• Zaria

    Autismliknande tillstånd

    Ni med barn med denna "diagnos"...hur är era barn? Vad är svårt för barnet? Lätt? Vad behöver ni jobba med? Känner ni att ni fått den hjälpen?

    har själv en son med den "diagnosen", hans största problem är det sociala samspelet och förståelse för andra...han kan även bli utåtagerande när han inte förstår eller när han blir stressad (när det inte går som han tänkt)

    De skall ju självklart träffa honom mer, och han skall få kontakt med en logoped mm vilket verkligen behövs, hur har ni det?

  • Svar på tråden Autismliknande tillstånd
  • HappyMind

    Det låter som vår son. Vi väntar på att få börja utreda. Hur gammal är din son? Min är 5.

  • pcalma

    Jag har en flicka på 5,5 år med ADHD+Bipolär sjukdom. Hon ska utredas igen med start 16/2 o vi får svar 9/3. Misstankarna ligger på autism o vi föräldrar är oxå övertygade om detta. Vilken diagnos det blir får vi se..
    Hon har svårt för samspel, lever här o nu o HELT på egna villkor. Perfekt verbalt språk, men det går inte att prata med henne om hon "inte är med". Snöar in på saker o det går inte att få henne på andra tankar genom att förklara eller ens visa att det tex inte finns just GUL läsk som hon vill ha etc.
    Aggressionsutbrott oräkneligt antal varje dag.
    Förstår inte att andra tänker o känner.
    Skrattar när andra är ledsna/arga. Förstår inte innebörden o tycker att de ser roliga ut.
    Svårt att automatisera, kan tex ta på kläder på dagis, men aldrig gjort det hemma.
    Blöja nattetid
    extremt svår med maten o äter bara saker i perioder på några månader, sen byts det. Just nu är det "gula chips" o tacos, majs o gurka, fyrkantiga perfekt rostade mackor är det enda som funkar nu. Innan var det fiskpinnar istället för mackor..
    sömnatörning sen födslen, grav, o medicnerar mot detta.
    Har aldrig berättar vad hon gjort på dagis etc. kan inte svara på frågor om hon inte har två svarsalternativ att välja mellan o att man trugar (sitter på huk för att få hennes uppmärksamhet) ibland får man svar direkt, ibland efter 3 ggr, ibland aldrig o ibland blir hon arg för man stör henne.

    Vi har ett otroligt stöd från BUP. Vi har fått en massa hjälpmedel av dem o de har hjälpt oss med utökade dagistider för båda små barnen för att vi ska avlastning. Vi har mobila teamet hemma hos oss varannan vecka o går på samtal hos en kurator vid behov, just nu varannan vecka.

  • mammaannika

    Har också  en son 3,5 år som blivit utredd och fått konstaterat ett år sen i sin utv och ska utredas vidare för autistiska drag. Var på BUP i veckan inför förundersökningen som de ska göra för att se var i prioritetslistan han hamnar inför utredn om autism.

    Han kan ha god ögonkontakt om han vill. Kan också vara helt inne sin egen värld. Om man ska va säker på att han lyssnar måste man ta i honom och se till att hn lyssnar. Det går inte att slänga iväg ett " du är snäll och hämtar en handduk". Då gör han det inte men man tar på hans axlar och tittar på honom när man ber honom då går det.

    Han är väldigt rutinbunden; vill alltid gå in genom samma dörr till dagis, annars blir det katastrof. Har vi gjort en sak på ett sätt en gång är det rutin till nästa gång. Hn tycker om ordning och reda och radar gärna upp saker.

    Är kinkig med maten. Vill helst ha korv, blodpudding, fiskbullar eller spagetti med köttfärssås. Han gillar inte "riktigt" kött utan bara processat. Jag tror att det har med konsistensen att göra.

    Han somnar i egen säng men kommer in varje morgon vid 5. Detta är fantastiskt då han tidigare vaknat 4 och tyckt att det är morgon.

    Han har ett väldigt försenat språk som dock har kommit otroligt mycket den sista tiden. Men även om han nu får med de flsta orden, uttalar dem rätt och har en ok meningsbyggnad låter det ändå nasalt och barnsligt när han talar. Vi har kontakt med logoped.

