Hemsk sits med svärföräldrar & man

Först och främst - en stor styrkekram till dig!

Känns som hans föräldrar lyckades vända och vrida på han ganska rejält och jag tycker inte du borde ta åt dig vad han sa till dig efter han pratat med dom (lätt att säga kanske..) Att man inte förstår sånt själv är för mig väldigt konstigt.

Det är han som ska skämmas! Gå så hårt på dig när du enbart tänker på vad som är bäst för barnet - och er, som blivande 2 barns föräldrar.

Hej.
Jag känner igen mig så väl i din situation.
Min mans familj bor i en annan del av Sverige (ca 50 mil bort) och tar alltid för givet att de kan bo här hemma när de kommer och hälsar på...

När vi fick vårat första barn tillsammans (jag har två se´n tidigare också) planerade hans föräldrar och syskon in besök hos oss innan bebisen ens var född. Några av dem var för snåla för att ta bilen och skulle minsann boka tågbiljetter i tid för att komma undan så billigt som möjligt.
Jag gick två veckor över tiden och var väldigt stressad över det pga de väntade besöken... bebis var bara två veckor när de kom hit och var här i flera dagar . otroligt jobbigt!
Jag har varit en sån som "härdat ut" och lidit i det tysta tidigare,det är ju knappast den bästa lösningen.

Nu är jag gravid igen och den här gången har jag i tid pratat med min man i lugn och ro om hur jag känner. Jag har sagt att jag inte vill ta emot gäster som ska bo här innan vi kommit i fas med allt efter förlossningen. Eventuellt får de bo på hotell så kan vi träffas korta stunder. Nu (med facit i hand efter förra gången) känner han likadant, som tur är - men det har varit en lång väg dit och när han känt sig pressad av mig har han ofta blivit sur och fått för sig att jag inte gillar hans familj.

Ni måste försöka prata igenom detta i lugn och ro så han förstår att du bara tänker på era barns bästa. Mina barn är vanemänniskor och blir väldigt påverkade när vi har gäster som bor här...det måste man också respektera.

Måste bara tillägga att det var otroligt respektlöst av dem att boka in resan utan att ni sagt att det är okej!  Ursäkta att det blev så långt svar.

Tack figgaroo för ditt stöd! Min man ångrar sig som sagt, men skadan vad gäller mina svärföräldrar är skedd, och jag känner mig maktlös inför hur jag ska reparera vår relation (min och svärföräldrarnas, allstå). Förstår att de har blivit väldigt ledsna, tack vare det min man har sagt. Och det vill jag inte att de ska vara förstås, men ord blir inte osagda.

Inga problem med långa svar anonym, speciellt inte eftermin långa TS . Har märkt att min dotter också är vanemännsika, och att hon bland annat är mycket mer på dåligt humör och "beter sig illa" när vi reser. Jag är (som säkert många är) nervös för hur hon ska hantera att bli storasyster, och känner att det kan räcka för henne. Hon har en ok relation till sina farföräldrar, bortsett från att de tycker att hon ofta beter sig illa (de får ju alltid bara se "resesidan" av henne). Alltså känner jag inte automatiskt att det blir en avlastning med henne att de kommer, vilket det ju annars kunde ha blivit.

Tråkigt att du också råkat ut för detta. Känner igen mig i stressen, går just nu och hoppas på att barnet ska komma lite tidigt, trots att jag förstod redan förra gången att det knappast blir lättare med en prematur...

Ha, ha, egentligen borde vi båda varit lite smarta och sagt ett senare bf-datum så hade man sluppit stressen för det i alla fall.
Vi ska ha nästa barn om fyra veckor och jag oroar mig redan för dopet...min mans föräldrar, syskon och respektive blir nio pers!! De kan ju omöjligt bo här, vi är två vuxna och fyra barn här hemma redan. De får ordna med hotell helt enkelt!

Det är svårt så´nt här... det gäller att var tydlig med hur man vill ha det och försöka få sin partner att förstå utan att bli osams.
Det är inte bara att det är jobbigt att ha folk omkring sig hela tiden,sonens sömn kan vara störd i flera dagar efter de varit här...

Det viktigaste är att du och maken blir sams och står enade i det här. Lycka till.

Ja, det vore något, ett fejkat bf! Ska satsa på det nästa gång

Känner mig lite bättre till mods, och hoppas att jag och mina svärföräldrar ska kunna hitta varandra igen. Min man är väldigt impulsiv, och ångrar sig just nu som bäst. Förhoppningsvis kommer han att kunna förklara för dem hur det ligger till, och att den sena besöksönskan inte bara gällde dem, utan alla.

Lycka till med ny bebis och dopet! Och tack för ditt stöd!

styrkekram till dig TS. Hoppas du finner kraften att stå på dig. Jag har ju tur att alla bor nära så när dom kom på besök handlade det bara om en kopp kaffe, hålla bebisen lite sen åka. Max 1-1½ timme.

dina svärföräldrar har i detta fallet flera personer att rätta sig efter: Din och din make, barnet ni redan har (som kanske kommer trotsa eller få svårt att vänja sig vid att ha ett syskon) och bebisen som kommer. Alla mår bäst av att ni är lugna och känner trygghet. Gör du inte det med svärföräldrarna närvarande så måste ni verkligen säga ifrån. Och om dom kommer i alla fall säga till på skarpen att dom får ta in på hotell och komma si eller så många timmar om dagen.

