Semester med svägerskan?!

Fy så trist för dig. Jag känenr igen dig. Jag skulle inte vilja semestra med min (ena) svägerska heller, just för att man liksom får tassa på tå hela tiden och anpassa sig efter henne hela tiden. Och då GILLAR jag ändå henne som person egentligen, men när familjerna med alla barn är med så blir det för många konflikttillfällen eftersom vi är så olika. Jag vet inte vad jag ska råda dig till i det här fallet. Att bara vara tillsammans en vecka tycker jag lät som en suverän kompromisslösning, och då är det förstås smärtsamt när din sambo inte står upp för dig och tar smällen mot sin syster och säger att ni bara stannar en vecka.

Hur tydlig har du varit på en skala om hur jobbigt du faktiskt tycker att det är? Vet han att du gruvar dig och får ont i magen över tanken på två veckor med svägerskans familj, eller hoppas du bara på att han ska räkna ut det utifrån att du har sagt att du tycker att ni bara ska stanna en vecka?

Jag skulle ta fajten med min sambo. Det är helt klart värt det och borde inte ens vara en fajt.

Säg som det är, du tycker det är helt ok att umgås med hans familj en vecka det är bara trevligt. MEN, ni behöver tid med bara er egen lilla familj också. Det är ju inget annat än vettigt.

Varför ska bara din sambo planera er familjesemester?
Är det inte något som Ni Två ska göra tillsammans?

Självklart ska du prata med honom, men lägg upp det lite snyggt om du är orolig för att han ska ta illa upp. Säg att du vill ha honom för dig själv en vecka, att det vore skönt att komma ifrån bara som familj och umgås och ha kul på dagarna utan att ha några andra distraktioner, bara sköta er själva i en vecka.
Och sedan stråla samman med svägerskan vecka 2 så ni kan ha lite storfamiljs-skoj.
Är det så svårt för dig att bita ihop så tror jag faktiskt att det vore bättre att ha veckan Innan som 'er privata familjevecka' så du inte börjar pysa ut irritation när de har åkt därifrån och det blir bråk pga det...
För semestern ska ju vara rolig för HELA familjen, inte bara halva.

Tack för ditt svar! Jag har varit MYCKET tydlig med mina känslor inför det här och systern. Det är t om så att min sambo gärna överdriver och kontrar med "-Ja du HATAR verkligen min syster", vilket är ganska hårda ord enligt mig. Jag gillar henne inte helt enkelt. Jag har redan bokstavligen sagt "-Låt oss göra en kompromisslösning", och föreslagit att vi åker ner en vecka tidigare (som vi spenderar själva) och åker sedan hem gemensamt, eller om de också vill stanna två veckor så stannar de själva kvar en vecka när vi åker hem. Alternativt tvärtom (de åker ner tidigare och vi stannar när de åker hem).

Men min sambo har inte tagit till sig ett ord av vad jag sagt. Som om det inte finns utrymme för någon kompromiss.

Jag hade inte gått med på något annat än en kompromiss. Varför ska du slösa bort hela din semester på att umgås med människor du inte vill umgås med? Nä, jag hade definitivt tagit fajten och sagt att det är vår familjesemester, jag är gärna där en vecka men den andra veckan vill jag att vi gör något annat.

Kanske kan du ge förslag reda nu på vad det där andra ska vara. Och faktiskt säga att ibland måste man kompromissa om saker. Lägg inte så stort fokus på att prata om att du inte tycker om hans syster. Det retar nog bara upp i onödan.

Om han struntar helt i vad du har sagt så planera din egen semester, eller stanna hemma när han (och eventuella barn) åker och semestrar med svägerskan och hennes familj.
Eller åk dit efter en vecka så du iallafall får lite tid för dig själv och inte behöver spendera hela semestern i sällskap du har svårt att slappna av i.

Fast det som är mest trist är väl att han överdriver dina känslor och samtidigt struntar i dem och planerar som han själv tycker.
Det visar en oroande brist på respekt för dig och dina känslor och sådant gillar jag verkligen inte...

