lyckansjälv

Äldre 16 Jan 18:43

11 svar

Hur mycket behöver man stå ut med?

OK. Jag erkänner att jag är på gnällhumör, annars skulle jag inte skriva här. Men jag känner mig verkligen ledsen och jag behöver höra vad ni tycker.

Jag har en tonåring hemma, fast det är ju inte mitt eget utan bonusbarn. Hon flyttade in till oss för över ett år sedan när hon redan fyllt 16.

Jag börjar tycka riktigt illa om henne och jag vet inte om hon försöker hårt så att det ska bli så eller om hon är bara så som hon är och inget tillfälligt.

Att hon har det riktigt stökigt i sitt rum kan jag kanske stå ut med genom att stänga dörren. Att hon lämnar efter sig smutsiga trosor och behåar på golvet har jag verkligen svårt för.

Att hon är slarvig och glömmer ofta saker hemma hos andra kan jag också stå ut med, men att hon aldrig frågar när hon lånar något, aldrig ber om lov att ta andra människors saker, det har jag svårt för.

Hon har alltid bråttom iväg och hon spenderar jättemycket tid hemifrån. Sedan klagar hon till sin pappa att hon inte känner sig delaktig i familjen. Såsom hon skulle ge det en chans?

Att hon inte hjälper till med särskilt mycket behöver jag säkert inte säga. Hon är liksom aldrig hemma, sover inte ens här 2-3-4 nätter i veckan. Hon hälsar inte när hon kommer och går, och när man påpekar så påstår hon att hon gjorde visst det, det är bara att jag inte hörde det.

Jag är väldigt ledsen, för jag börjar känna att jag inte orkar mer. Det är verkligen tråkigt att bli tvungen bo ihop med någon som man inte tycker om.

Ja, och om ni undrar så är jag gift med hennes pappa och jag visste om att han hade två barn sedan tidigare. Barnen bodde då med sin mamma men hon trivdes inte där. Nu bor hon här och hon trivs inte här heller. Och ja, jag har försökt att prata med henne. Hon hade till och med lovat saker, men det är inget som hon bryr sig om.

Försvinner allt det här, eller är det något fel på henne? Är man färdig som människa när man är 17 eller finns det utrymme för förbättringar? Min mans syster gjorde det klart att hon förväntar sig att jag ska ta itu med alla dessa problem... men jag vet inte om jag känner mig manad, eller om det är ens möjligt.

Weezy

Äldre 16 Jan 18:51

#1

GRATTIS och välkommen till tonårsföräldrarollen även om det inte är ditt eget... dock jag kan trösta dig....

Jag har en tonårsdotter som blir 16 nu i januari. funkar precis så som du beskriver dock hon sover ALLTID hemma.
Jag vill nog påstå att ni måste ha mycket mer skarpa regler och riktlinjer för vad som är OK och inte OK.

Med min dotter gjorde vi följande.

NÄR vi inte stog ut mer med röran, skiten och skräpet samt alla smutsiga kläder etc som fans spridda i hennes rum samt gemensamma utrymmen så la vi ALLT i hennes säng smuts, rent skräp you name it.. ALLT och la sängöverkastet över så var hon tvungen att fixa det innan hon kunde sova.. Ja det var mycket bråk tjat gnäll och klagande men det tog ca 2 veckor så hade hon skärpt till sig LITE.

När det inte visade det resultat som vi önskade så drog vi in på sådant som hon hade nöje och nytta av.. Ja även för en 16 åring måste man ha begränsningar i hur mycket man ska tåla..

Jag drog in pengarna, tog mobilen datorn och hade strikta tider för när hon skulle vara hemma. och hon får sällan sova borta OM jag inte talat med föräldrarna där hon säger att hon ska vara.. Varför? jo det är mitt ansvar att veta att hon är hos tex manda om hon nu säger det...