Sen förstår jag inte, vad är det för fel på personer som inte kan respektera andra? Min svägerska ska snart ha barn och vi har bestämt att vi kommer inte ringa om att få komma på besök utan hon ringer när hon känner sig redo. Hon bor en timmes bilresa bort så man kommer ju inte bara på en kopp kaffe så då får hon bestämma när hon orkar. Så gjorde även hon mot oss. Men svärmor däremot är inte glad över det hela. Min svåger fick barn i början av 2009 (ja, alla tre syskonen får inom loppet av 1 år :P) och dom fick då inte se bebisen förens han var två veckor. Detta är väldigt jobbigt för svärmor. Och svägeskan har nu sagt att dom ska ligga kvar minst 3 dagar på sjukhuset och kommer vägra besök, svärmor är inte lycklig över det heller. Men jag förstår inte, det är ju samma bebis? Sen mår föräldrarna bra av att komma in i det nya livet. så gör även bebisen.

För alla i min familj och sambons familj ville ju hålla. Och dom hälsade på när han var en dag gammal. När dom är så små kan man ju nästan tänka sig att sitta och sova med dom i famnen för man vill inte släppa dom.

Nu blev det här väldigt långt och jag tappade den röda tråden. Men summan av det hela är att dina svärföräldrar måste ge båda era barn chansen att vänja sig vid den nya livet, och så behöver också ni. Bit ifrån, var en bitch, svara inte i telefon, öppna inte när dom står i dörren eller vad som helst, för ni gjorde klart och tydligt upp en tid då det passade er, och det är er dom ska rätta sig efter.

finns det ngt respektlösare än svärföräldrar?!! Hur många historier har man hört.. Tycker det är jättebra att du är stark nog att säga ifrån. Skulle vara mer tveksam till din mans reaktion däremot. Snacka om att vända kappan efter vinden..

Förlåt för OT nu, men alla svärföräldrar är ju inte hemska. Vet att jag haft mkt problem med min svärmor och sen insett att min mamma gör precis samma grejj och jag blir mindre irriterad. Meeen i det här fallet är svärföräldrarna inte dom snällaste nej. Speciellt inte om dom hellre ser att sonen skiljer sig än att väntar någon vecka med att komma på besök.

Jag förstår din känsla TS, jag har  varit medom exakt samma och värre, mina svärföräldrar bodde nära men ville ha nära kontakt hela tiden, träffas minst 2 ggri veckan annars va det sura miner, hälsa jag på m in mamma för mycket så va det dåligt oxå. svärmor kunde ändra på min man på 2 sekunder, om jag han va överens om ngt så gick det fort för henne attändra på honom.  Han blev elak han sa att hatar du mina föräldrar så vill jag inte va med dig. Vi har ett barn oxå ihop. Jag trivdes aldrig med hans mamma, hon e elak,mot all inte bara mig, jag försökte hålla bra kontakt, typ hälsa på då o då (en gång varannan vecka) men det räckte inte för dom. När vi hade våra bråk angående detta blev han helt galeeen, slängde saker omkring sig, hotade slänga ut mig, knuffade mig höll hårt im ig m.m...
Jag skiljde  ig från honom, det fnka inte alls. hela vårt liv kretsa kring att göra hans föräldrar nöjda...jag fick nog

Hej,
jag ryser när jag läser TS. Låter fruktansvärt hur dina svärföräldrar(och sambo) beter sig. Har själv lite svårt med sambons släkt nu, älskar dem verkligen men är less. De tycker att de har rätt att träffa sitt barnbarn minst 2 ggr i veckan och när de gör det är det deras regler som gäller. Hatar när min son måste "famnhoppa" han verkar själv tycka att det är väldigt jobbigt och blir frustrerad och grinig varje gång, och då tycker såklart svärmor att hon skall få honom lugn vilket resulterar i ännu mer gråt och osäkerhet.
Hör till saken att deras första barnbarn i princip bor hos dem, lämnas där så fort föräldrarna skall på affären, gå på promenad mm.
Farmor verkar tro att hon är min sons mamma och vet bäst, sen blir hon ledsen för att han inte är trygg med henne.
Känner att jag också lämnat ämnet men behövde också skriva av mig..

Jag tycker absolut att du ska prata med din sambo igen och säga att det inte kommer att gå att ha dem på besök så snart efter förlossning.
Propsar de på att komma den veckan får de väl komma och hälsa på en stund, när de sen går så låses dörren och öppnas inte igen. Visst kan det bli förslitningar i relationen men när ni sedan orkar får ni jobba på det. Är de så ivriga på att träffa barnbarnet kommer de inte att bryta kontakten pga detta.

Önskar dig det bästa, skall själv försöka ta tag i tanken att lämna min son hos svärföräldrarna någon timme(de har tydligen lyckats tjata till sig ett kanske av min man)Usch..

Sen grattis till din bebis, underbart med ett nytt liv trots problem med annat.

Boka hotell åt svärföräldrarna och be din man ta med sig bebisen för att träffa dem på deras hotell!
Säg att din läkare har beordrat dig fullkomligt besöksfritt hem under minst två månader efter att ni har kommit hem från BB.
Kör helt enkelt en vit lögn.
Eller flytta hem till dina föräldrar under den tid svärföräldrarna är på besök. Om du nu blir avlastad i dina föräldrars hem.

Som nybliven mamma har du rätt till en lugn, ostressad hemmiljö där du inte har ansvar för något annat än att du och dina barn mår bra. Du har inte ansvar för att några som helst besökare ska få vistas i ditt hem. Deras ansvar är tvärtom att lyssna på dina och dina barns behov.

Åh, jag är inte ensam...SKÖNT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!