Är ny på jobbet och känner mig så utanför!

Hej! En dag är inte mycket, du får ha lite is i magen. Det blir nog jättebra tillslut.

Jag är så orolig att de inte tycker om mig, att jag är den där de pratar om som är så dryg. Jag har en förmåga att prata ganska mycket om jag känner att det känns stelt i gruppen, vilket jag tror folk uppskattar och jag säger ofta vad jag tycker om saker. Men jag har inte fått någon "kompis" som jag hänger med på fikan eller lunchen.

"Brukar man känna såhär i början eller är det något jag gör fel? Hur var det när ni började ny på en arbetsplats? Är väldigt deppad idag pga detta och det känns som att jag inte kommer trivas alls.."

Usch, jag förstår att det måste kännas jättejobbigt!!! Du gör inget fel. Det är väldigt svårt att komma in i en grupp där alla känner varandra.
Jag har ingen arbetsplats jag kan berätta om men jag gick med i en kör för 1,5 år sedan. Medlemmarna där har känt varandra i 15 år... och jag känner mig fortfarande som att jag har varit med i en vecka.. Det är få som pratar med mig och alla har interna skämt... Men!! Det har blivit mycket bättre!!! =)
Nu är det ju bara kör en gång i veckan så det blir ju lite annorlunda mot ett jobb som man är på oftare.

Det är lätt att tänka att "jag kommer inte trivas" eftersom det ofta känns så.

Du kanske kan börja prata med en av dem, lite småprat vid fikat.. och be om hjälp och så. Lite småprat så att du får in en fot i det hela.. Får du en som kompis så blir det lättare att lära känna de andra.. Kom ihåg att det finns de som blir sura och avundsjuka på att "den nya" får all uppmärksamhet från MIN kompis...

Om du är dig själv och tar plats (vilket oftast är svårare sagt än gjort) så kommer du ha lättare att få plats och bli sedd än om du gömmer dig bakom de andra och inte vågar ta för dig. Människor som är sig själva och kanske bryter isen med lite konstiga berättelser om sig själv är de som blir intressanta och då blir de inte lika mycket utanför..

Det är nog ingen som medvetet vill att du ska känna dig utanför! Många är bara så inrutade i sitt eget liv att de inte kan förstå någon som är ny. Lycka till!! Tänk på att unna dig själv lite extra nu i början så känns det inte så deppigt. Det brukar ordna sig med tiden!! =)

Jag jobbade på en arbetsplats i 1½ år där jag aldrig kände mig "bekräftad" utan jag gjorde mina arbetsuppgifter o ibland så såg de mig o pratade..
Kände inte som att de var nöjd med mig, förutom en personal som jag pratade med o kunde känna tro för!
Jag trivdes inte men jag stod ut, jobbade bara 50% ändå.. Men de kändes i hjärtat o man bara längtade hem!

Nu fick jag en ny arbetsplats pga jag var sist in på de jobbet o har jobbat där sen Aug o stor trivs, jag är en i gänget!

Ge det tid o känner du att inget sker så hade jag försökt ändra på situationen, jag önskade att jag hade gjort så med men man lär sig också!

Det kommer bli bättre när du har jobbat där ett tag och lär känna dom andra. Jag kände samma när jag började på mitt nuvrande jobb, vilket nu är 10 månader sedan. Kändes som att jag bara "trevlig-pratade" med alla. Men idag trivs jag som fisken i vattnet på jobbet och har många vänner!
Tror tyvärr det är ganska vanligt att "gamla gänget" som har jobbat där länge ofta är lite skeptiska till nya folk. Man vill inte gärna släppa in nya medarbetare på än gång. Men det blir bättre! Lycka till!

Det är lättare för de andra nya att hitta någon eftersom de flesta känner sig ensamma och osäkra på ett nytt jobb. Om alla är nya vid deras hörn så kommer de jaga efter en kompis. Ofta överdriver man hur underbart man har det med sin nya vän för att försäkra sig om att man har kvar vännen och inte blir lämnad ensam.. Därför kanske det blir svårare för dig att hitta någon bland dem eftersom många är rädda för att släppa in andra i gänget med risk för att själv bli utanför.