Vad gör hennes pappa? säger han inte ifrån själv till henne att det är nog? låter han henne bara hållas och styra eller vågar han inte konfrontera henne med rädslan att hon kommer hata honom ?

ja jag är nog en skitstrikt förälder men å andra sidan har jag underbara barn som verkligen gör som jag ber dem.. Nu vet jag att det inte ligger på ditt ansvar med att hon har blivit som hon är... men du kan vara med och hjälpa dig , henne och din man samt övriga barn el familjemedlemmar til att få en bättre tillvaro...

våga... och lycka till

Vår Älskade Dotter Linnea Föddes 09-12-07

lillasötarara

Äldre 16 Jan 19:17

#2

Weezy skrev 2010-01-16 18:51:41 följande:

GRATTIS och välkommen till tonårsföräldrarollen även om det inte är ditt eget... dock jag kan trösta dig....Jag har en tonårsdotter som blir 16 nu i januari. funkar precis så som du beskriver dock hon sover ALLTID hemma. Jag vill nog påstå att ni måste ha mycket mer skarpa regler och riktlinjer för vad som är OK och inte OK. Med min dotter gjorde vi följande.NÄR vi inte stog ut mer med röran, skiten och skräpet samt alla smutsiga kläder etc som fans spridda i hennes rum samt gemensamma utrymmen så la vi ALLT i hennes säng smuts, rent skräp you name it.. ALLT och la sängöverkastet över så var hon tvungen att fixa det innan hon kunde sova.. Ja det var mycket bråk tjat gnäll och klagande men det tog ca 2 veckor så hade hon skärpt till sig LITE. När det inte visade det resultat som vi önskade så drog vi in på sådant som hon hade nöje och nytta av.. Ja även för en 16 åring måste man ha begränsningar i hur mycket man ska tåla.. Jag drog in pengarna, tog mobilen datorn och hade strikta tider för när hon skulle vara hemma. och hon får sällan sova borta OM jag inte talat med föräldrarna där hon säger att hon ska vara.. Varför? jo det är mitt ansvar att veta att hon är hos tex manda om hon nu säger det... Vad gör hennes pappa? säger han inte ifrån själv till henne att det är nog? låter han henne bara hållas och styra eller vågar han inte konfrontera henne med rädslan att hon kommer hata honom ? ja jag är nog en skitstrikt förälder men å andra sidan har jag underbara barn som verkligen gör som jag ber dem.. Nu vet jag att det inte ligger på ditt ansvar med att hon har blivit som hon är... men du kan vara med och hjälpa dig , henne och din man samt övriga barn el familjemedlemmar til att få en bättre tillvaro...våga... och lycka till

kunde inte säga det bättre själv.

Förstår att det är jobbigt att hon inte är din egen, har själv en som håller på oh kliva in i tonårslivet och börjar bete sig mer eller mindre som eran tjej, skillnaden är väl att min sambo ser till och hålla i reglerna även fast och kan vara hemsk mot honom. Mig är hon alltid snäll mot för det är inte jag som tar dom dusterna, även om hon kan tycka att jag är tjatig ibland så är det hennes pappa som får ta konflikterna.

Så försök få hennes pappa mer involverad. En tonåring behöver begränsingar och regler också. Min bonus hatar inte sin pappa för att han kan vara hård med regler och sådant, snarare älskar hon honom mer för hon vet att han bryr sig.

Majsan70

Äldre 16 Jan 19:35

#3

Weezy skrev 2010-01-16 18:51:41 följande:

GRATTIS och välkommen till tonårsföräldrarollen även om det inte är ditt eget... dock jag kan trösta dig....Jag har en tonårsdotter som blir 16 nu i januari. funkar precis så som du beskriver dock hon sover ALLTID hemma. Jag vill nog påstå att ni måste ha mycket mer skarpa regler och riktlinjer för vad som är OK och inte OK. Med min dotter gjorde vi följande.NÄR vi inte stog ut mer med röran, skiten och skräpet samt alla smutsiga kläder etc som fans spridda i hennes rum samt gemensamma utrymmen så la vi ALLT i hennes säng smuts, rent skräp you name it.. ALLT och la sängöverkastet över så var hon tvungen att fixa det innan hon kunde sova.. Ja det var mycket bråk tjat gnäll och klagande men det tog ca 2 veckor så hade hon skärpt till sig LITE. När det inte visade det resultat som vi önskade så drog vi in på sådant som hon hade nöje och nytta av.. Ja även för en 16 åring måste man ha begränsningar i hur mycket man ska tåla.. Jag drog in pengarna, tog mobilen datorn och hade strikta tider för när hon skulle vara hemma. och hon får sällan sova borta OM jag inte talat med föräldrarna där hon säger att hon ska vara.. Varför? jo det är mitt ansvar att veta att hon är hos tex manda om hon nu säger det... Vad gör hennes pappa? säger han inte ifrån själv till henne att det är nog? låter han henne bara hållas och styra eller vågar han inte konfrontera henne med rädslan att hon kommer hata honom ? ja jag är nog en skitstrikt förälder men å andra sidan har jag underbara barn som verkligen gör som jag ber dem.. Nu vet jag att det inte ligger på ditt ansvar med att hon har blivit som hon är... men du kan vara med och hjälpa dig , henne och din man samt övriga barn el familjemedlemmar til att få en bättre tillvaro...våga... och lycka till

