Varför är det ett mål för många tjejer att gifta sig? Och ta sin makes efternamn? De tycker att det är viktigt för barnens skull, säger dem. Men barnen struntar väl i sådant. Rent juridiskt går det ju att skriva testamenten och samboavtal istället för att gifta sig.
Jag tror det mera är grejen att ta på sig klänningen och den biten, så är det iaf för mig om jag skulle gifta mig:P
För att han har mycket finare och ovanligare efternamn än mig, haha. ;)
Jag tog min makes efternamn eftersom jag inte ville ha kvar mitt eget. Vi funderade på att ta ett helt nytt, men eftersom vi båda gillade hans namn blev det så. Vi ville också båda gifta oss, det var inga prinsessbröllopsdrömmar här inte.
Jag undrar varför man int bara kan låta alla få göra som de vill utan att behöva förklara sig? Om en tjej vill gifta sig så och hennes kille också vill är det väl upp till dem om de gör det eller skriver ett testamente? Varför ska man bli ifrågasatt och kallad ojämställd bara för att man tagit sin mans efternamn?
Samboavtal + testamente ger inte samma trygghet som ett giftemål i dagens läge, rent juridiskt.
Själv tyckte jag att det var praktiskt då min mamma och pappa gifte sig, då slapp mamma ha ett annat efternamn och vi hade alla samma..
Nu tänker jag inte gifta mig, och jag tänker inte skaffa barn heller. Sambo passar mig utmärkt.
I vårt fall var det viktigare för min mans del, så jag kan inte svara på din fråga. Jag har makens efternamn som mellannamn, men önskar ofta att jag hade struntat i att ta det. Jag använder ändå bara mitt eget.
Jag hade inga planer alls på att gifta mig. Skilsmässobarn som jag är såg jag inte vitsen. Men han friade och jag hade inte hjärta att säga nej.
Lite har det kanske med någon sorts romantisk flickdröm att göra. Fast jag har också undrat samma sak ibland. I Tyskland t ex betalar man som gifta mindre skatt! Oavsett om man har barn eller inte! Orättvist och konservativt, I know! Men jag kan i alla fall förstå att många gifter sig av just den anledningen, även fast det inte är så romantiskt...
Själv är jag för romantisk för att fria till sambon, jag vill ju bli frågad först! Frågar han så svarar jag ju självklart ja, men jag tänker inte så mycket på giftermål just nu. Vi har heller änu inga barn ihop!
Frågan är om det verkligen ÄR ett mål, eller snarare ett mål många tjejer förväntas ha?
Jag har aldrig velat gifta mig. Har ingen romantiserad bild av bröllop eller äktenskap, även om jag vet att det kan vara juridiskt/ekonomiskt fördelaktigt. (Fast det gäller väl främst vid skilsmässa, och hur romantiskt är det?)
"Älskling, vill du gifta dig med mig, så att du inte hamnar på bar backe sen när det tar slut mellan oss?" 
1. Du kan _aldrig_ skriva testamenten eller samboavtal etc som ger samma skydd som ett äktenskap gör. Det går helt enkelt inte.
2. För mig så var det viktigt med ett offentligt "statement" av vår kärlek. Ja, man kan visa att man älskar varandra på 1000 sätt i vardagen, men det innebär inte att man inte kan ägna EN dag av alla sina tusentals dagar till att visa världen hur mycket man älskar någon. En man som tycker att det är jobbigt eller pinsamt att tala om för världen att han älskar mig och vill dela sitt liv med mig vill jag faktiskt inte ha. Jag är värd en stor gest, också.
Skulle aldrig kunna bygga ett liv och skaffa barn ihop med en man som inte vill gifta sig med mig för att "Man inte vet om det håller": känner man så finns det ju igen anledning att skaffa barn heller.
Jag vill ha ett äktenskap för att visa varandra att vi menar allvar helt enkelt.
Efternamnet var inget jag lade vikt vid, men det var oerhört viktigt för min man att vi skulle heta samma. Därför la jag till hans namn.
dspace.mah.se/dspace/handle/2043/2137
Där har du svaret på frågan om du är intresserad...
Efter tre brustna äcktenskap kan jag saga så här;
För min del handlar det om att jag vill ha en seriös relation, där man satsar hundra. Att ta den andres namn är inte viktigt för mig. Men tydlgen känner jag mig tryggare i relationen när det är äcktenskapsvirke. De har inte varit dåliga män och genom det behövt bevisa att det är seriöst, utan behovet ligger i mig.
Det har aldrig varit fråga om stora fester, eller vita klänningen osv.. Utan trygghet i form av att det är seriöst till hundra procent.
Ångrar ingen av mina äckta män som jag har haft, de var bra och det funkade så länge det gjorde. Drömmen är nog att finna den som man är med i resten av livet med. Kanske någon dag, i värsta fall får jag ragga upp någon på ålderdomshemmet den dan jag är så gammal. Då borde det hålla livet ut!
Varför det är viktigt för tjejer kan jag inte svara på men däremot kan jag svara på varför det var viktigt för oss.
Här var det nämligen så att vi båda tyckte det var viktigt med giftermål av flera anledningar, bland annat att man faktiskt inte får samma skydd vid samboavtal.
När det gäller efternamnet så var det inte viktigt för någon utav oss, så länge vi hette samma sak. Till slut valde vi mitt efternamn eftersom att mitt är vanligare än hans.
Maken friade (3 ggr) och jag har kvar mitt efternamn, så jag kan inte svara.
För mig var det faktiskt inte så viktigt, det var mest viktigt för min man. Det var han som ville ha kyrkbröllop, inte jag.
Tack för era svar.
För OSS var det viktigt att gifta oss. Dels är vi troende så för oss var ett kyrkbröllop självklart och dels har det för oss bägge alltid varit självklart att man ska vara gifta. Både för samhörigheten och rent juridiskt.
Däremot så tog han mitt efternamn, eftersom det bara är våran släkt, ca 40 personer som heter så. Han hette Lindström innan, och det är ju något fler än 40 som heter så ;)
För mig handlar namnfrågan helt enkelt om att när man är gifta och så småningom samma familj, så har man samma namn. Det visar att man hör ihop. Och att barnen får föräldrarnas gemensamma namn.