Hjälp! Ska jag göra mig av med hunden?

Ta hjälp utifrån.

Ja vi har precis gått en hundkurs hos en privat tränare så jag tänkte att jag skulle prata med henne igen.
Men vissa människor skriker ju avlivning direkt, så jag ville bara höra så att jag gör rätt. Hittade precis fler trådar om hundar som morrar, inget ovanligt problem då tyvärr.

I de allra flesta fall går det träna bort.
Det viktiga är ju att visa hunden att du bestämmer /är ledare. När han gör utfall mot sonen måste du vara tydlig med att det inte är ok. Att hålla honom borta från alla situationer tror jag inte löser problemet i längden.

Jag hade inte avlivat, men jag tycker absolut att du ska be om hjälp utifrån. Känner du att du inte kan hantera honom själv så är det bättre att omplacera honom då det är en ung hund och tvivlar på att det är något fel på honom.

Hur brukar ni agera i dessa situationer när han beter sig så?

Det verkar bara vara i situationer när sonen kommer gående, annars verkar det vara ok om du tex har sonen i knät? Jag funderar lite på om det kan vara sonens vingliga gång som gör hunden osäker? Vissa hundar tycker det är läskigt med småbarn som precis har lärt sig att gå.

En sak som jag funderar över - uppstod morrandet "över en natt", och har ni varit hos veterinär för att utesluta fysiskt bidragande faktor?
Jag tycker absolut inte att man ska avliva en frisk och sund hund som avståndsreglerar, däremot är det otroligt viktigt att man går till botten med varför beteendet uppstått samt att faktiskt konsekvent träna bort det. Utfall är absolut inte okej.
En annan sak jag tänkt på när det kommer till just utfallen mot sonen (och katten) du skriver om sker när hunden ligger i samma soffa som du sitter i. Vad gör du? Ryter du till på hunden, eller visar du mer handfast att beteendet inte är okej genom att knuffa ner hunden?
Precis som iii misstänker jag att det kan ha att göra med att din son är "vinglig" och därmed oberäknelig (= "äckligt"), men stört omöjligt att avgöra via ett forum.

Jag vet inte riktigt varför beteendet uppståt, men sonen växer ju så klart o tar sig fram mer själv och som sagt om han sitter eller kryper runt på golvet så bryr han sig inte om honom utan det är just i soffan när hunden redan ligger hos mig och sonen eller katten kommer och "stör". Sen har jag ju å andra sidan inte låtit honom krypa fram till honom när det gäller mat, ben osv.
Men nu känner jag att jag blibit såpass rädd att jag inte vill att han ska va nära honom alls:/

Hunden är som sagt jätte snäll o älskar alla barn o människor o hundtränaren som jag anlitade för första gången just för att jag kände att jag inte hade kontroll över honom, sa själv att hon trodde absolut inte att det fanns något aggressivt i honom.
Och efter träning o kurser så tycker jag att jag fått bättre kontroll, men nu under en period så har ungarna vart sjuka, sjukhusvistelser mm och då har han säkert blivit lite understimulerad också.
Men sånt kommer väl alltid att inträffa i perioder i livet o han har väl ändå inte rätt att bete sig så här?
Jag har haft hund hela livet, men den här är ju lite utöver det vanliga att träna just för att det är boxer i honom, han är så himla glad!!!
Så full kontroll har jag inte.....
När han morrat så har jag tagit tag i honom, dragit ner honom från soffan, sagt fy och morrat åt honom.
När jag gjort det morrade han tillbaka till mig men det kändes mer som ett surt muttrande och inte ett hotfullt morr. Men efter en stund kommer han tillbaka igen.

Han är väldigt "närig" går efter mig vart jag än går, ligger i knät, om jag går ut öppnar han låsta dörrar för att hänga efter osv.
Känns som han är väldigt osäker o det har han varit sen han var valp kände jag.
Jag har varit mamma ledig hela hans första år så jag är ju hemma mycket med honom, så han är väldigt mycket på mig.

Jag vill absolut träna bort det, vet att han har potential till att bli en jätte bra hund, han älskar o träna o vill alltid vara tillags.

Är det att han vaktar mig tror ni? Och om han nu gör det så betyder väl det också att han är dominant mot mig eftersom han ens tycker sig behöva vakta mig eller?

det finns något som kallas resursförsvar....
hunden försvarar det som är en resurs..alltså du, du ger hunden mat och
uppmärksamhet mm....
om du går in på vovve.net så kan du läsa i forumet om detta beteende..

Morrningar behöver inte handla om dominans eller aggressivitet. Det kan handla om osäkerhet, smärtor pga sjukdom eller skada, eller helt enkelt en markering för något han inte tycker om. Finns många skäl.

Vad det är i detta fallet kan man inte uttala sig om över internet, så jag tycker du ska be den personliga tränaren att komma hem till er och observera beteendet i den aktuella situationen. Om det handlar om att han vaktar dig så borde det visa sig i fler situationer kanske, tex om du sitter med sonen i knät. Men som sagt, lättare att svara på när man sett det med egna ögon.

Var bor du? Finns många bra etologer att tipsa dig om, men då måste jag veta ungefär var i landet du befinner dig...

Om man utesluter fysiska problem så är det som så att du aldrig kan fysiskt dominera en hund att upphöra med ett beteende, men det har du inte ens nämnt så jag talar inte om just dig nu=)

Jag har själv Boxer, det är en aktiv bruksras som kräver mycket av sina ägare (generellt sett och särskilt hanar). Aktivering är nyckeln till en lycklig hund och det KAN vara så att din hund, som består av en brukshund och en gårdshund (vaktar) behöver arbeta mer, både med kropp och huvud för att kunna fungera som du vill i vardagen. Understimulerade hundar sysselsätter sig själva och med tanke på raserna i din hund så ligger just vakt och resursförsvar nära till hands.

Ta hjälp av någon (kunnig, med utbildning och "riktig" kunskap) som kan se dig och din hund i er vardag. Under tiden håller du din hund välaktiverad, hjärna och kropp.