Haha måste säga att jag blev full i skratt när du skrev att ni la skiten i hennes säng. EXAKT så gör vi med sonens skit härhemma. Alltså den som lämnas utanför dörren till hans rum

Vid ett tilfälle la vi dit brödrosten som aldrig kom tillbaka in i skåpet.

Weezy

Äldre 16 Jan 22:46

#4

Majsan70 skrev 2010-01-16 19:35:43 följande:

Haha måste säga att jag blev full i skratt när du skrev att ni la skiten i hennes säng. EXAKT så gör vi med sonens skit härhemma. Alltså den som lämnas utanför dörren till hans rum Vid ett tilfälle la vi dit brödrosten som aldrig kom tillbaka in i skåpet.

Skrattar.. ja då blev det inte mer rostade mackor hos er då då..

nej men skämt och sido det funkar.. vi fick ju ett resultat och nu mera r hon mycket noga med vad hon lägger kring sig ...

Vår Älskade Dotter Linnea Föddes 09-12-07

Majsan70

Äldre 16 Jan 22:49

#5

Weezy skrev 2010-01-16 22:46:49 följande:

Skrattar.. ja då blev det inte mer rostade mackor hos er då då.. nej men skämt och sido det funkar.. vi fick ju ett resultat och nu mera r hon mycket noga med vad hon lägger kring sig ...

Haha, nej det tog ett par månader innan brödrosten kom ut igen.

Men det var det värt...vi kör även detta på annat som illaluktande träningsskor o annat trevligt som bara slängs på fel ställen.

*ond mamma*

Weezy

Äldre 16 Jan 22:54

#6

Majsan70 skrev 2010-01-16 22:49:39 följande:

Haha, nej det tog ett par månader innan brödrosten kom ut igen. Men det var det värt...vi kör även detta på annat som illaluktande träningsskor o annat trevligt som bara slängs på fel ställen. *ond mamma*

HUVA,, ja men då är ju jag minst lika ond... Jag tror att man MÅSTE vara ond och våga vara mer förälder än kompis med sina barn annars ballar det ut totalt.. men vem vill sova med stinkande dojor el sockar i sängen .. nä fyy.. hehe

Vår Älskade Dotter Linnea Föddes 09-12-07

Majsan70

Äldre 16 Jan 22:59

#7

Weezy skrev 2010-01-16 22:54:26 följande:

HUVA,, ja men då är ju jag minst lika ond... Jag tror att man MÅSTE vara ond och våga vara mer förälder än kompis med sina barn annars ballar det ut totalt.. men vem vill sova med stinkande dojor el sockar i sängen .. nä fyy.. hehe

Jadu vem vill det?

Men helt seriöst så skiter jag i hur det ut på hans rum. Men utanför där sprider man inte sin skit.

abnocto

Äldre 18 Jan 12:51

#8

Mycket intressant tråd, stämmer perfekt in på min 17 åring. Då fadern inte är med i bilden är det jag som får stå ut med allt. Jag har pratat med BUP och de säger, som så många andra, ha regler och håll på dem. Det är inte lätt för ofta får man så mycket skit tillbaka och ibland orkar inte ens jag, som då är mamma till dottern, men det är bara att härda ut och hoppas att det blir bättre en dag. Men jag ska fortsätta läsa denna tråd för att se om det finns fler tips därute.
Ett tips är att se till att krama dottern, oavsett om du vill eller inte. De söker bekräftelse till max. Och det finns potential, det måste det för det finns väl inga vuxna som är så här?

