För oss med skuld - hur gå vidare?

Varför var du otrogen, vad saknade du? Jag tror att en väg till att förlåta sig själv är att förstå vad man sökte och acceptera att man inte lyckades hantera det på ett bättre sätt just då.

Ojojo..jag vet allt för väl hur du känner. Jag tillhör ju den skara av männniskor som tänker det man inte vet har man inte ont av. Jag berättade inte för min man att jag varit otrogen, han hade aldrig fått veta heller. Tillslut berättade jag och han blev naturligtvis väldigt ledsen. Men det var slut ändå.. vet inte hur jag skall förklara.. Man kan älska på många sätt. Men han ville inte göra slut. Jag tror att det är där ditt problem ligger. Du vet inte riktigt hur du älskade din sambo.  Hade allt varit bra och du verkligen älskade honom passionerat så hade det aldrig hänt. Det kan jag lova dig!

Du måste även ta reda på varför du vill tillbaka till något som inte fungerade. Det är inte bara att glömma och gå vidare. Du måst gå till botten med dina känslor.

Den dagen jag bestämde mig för att göra slut efter väldigt många år ihop så var jag tvungen att intala mig själv att det är inte rättvist mot honom heller han måste få chansen att leva ihop med någon som älskar honom på ett sätt som jag uppenbarligen inte kan.

Det blev ett himla liv våra barn mådde väldigt dåligt och jag föll i en djup depression som jag fortfarande jobbar med vissa dagar. Nu lever jag ihop med den mannen jag var otrogen med och vi har barn ihop. Jag känner att jag har hamnat rätt. Det känns på  ett helt annat sätt än med min förre man. Han har oxå gått vidar och har en ny familj och vi har börjat hitta tillbaka till varandra.

Jag älskar fortfarande min förre man lika mycket som den dagen jag lämnade honom, och det tycker jag säger mycket. Vi hade en djup vänrelation, som både han och jag trodde var en kärleksrelation.  Men vi hade aldrig kommit fram till det om jag inte hade börjat med att förlåta mig själv. Om du inte gör det kommer du aldrig vidare i det som är ditt liv!
Slösa inte bort det på sorg över det som varit. Se inte tillbaka utan framåt. Om det är så att din före detta råkar finnas i framtiden så är det där du skall träffa honom inte det som redan varit.

Kan inte säga någonting om just otrohetsfaktorn. Jag kan bara ge mina råd över att komma över ångest och förlåta sig själv.
 Jag lider av svår ångest för saker som jag inte ens har någon skuld i överhuvudtaget. Tänker att det måste kännas "lättare" ändå att kunna ta tag i saker då man har någonting att greppa iaf och kan se att här hade jag en direkt skuld i.

Jag tycker inte att du ska gå runt och vänta på en förlåtelse från hans sida, eftersom den kanske aldrig kommer.
 Däremot så kan jag rekomendera att du går till en läkare och berättar om ångestattackerna ifall de blir för stora så att du får medicin som hjälper att plana ut dem lite. Det tär på en mycket helt i onödan annars. 
Om du inte vill gå till en terapeut så kan jag rekomendera att du skriver av dig, målar, kan du spela instrument så spela av dig lite känslor. Känner du att du inte kan måla så spelar det ingen roll, måla som du målar det är ändå bara bilder för dig själv. Känner du att du inte att du inte kan måla en hel tavla, utan bara känner dig som en prick i rymden. Måla bara en prick då. Skriv datum på bilden också så kan man se hur bilderna utvecklar sig i takt med hur du ändras.
 Engagera dig i saker som du verkligen tycker om så att du inte har tid att tänka på det andra så mycket. Djur brukar ha en väldigt helande effekt på människor, kanske börja gå ut med någons hund (om du inte har en egen) börja rida? Åk till en bonde och umgås lite med korna eller något annat djur.

Jag återupptog ridningen för att bearbeta lite av mina "monster i garderoben" och i arbetet med hästar så får man så oändligt med kärlek från någon som inte bryr sig om hur man ser ut, vad man har gjort etc. Det gjorde under för mig i att känna att jag kan förlåta mig själv för saker och ting och att man duger som man är.

Tänk framåt istället för på det som varit och skett. Det går inte att ändra på hur mycket man än vill. Tala om för dig själv att du må ha VARIT varit dum, men du ÄR inte dum nu och du förbättrar dig.

rekomenderar boken Självkänsla nu! Din personliga coach visar hur (av mia törnblom). Den riktar sig som titeln säger mest åt självkänsla och självförtroende men övningar som är där fungerar också på ångesttyngda personer. Samtidigt som jag tror att din självkänsla/självförtroende fått sig en rejäl törn i och med det som hänt.
 Även om det låter töntigt att ställa sig framför spegeln och säga något till sig själv 5x5 gånger per dag så lovar jag att det är värt ett försök. "Jag förlåter mig själv, jag är bättre nu".

