,måste ömhetsbevis leda till sex hela tiden?är jag onormal som bara vill ha sex en gång i månaden?Snälla någon hjälp mig,jag funderar på skillsmässa som jag egentligen inte vill.