stor ålderskillnad

Jag är 7 år äldre än min man, och helt ärligt så det enda problem jag kan komma på är att det blir nog måååånga år för mig att vara pensionär själv...men det känns som om jag kommer att överleva det! ;0)

Min gubbe är 45, jag är 19 och nu bor vi tillsammans med vår lilla bebis. Har varit tillsammans i tre år. Han har två barn som är ÄLDRE än mej :S Självklart tog det en tid för omgivningen att vänja sej men nu tycker alla att vi passar såå bra ihop! Han är det bästa som hänt mej :)

Åldersskillnaden märks främst i flexibiliteten, han är så van att saker ska göras eller vara på ett visst sätt så det är oftare jag som får vika mej. Dessutom är jag väl ung och naiv när jag tror gott om alla och blir ledsen på hans pessimistiska syn på mycket. Så har vi ganska olika sätt att kommunicera, men det kan man ju jobba på!

Det största problemet för oss har inte varit åldersskillnaden utan omgivningens syn på den, men det har ju som sagt så gott som löst sej.

Min sambo är 15 år äldre än mig men det är verkligen ingenting som vi märker av i vardagslivet. Vi har varit tillsammans i snart två år nu och de enda negativa jag kan komma på är att jag antagligen kommer att leva väldans många år utan honom men det är klart värt det!

Mina vänner har tyvärr inte alltid varit speciellt stöttande när det kommer till vår relation, men nu vet jag iaf vilka som är mina sanna vänner om man ska se något positivt med det. Däremot har min familj inte haft någonting emot det. Hans vänner har verkligen accepterat mig, likaså hans familj! =)

Min man är 13 år äldre än mig men jag ser inget fel i det..Huvudsaken är att man mår bra i förhållandet och är lycklig. Jag väntar vårt första barn och han har två tonårsbarn sedan innan. Varit gifta i 7år och tillsammans i 9,5år. Vad folk anser om ålderskillnaden hos oss torkar jag baken med =)

Mina barn är också precis 4 och 7 år yngre än min sambo. Och det var lite jobbigt för dem i början. Nu har vi varit ihop i fyra år och det funkar bra. Men de fnyste rejält när han kallar dem för sina "bonusdöttrar" så nu skojar han och kallar dem för bonuskompisar i stället. Och omgivningen har säkert en massa åsikter. Både pga åldersskillnad, att han är invandrare etc etc.

skiljer "bara" 14 år mellan mig o maken men svarar ändå.

vad omgivningen tycker har vi aldrig varit intresserade av, det är deras problem, inte vårt.

två problem tycker jag att vi har haft pga åldersskillnaden.

1. varandras vänner. iaf de första åren mina kompisar var intresserade av att dricka sprit, resa runt i världen med ryggsäck, studera. hans hade stabila liv med familj, sommarstuga o etablerad karriär...vi trivdes med varandra men inte med varandras vänner o att umgås med både mina o hans vänner samtidigt funkade inte alls.

2.barn. han ville börja skaffa barn mycket tidigare och tyckr att han är klar nu. jag ville senare och kanske skulle vilja ha fler om några år.

Det blir ju hur man förhåller sig till det! :)

Inga problem för oss, vi stortrivs med varandra. Kan hända att man märker av att han är äldre när han pratar och grejer som existerade innan jag föddes, men annars så är det inget vad jag kan känna av. Fungerar jättebra tillsammans både förhållandemässigt och i vårt föräldraskap. Min man är 38 och jag är 21.

Mellan mig och min pojkvän är det 25 år emellan oss och det går jätte bra, märks inte på oss att det är den skillnaden