    Har för några månader sedan upptäckt att han är en egen person och alla vi andra också. Vill gärna ta tag i ens huvud när han pratar med en om han inte tycker att man lyssnar på honom.

    Den sista tiden har han utvecklats jättemycket vilket vi tror beror på att han får musikterapi FMT-metoden varannan vecka. Vi undrar hur stora svårigheter han haft nu annars.

    Vi har inga utbrott eller svårhanterliga situationer hemma men vi får ta mycket hänsyn till honom och vad han orkar och klarar. T ex har vi ingen stor umgängeskrets. Vi tillbringar de allra flesta kvällar oh helger hemma med barnen. Han orkar inte en massa nya människor och ställen hela tiden.
     
    Hoppas att du fått lite info.

  • 5busar

    Hej!


    Anla det du skriver kunde ha varit min son i nästan alla avseenden.
    Min son äter helst inte kött alls utan fisk på lägnden, tvären och bredden
    Min son är 5½ och fick diagnos för snart ett år sedan men ska snart påbörja en ny utredning inför skolstarten för att de lättare och bättre ska kunna hjälpa honom.
    Idag går vi till psykolog på Autism center för små barn och lär oss hur vi ska bemöta honom för att på bästa sätt hjälpa honom. Han "ser! inte de andra barnen på förskolan utan stannar oftast bredvid och gör sina saker
    Min kille har pratat i knappt 1 år, men jag tror att han håller på att ta igen det som han missade för nu är han aldrig tyst. inte ens när han sover.
  • Mli79

    Min son är snart 3 och han ska nu börja utredas av BUP. Vi har varit medvetna om hans autistiska läggning ganska länge och går regelbundet hos barnpsykolog.

    Han har svårt för ögonkontakt, men det har blivit mycket bättre med den träningen vi har gjort. Nu kan vi få spontan ögonkontakt i 20 sek! Han har hoppat över en stor bit i utvecklingen, han har aldrig varit intresserad av lekar som "var är mammas näsa" och sånt. Däremot är hans motorik - ffa finmotoriken helt fantastisk. Han var relativt "normal" under sina första 1, 5 år, bortsett från att han alltid har varit lite egen och trivst bäst på egen hand. Men hans pappa och hela den sidan av släkten är såna, så vi tolkade det som ett personlighetsdrag. Sen fick han krampanfall och det visade sig att han hade epileptisk verksamhet på EEG, men han fick inte diagnosen epilepsi eftersom det kom i samband med en kraftig infektion. Han åt Tegretol i ett par månader, och det var då problemen började. Han stannade helt enkelt av i utvecklingen, han slutade prata, slutade ta kontakt osv. Det är skitjobbigt att veta att han har pratat och härmat oss för att nu bara ha massa lustiga ljud för sig. Nästa vecka ska vi på hörselkontroll för att kolla så att han verkligen hör oss normalt.

    Vår träning har gått ut på att öka intensiteten i vardagen, dvs tvinga honom till ögonkontakt. Istället för att bara ropa "maten är klar" så går jag och sätter mig ned med honom och säger det under ögonkontakt. Sen så tränar vi varje dag genom att sitta med honom i knäet och tvinga honom till ögonkontakt och leka såna lekar som "mammas näsa". Eftersom han är helt ointresserad av att leka så får vi ta hans hand och peka på min näsa.

    Lustigt nog så är han helt obrydd över ändrade rutiner, han älskar att göra nya saker på nya platser. 

    På dagis så är han glad och nöjd men fröknarna medger att de inte kommer åt honom för någon pedagogisk verksamhet. Jag hoppas att han får en resurs sen när utredningen är igång.

    Oj, blev långt det här.


    ♥ Emma 060705 ♥ Hugo070514 ♥
  • Zaria
    Zaria skrev 2010-01-22 22:17:02 följande:
    Ni med barn med denna "diagnos"...hur är era barn? Vad är svårt för barnet? Lätt? Vad behöver ni jobba med? Känner ni att ni fått den hjälpen?har själv en son med den "diagnosen", hans största problem är det sociala samspelet och förståelse för andra...han kan även bli utåtagerande när han inte förstår eller när han blir stressad (när det inte går som han tänkt)De skall ju självklart träffa honom mer, och han skall få kontakt med en logoped mm vilket verkligen behövs, hur har ni det?
    Tack för alla svar

    Min lillkille är 4,5 år, han fyller 5 år på sensommaren.

    har inte svarat på ett tag, tycker det fortfarande känns lite jobbigt detta, speciellt då pappan (som jag inte lever med) inte alls är med på detta, han skyller på mig, på kommunen osv med facit i hand skulle jag gissa att sonens svårigheter kommer från den sidan, mycket tyder på det av olika skäl.