Weezy

Äldre 18 Jan 22:20

#9

abnocto skrev 2010-01-18 12:51:42 följande:

Mycket intressant tråd, stämmer perfekt in på min 17 åring. Då fadern inte är med i bilden är det jag som får stå ut med allt. Jag har pratat med BUP och de säger, som så många andra, ha regler och håll på dem. Det är inte lätt för ofta får man så mycket skit tillbaka och ibland orkar inte ens jag, som då är mamma till dottern, men det är bara att härda ut och hoppas att det blir bättre en dag. Men jag ska fortsätta läsa denna tråd för att se om det finns fler tips därute.Ett tips är att se till att krama dottern, oavsett om du vill eller inte. De söker bekräftelse till max. Och det finns potential, det måste det för det finns väl inga vuxna som är så här?

Ja men visst Mycket kramar gränslös kärlek MEN som inte går över till att barnen lindar er om lilfingret...

Barn oavsett åldrar är ju inte färdigutvecklade och frontalloben ( stavning) är först färdigutvecklad vid 20 års ålder så de tonåringar som vi alla har har ett par år till innan vi kommer dit..

Hur som våga visa och vara , gör dem delaktiga och omvänd psykologi funkar..
att be dem välja mellan två "negativa " saker istället för en positiv och en negativ funkar med.. tex.. vill du diska el damsuga och inte släng soporna el gör vad du vill..
på återseende

Vår Älskade Dotter Linnea Föddes 09-12-07

ZbrushEr

Äldre 2 Apr 17:32

#10

Jag har tonårsbarn åxå. Allt tyder på att det är hennes hormoner som spökar. Det är inte lätt att inte visa de känslor de försöker "framkalla" med sitt "dåliga beteende". Läst mycket om tonårsproblem eftersom jag tillslut inte vetat varken ut eller in. Det bästa är INTE VISA när man känner sig sårad, ledsen och arg. Naturligtvis säger man att "detta beteende är INTE OK"....och "detta är de regler vi sätter upp här hemma" (under förutsättning att ni talat igenom det först).

Här har vi regler som att vi hjälps åt med maten. Jag och min äldsta son lagar middag på vardagarna...ej på helgerna då...Min yngsta och min festman (sedan 4 år) gör frukost varje vardag. De diskar sina tallrikar efter de har ätit alla dagar. Lärdomen: att man hjälps åt i ett hushåll...fördelen: att man umgås och ser vad som händer i deras liv...

Phu vilken protest det blev när vi satte in föräldrar kontroll på speltid på x-boxen. Vi har alltid haft en max tid men när det inte skötte med att skriva in tiderna som vi bett om kände vi att det blev smidigare med det. Jag fick bara förklara att det underlättar för honom (som protesterade) att han inte behöver tänka på att skriva ned det på en lapp. Visst han hade ju kläckt ur sig sårande kommentarer. Jag höll mitt lugn och vi gick ut ur rummet när han blev allt för...ja...sårande. Jag sa att jag inte vill höra honom vara anklagande mot min festman, därför gick vi ut. Sedan fick han vara. Tillslut hade han lugnat ned sig och sedan var allt annat som vanligt igen.

Det är väldigt jobbigt för ett barn att växa upp från att vara barn och helt plötsligt ska veta hur det är att vara vuxen...är det är ju ändå det går ut på....

Det viktiga är väl att det inte ska kännas som en belastning med regler osv...Skitsvårt jag vet!

Har märkt att när min son inte tyckt att jag lyssnat eller lyssnar, så har jag stannat upp, låtit honom få prata, har sagt att jag förstår och bäddat in men´net i vad diskussionen ändå gått ut på. Sagt att "visst jag ska tänka på det". Han har då känt att han blivit hörsammad, men ändå förstått att han inte helt fått sin vilja igenom. Att skapa trevliga stunder genom att fråga vad man kan hitta på tillsammans visar att man önskar ha trevligt tillsammans. Kompisarna är ju åxå väldigt viktiga under den tiden. Be henne bjuda in sina kompisar till er...

Jaa du har åxå undrat när det går över, men det är så olika har jag sett, då jag läst om det.

Även om jag upplevs som den tjatiga jobbiga mamman så "fine... du får ta det men jag bryr mig"

anna klara

Äldre 4 Apr 02:06

#11

Känner igen mej, när mina barn var slarviga, så slängde jag ner dom saker som låg ivägen i en stor svart sopsäck,

och ställde i ett förråd. Dom saknade inte sakerna, och frågade aldrig efter dom heller mer

Hur mycket behöver man stå ut med?

INNEHÅLL