Svårt läge! Spontant känner jag att det är väldigt synd om din svägerska också... Hon vill ju väl, och tycker om din familj, eller hur? Hon verkar i alla fall inte alls tycka lika illa om dig som du om henne. Det är inte så lätt att vara den avvisade heller, nästan som en obesvarad kärlek.

Svägerskan - jag blir väldigt nyfiken på ditt förhållande till den avståndstagande svägerskan. Vad är det som skiljer er åt? Har det blivit förändrat sedan ni fick barn? Trivs barnen ihop? Är det du eller hon som är mer laidback? Har en av er mycket önskemål om städning, fasta mattider, speciella regler för barnen mm?

Svårt läge.
Hmm, pröva med rak kommunikation: Vilken vecka skall vi vara med din syster och skall vi åka ner före dem eller hem efter dem? Du utgår ifrån att han vet vad ni kommit överens om och frågar hur det skall planeras. Svarar han att ni skall vara där 2v med systern då frågar du honom om när det bestämdes för det är ej vad ni kommit överens om. Lugnt fint tonläge, ej skrika, bara prata.

Eller är det så att du sagt vad du vill, han har sagt typ jaha, mhmm, jaså. Har ni alltså tidigare bestämt att ni skall vara en vecka själva eller har du bara framfört din åsikt vad DU vill?

Kan säga som så att jag gärna haft två veckors semester med ena av mina systar och ena svägerskan, några dagar med andra systern eller andra svägerskan skulle vara fullt tillräckligt tålamodsprövande.

Jag vet faktiskt inte! Jag tycker vi är väldigt lika - samma värderingar och allt sånt. Kanske är jag mera på, vill hitta på aktiviteter och sådär men å andra sidan är hon nog lite mer social och utåtriktat annars - mycket vänner och så.

@Svägerskan: Fy, så tråkigt. Jag tycker att du tänker så rätt, när du vill vårda en relation som ju helst ska hålla resten av livet. Jag kände ett tag så inför min svägerska, att hon "bara" var min mans syster, och att det var hans ansvar att hålla kontakten med henne, men nu börjar hon kännas mer och mer som en syster. Förvisso en syster som jag ofta stör mig på, men det känns jätteviktigt att vi ändå håller ihop och umgås så gott vi kan. Jag hoppas att vår relation fördjupas när alla barn är blöjfria och självgående.

Jag förstår dig, jag tog en sån fajt i somras med min sambo och han har under våra 4 gifta år struntat i mina känslor helt gentemot hans familj, säger bara att jag HATAR dom vilket inte varit fallet. Till sist så fungerade det inte längre mellan oss, allt kretsade kring hasn mamma, syster bror m moch jag kunde aldrig få säga vad jag kände utan då var dte bara så (semester, gemensamma middagara, besök hos folk mm) kan även tillägga att mamman va elak.
Han tog inte mina känslor på allvar utan sa även att jag fick ininna mig i detta då de är hans ursprungsfamil. han tom svor åt mig o va elak så jag har nu lämnat honom för det  var för frustrerande att inte kunnna säga vad jag kände och tyckte och kunna kompromissa utan att vara RÄDD för det hela tiden och inte få backup

Aaah, det där är min största skräck. Du och jag verkar har ungefär samma förhållande till våra svägerskor, min tål jag bara inte. Även i den här familjen så har dom ett hus i utlandet. Hitills har jag haft tur och vi har lyckats samla ihop pengar till semester innan svägerskan hunnit. Men till sommaren planerar vi alla tyvärr att åka. Då vill hon självklart åka samtidigt som oss... Jag får panik bara jag tänker på det, vi går verkligen inte ihop. Jobbar fortfarande på en lösning, men det ser verkligen kört ut. Speciellt som hon inte har nån familj utan kommer åka själv. Så jag har nog inget val än att stå ut eller stanna hemma. Och stanna hemma skulle jag göra med glädje om det inte vore för att min man skulle bli galen på mej. Trots att han vet hur jag känner och även kan hålla med om att svägerskan är lite udda.
Nu ska hag läsa tråden och se om du fick några bra råd...