    Till skillnad från många andra har han inga problem med tex kläder, mat ögonkontakt osv, vad läkaren säger så handlar det om samspelet, emapti samt stress..."när stressburken är full" osv så flippar han totalt och vi vet inte vad vi kan göra för att bryta det, först sa de att "håll fast" det hjälpte, det hjälper inte idag, sonen lugnar sig men frågar "måste jag vara här hela dan?" när man sedan förklarar och släpper så är det mer stress. förr så var han hysterisk men lugnade sig helt och verkade glömt bort att han ens var arg/frustrerad, idag är han mer medveten.

    Han bryr sig heller inte om rutiner sålänge man förberett honom, det är främst det sociala som är problemet, att förstå och kunna kommunicera med andra barn, empati, att han låser sig vid tillsägelse, tex om han drar någon i håret och får en tillsägelse så drar han ännu mer och skrattar fast man ser att skrattet inte är äkta, det bara låser sig.

    han är snarare distanslös istället för att reagera på främmande människor, han skulle gärna hänga på vem som helst som han tycker ser snäll ut, pratar gärna med allt och alla.

    Förstår inte alltid att någon blir ledsen över saker han gör/säger...men ibland göär han det speciellt om det gäller honom, ibland kan han säga "mamma jag är RIKTIGT LEDSEN på dig" eller omk någon han bryr sig om far illa, men han känner inte empati för alla.

    han är väldigt konkret och förstår inte att det han säger kan såra, vilket iofs kan höra till åldern, som ex hade vi en diskussion på väg till dagis

    Vi har brått och han stannar och pratar med en tjock sopgubbe

    Jag: Vi har bråttom, KOm nu
    Han: men mamma jag pratar med en som "inte passar in"
    Jag: Vaaa?
    Han: Ja han kan ju inte komma in genom dörren (för han är tjock)

    I det fanns NOLL förståelse för att man inte säger så. han kan även säga till rullstolsburna att "byta batteri" så de "funkar"...hmmm

    den 2:e skall vi (jag och bonuspappan) på möte och berätta om resurser och svårigheter vi har och förhoppningsvis få tips och råd.
  • 5busar

    Zaria:


    Jag hoppas att ni får bra stöd och hjälp men sonen. 
     Med min son så var jag tidigt medveten om att han var "egen" men på BVC slog de bort mina farhågor (fast jag har en son som är 13 år äldre med Asperger).
    På förskolan insåg de redan under andra dagen av inskolningen att han behövde mycke hjälp och tydliga rutiner, så vi ansökte om resurs direkt och samtidigt fick jag hjälp att med att få iväg remiss ang. utredning på BUP.
    Min son ser allt i svart och vitt och tolkar allt bokstavligt, t ex en dag så lyssnade han inte på någonting man sa åt honom så jag utbrister: Har du tappat öronen helt idag? Sonen vänder sig om och svarar: Nej! Det går inte, de sitter fast!
    När man talar men honom måste man hela tiden tänka på vad man säger eftersom han tolkar allt bokstavligt.
    Du kan gissa vad som händer om jag säger: Det är dax att hoppa i säng! Han förstår inte att jag menar gå och lägga sig utan han hoppar i sängen. 
    Likaså var han förvirrade då vi sa: Gå och kissa. 
    Att han sårar andra med det han ofta säger förstår han inte och "smaka" på nya ord som alla barn gör pågår inte bara under någon dag utan i månader t ex så kallade han alla han mötte under en tid för bajskorv och nu är alla dumhuven.
    Min Son har även problem när det gäller känsel, han upplever inte smärta som vi andra gör. När han var 3 år bröt han armen men fortsatte med sitt. När vi kom in på akuten ville de först inte röntga honom eftersom han inte var påverkad, jag var envis och hade rätt, armen var bruten. Efter andra olyckan halvår senare så diskuterar de inte längre när vi kommer in. Han blev nämligen påkörd och jag kunde inte se någon direkt skada på honom och hans reaktion var att skälla ut bilföraren eftersom han kört på hans cykel. 
    Lessen, detta blev långt, men listan kan göras ännu längre med saker som händer runt min son.
    Det viktigaste vi kan ge våra barn är närhet, trygghet och kärlek
  • 5busar

