Zaria skrev 2010-01-22 22:17:02 följande:
Ni med barn med denna "diagnos"...hur är era barn? Vad är svårt för barnet? Lätt? Vad behöver ni jobba med? Känner ni att ni fått den hjälpen?har själv en son med den "diagnosen", hans största problem är det sociala samspelet och förståelse för andra...han kan även bli utåtagerande när han inte förstår eller när han blir stressad (när det inte går som han tänkt)De skall ju självklart träffa honom mer, och han skall få kontakt med en logoped mm vilket verkligen behövs, hur har ni det?
Tack för alla svar
Min lillkille är 4,5 år, han fyller 5 år på sensommaren.
har inte svarat på ett tag, tycker det fortfarande känns lite jobbigt detta, speciellt då pappan (som jag inte lever med) inte alls är med på detta, han skyller på mig, på kommunen osv med facit i hand skulle jag gissa att sonens svårigheter kommer från den sidan, mycket tyder på det av olika skäl.
Till skillnad från många andra har han inga problem med tex kläder, mat ögonkontakt osv, vad läkaren säger så handlar det om samspelet, emapti samt stress..."när stressburken är full" osv så flippar han totalt och vi vet inte vad vi kan göra för att bryta det, först sa de att "håll fast" det hjälpte, det hjälper inte idag, sonen lugnar sig men frågar "måste jag vara här hela dan?" när man sedan förklarar och släpper så är det mer stress. förr så var han hysterisk men lugnade sig helt och verkade glömt bort att han ens var arg/frustrerad, idag är han mer medveten.
Han bryr sig heller inte om rutiner sålänge man förberett honom, det är främst det sociala som är problemet, att förstå och kunna kommunicera med andra barn, empati, att han låser sig vid tillsägelse, tex om han drar någon i håret och får en tillsägelse så drar han ännu mer och skrattar fast man ser att skrattet inte är äkta, det bara låser sig.
han är snarare distanslös istället för att reagera på främmande människor, han skulle gärna hänga på vem som helst som han tycker ser snäll ut, pratar gärna med allt och alla.
Förstår inte alltid att någon blir ledsen över saker han gör/säger...men ibland göär han det speciellt om det gäller honom, ibland kan han säga "mamma jag är RIKTIGT LEDSEN på dig" eller omk någon han bryr sig om far illa, men han känner inte empati för alla.
han är väldigt konkret och förstår inte att det han säger kan såra, vilket iofs kan höra till åldern, som ex hade vi en diskussion på väg till dagis
Vi har brått och han stannar och pratar med en tjock sopgubbe
Jag: Vi har bråttom, KOm nu
Han: men mamma jag pratar med en som "inte passar in"
Jag: Vaaa?
Han: Ja han kan ju inte komma in genom dörren (för han är tjock)
I det fanns NOLL förståelse för att man inte säger så. han kan även säga till rullstolsburna att "byta batteri" så de "funkar"...hmmm
den 2:e skall vi (jag och bonuspappan) på möte och berätta om resurser och svårigheter vi har och förhoppningsvis få tips och råd.