Att du pratar med alla är jättebra!!! =) Jag förstår dig absolut när du säger att de skämtar sen och att pratet inte fortsätter efter lunchen.
De i den gamla gruppen är troligen oroliga nu när det har börjat många nya. Då måste man hålla ihop den gamla gruppen mycket mer för att inte riskera att den ska splittras... och själv bli utan kompis..

När du blir mer av en vardaglig människa där istället för den nya kommer du troligen bli mer accepterad och inte lika utanför. Du verkar vara en person som man tycker om, du pratar och skämtar och sånt.
Vid matbord är folk ofta mer sociala än vid sina platser... Var dig själv. Det kommer du längst på och folk förstår att du är den du utger dig för att vara och det gör att det blir lättare att lita på dig och du kommer nog snabbare in i gruppen.

Men du har jobbat EN DAG!

Kära nån - man får inte kompisar på en dag, man får bekanta. Var du glad om du lyckats lära dig några namn.

Jag började också på ett nytt jobb igår, ska iofs bara vara utlokaliserad dit i några veckor, jag har sett och hejat på kanske två - tre av dem tidigare, resten är främlingar - men de är trevliga, jag har gjort det vanliga, hälsat, kollat hur kaffekassan fungerar och i övrigt försökt jobba så mycket som möjligt. Jag kommer inte att bli hjärtevän med någon där, men de är trevliga, jag kan jobba med dem och så småningom blir vi säkert goda bekanta, men jag är inte där av sociala skäl.

Ta det lite lugnt, fortsätt att småprata med folk på fikat och om några veckor har du också börjat inkluderas i det allmänna skämtandet.

Där jag jobbar nu tog det runt ett år innan jag började känna att jag kom med i gänget - två år innan jag kände att jag verkligen var en av dem. Nu brukar jag iofs ta rätt lång tid på mig att lära känna nya människor - är inte så framåt. Men en dag är ju verkligen ingenting! Min erfarenhet är att i stort sett alla tycker det är tufft att vara ny på jobbet i alla fall den första månaden. Bara att härda ut

lycka till!

HAha, jag måste berätta något misslyckat!! Du är så mycket bättre än vad jag är på nya jobb... sitter mest tyst och ler om någon kollar på mig..

Iaf, jag var ny och kom till jobbet för att få lite kläder (sjukvården).. pratade med receptionisten. Hon tittade på mig som att jag var lite efter. Jag log och försökte vara den trevligaste och snällaste människan på jorden.
Jag fick träffa en annan person och även hon tittade på mig som om jag var lite speciell.. Jag blev lite illa till mods men tänkte att det är kanske så man gör här =)
Jag fick kläderna och gick in på toa för att byta om.. OCH ser till min förfäran att jag har en ENORM tandkrämsfläck på bröstet..... inte nog med det så utbrister jag SHIT... så att det troligen hördes igenom dörren.

Det kan nog inte börja värre än så.
Det är svårt att komma in i nya grupper.. det gäller att hitta någon som känner sig lite utanför redan.. eller den som verkar vara minst "intern" med andra. Den personen kommer sannolikt bry sig mer om dig än den som är högsta hönset i skämtkretsen.

Tack för era uppmuntrande ord!

Jag är inte van vid denna situationen, har aldrig börjat någonstans utan att känna en enda person, alltid har jag känt någon när jag börjat i ny klass eller så, och detta är mitt första riktiga jobb. På tidigare arbetsplatser har det varit så få anställda så det har känts lättare, nu känns det som att de lämnar över ansvaret att få de nya att känna sig välkomna till andra, tänker att man inte behöver anstränga sig för att säkert gör någon annan det.

Men nu tar jag nya tag i morgon och försöker att komma in mig bättre!

Med din personlighet är jag säker på att det löser sig för dig. Du gör knappast något fel. I början läser man av andras signaler så himla starkt också eftersom man verkligen vill komma in, men det blir mer avslappnat senare.

Vad är det för jobb? Blev lite nyfiken när du skrev att det började tio nya samtidigt. Det kommer att bli bra. Du har bara varit där en dag! Klart att det är jobbigt i början, synd att du inte hamnade på samma plats som de andra nya. Grattis till jobbet