    Glömde en sak när det gäller trötthet. Intryck kan göra dessa barn trötta och bli utåtagerande, här hemma har vi tagit bort mycket plock som tavlor, blommor och prydnadssaker och på förskolan försöker de oxå ha så lite saker som möjligt synligt för att hjälpa honom. 


    De flesta barn med olika svårigheter kan inte stänga ute olika intryck utan blir överbelastade med information. 
    Ett bra sätt som jag fick det förklarat för mig var följande:
    Åk t ex tunnelbana i rusningstrafik och "lyssna" på alla samtal runt dig eller gå ut i skogen och ställ dig bland träd, luta huvudet bakåt och snurra.
    Genom dessa 2 experiment kan man få lite förståelse för varför våra barn blir trötta.
    De kan inte som oss sortera bort oviktiga saker som sker runt dem. 
  • Boel1
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m48691200.html

    Tipsar om den här tråden, där vi pratar om våra barn med autism, vi försöker ge varandra stöd och hjälp och svara på frågor så gott vi kan!
     Jag har en pojke med diagnosen autism, och där är också den största svårigheten socialt samspel, plus kommunikation, fast han också är lite "smal" i maten. I den här tråden finns det många med olika diagnoser inom autism, så kanske du kan få stöd och hjälp där också!
  • Tkk
    mammaannika skrev 2010-01-24 13:59:02 följande:
    Har också  en son 3,5 år som blivit utredd och fått konstaterat ett år sen i sin utv och ska utredas vidare för autistiska drag. Var på BUP i veckan inför förundersökningen som de ska göra för att se var i prioritetslistan han hamnar inför utredn om autism.

    Han kan ha god ögonkontakt om han vill. Kan också vara helt inne sin egen värld. Om man ska va säker på att han lyssnar måste man ta i honom och se till att hn lyssnar. Det går inte att slänga iväg ett " du är snäll och hämtar en handduk". Då gör han det inte men man tar på hans axlar och tittar på honom när man ber honom då går det.

    Han är väldigt rutinbunden; vill alltid gå in genom samma dörr till dagis, annars blir det katastrof. Har vi gjort en sak på ett sätt en gång är det rutin till nästa gång. Hn tycker om ordning och reda och radar gärna upp saker.

    Är kinkig med maten. Vill helst ha korv, blodpudding, fiskbullar eller spagetti med köttfärssås. Han gillar inte "riktigt" kött utan bara processat. Jag tror att det har med konsistensen att göra.

    Han somnar i egen säng men kommer in varje morgon vid 5. Detta är fantastiskt då han tidigare vaknat 4 och tyckt att det är morgon.

    Han har ett väldigt försenat språk som dock har kommit otroligt mycket den sista tiden. Men även om han nu får med de flsta orden, uttalar dem rätt och har en ok meningsbyggnad låter det ändå nasalt och barnsligt när han talar. Vi har kontakt med logoped.

    Har för några månader sedan upptäckt att han är en egen person och alla vi andra också. Vill gärna ta tag i ens huvud när han pratar med en om han inte tycker att man lyssnar på honom.

    Den sista tiden har han utvecklats jättemycket vilket vi tror beror på att han får musikterapi FMT-metoden varannan vecka. Vi undrar hur stora svårigheter han haft nu annars.

    Vi har inga utbrott eller svårhanterliga situationer hemma men vi får ta mycket hänsyn till honom och vad han orkar och klarar. T ex har vi ingen stor umgängeskrets. Vi tillbringar de allra flesta kvällar oh helger hemma med barnen. Han orkar inte en massa nya människor och ställen hela tiden.
     
    Hoppas att du fått lite info.
    hej kan du ge mer info om FMT metoden? och använder ni gluten casein free diet?TACK
Svar på tråden Autismliknande tillstånd