Usch jag vill inte ha en manlig terapeut!

Jag har haft fem olika samtalskontakter (inte i rätt ordning):

en genom någon sorts stiftelse eller vad det var - hon var kvinna och det stämde aldrig helt (gick där drygt fem gånger) en kurator på ett universitetssjukhus - hon var kvinna och det funkade jättebra, men jag fick bara två tillfällen där en kurator på vårdcentral - kvinna; där gick jag typ fem gånger och det kändes väl sådär en psykolog på vårdcentral - kvinna, också dryga fem gånger, funkade också sådär en manlig sjuksköterska (tror jag han var) på psyk. Han var FANTASTISK, jag fick bra kontakt från början, och hade stor nytta och glädje av kontakten och gick där en gång i veckan under tre terminer. Självklart betyder inte detta att män alltid är fantastiska och kvinnor halvmessyrer. Det kan självklart lika gärna vara tvärtom. MEN, döm inte ut honom förrän du träffat honom!

Berättade du när de ringde att du inte vill ha en manlig terapeut?

Jag förstår dig, man kan av olika skäl behöva ha en terapeut av ett visst kön för att det ska funka. Jag har själv varit i den sitsen och det var ingen som ifrågasatte det heller.

Jag hade en manlig psykoterapeut som jag gick hos i flera år som var fantastiskt underbar för mig. Det handlar ofta mycket mer om personkemi än om kön men det finns också fall där det är helt otänkbart att ha samma kön som en fruktansvärd förälder eller förgripare eller något i den stilen.

Mitt råd är nog att gå dit, se hur det känns. De första samtalen är ju ändå mer av karaktären att man känner sig för om man kan jobba tillsammans eller inte. Säg att du är tveksam till att ha en manlig terapeut och säg till om det känns helt fel fortfarande efter två gånger.

Nej jag gjorde ju inte det. Har ju stått i kö så länge. Nu vart det äntligen min tur då ville jag inte förstöra allt genom att säga att jag vill ha en manlig terapeut. Jag har tid på måndag och sa att jag kommer då.

Kanske är det som du säger att det har med personkemin att göra mer än kön. Men jag kände direkt att det tar emot att gå till en man. Men ska ge det en chans. Absolut! :)

HEJ TJEJEN!

Jag har en väninna som har en manlig psykolog. Hon tycker att det känns jätteskönt att gå dit och ventilera sina tankar och känslor.Hon är verkligen nöjd och tycker att han förstår hennes situation.

Tycker att du ska ge honom en chans men framförallt dej själv. Det är inte så bra att du ska behöva vänta 8 månader till. Hoppas och tror att det känns bra när du träffar honom och att du får förtroende för honom.

Jag tycker absolut att du ska gå dit. Han kanske kan hjälpa dej jättemycket. 

Stort lycka till.

Jag har haft en manlig terapeut i jättemånga år. Är jättenöjd. Har även träffat kvinnliga psykologer i andra sammanhang, men då har inte personkemin fungerat alls så väl. Det har blivit lite tafatt och snällt och utan sammanhang. Fast egentligen tror jag att kön spelar mindre roll än personlighet. Kolla att han är välutbildad på ditt problemområde och har erfarenhet av andra liknande fall.
Jag känner att jag kan prata om allt. Verkligen allt.
Kanonnöjd!

Jag har varit hos 2 psykologer. (terapeuter)

Jag vill råda dig att åtminstone ge honom en chans. Funkar det inte så funkar det inte men det kan också bli en erfarenhet som förändrar massor till det bättre!