Hoppas att du kan komma vidare! Ska tänka lite på dig och skicka lite styrketankar :)

Jag har själv inte varit i varken ts situation eller hennes sambo.
Men det känns som att ni både behöver hjälp att antingen gå vidare tillsammans eller var för sig. Och det är fam rådgivningen oerhört bra på. Jag höll på att gå under när mitt ex dumpade mig men fam rådgivaren var duktig och jag mår idag väldigt bra.

Ni behöver hjälp att lösa detta, det är nog för svårt att göra själva var för sig.

Otrohet och svek är svårt att bära för alla inblandade. Men ibland förmår vi inte bättre, så är det bara. Det behöver inte alls alltid behöva att det egentligen är något fel på relationen, och alldeles oavsett det är det kontraproduktivt att försöka ursäkta sitt eget beteende för att därigenom förlåta sig själv.
Det är fullt möjligt att står för att man gjorde ett (eller flera) felaktigt val, som man ångrar – men ändå visa förbarmande med sig själv. "Ja, jag gjorde fel. Jag är så ledsen för det. Men jag förmådde inte bättre just där och då."
Man kan inte gottgöra genom att reducera eller förminska det onda. Däremot är det fullt möjligt att öka det goda och gottgöra sig själv och andra.
Unna dig samtal och ta emot hjälp. Fortsätt be din fd man om gemensamma samtal/parterapi. Svälj stolthet och vädja.
Men det viktigaste för dig är inte, vare sig han går med på att träffas eller inte, att uppnå hans förlåtelse. Han förlåter för sin egen skull, för att slippa bitterhet. Det DU behöver är din egen förlåtelse.
Kram!

Det svåraste kommer nog att vara att förlåta dig själv. Jag var tyvärr också otrogen. Som tur var förlät frugan mig och men det tog över tre år innan jag kunde förlåta mig själv.

hmm sorglig historia dock säger jag så här..som man bäddar får man ligga. Du har säkert ett antal förklaringar till din otrohet men inga ursäkter. Ingen annan än dig fattade beslutet och tog steget till att vara otrogen. Dessutom var det inte så att du blev kåt och hoppade i sängen utan du sökte efter något annat vad det än må vara.
Har själv blivit utsatt för samma sak och tro mig det gjorde så ont. Har inte lämnat min fru men det kommer aldrig att bli som förr. Skadan ligger i att jag liksom din f.d har satsat helhjärtat, på gott och ont men alltid med gott uppsåt (om jag förstår dig rätt utifrån vad jag läst), man har gett mkt återigen på gott och ont och varit ganska ensamma om att driva förhållandet, kvinnan glider på en räkmacka utan att sätta ner foten riktigt och det blev som det blev. Efter otrohet upptacker man detta och det gör ont. Det gör ont att upptäcka det, man hatar sig själv för att man varit så blind och känner stor besvikelse över att partnern varit så feg. Man känner sig inte speciellt älskad då tro mig. Visst hade jag gjort misstag men å andra sidan var jag alltid ärlig och rak med vad jag ville vilket hon inte var. Man måste ta ansvar för sin relation med allt vad det innebär. Jag kan förstå dig men att förstå är aldrig samma sak som att komma överens och jag kan förstå din fd sambo, han gick in i en renovering helhjärtat (säkert lite fel kan man tycka) men ett gott uppsåt, att bli klar så fort som möjligt kanske och se till att ni alla kan ta det lite lugnare sen och njuta. Det engagemang och upoffring visade han och i gengäld blev han bedragen, tack för uthålligheten måste han ha tänkt. Han försummade dig under den tid och du försummade honom med att vara otrogen, skillnaden ligger i uppsåt och svek, en väldigt stor skillnad kan man tycka. Lycka till med din bearbetning, du kommer säkert att bli mer vuxen av detta eller man kan hopas det, jag hoppas att din fd kommer at må bättre och våga lita på någon igen för det blir inte lätt.

"tänka att allt inte är mitt fel, att han också gjorde ett val att lämna."
Jo exakt allt är ju ditt fel, varför gjorde han valet att lämna dig?
Ja, du förstörde familjen, erat barn får ta den värsta smällen.
Hon kommer nog aldrig veta att det var mamma som förstörde..

Vad ska du göra? Sluta tyck synd om dig själv, din man förtjänar
en lojal kvinna. Och du hittar nog nån. Han du knullade innan
vill nog knulla mer. good luck

Har du lärt dig något av händelsen?  Skulle du göra likadant idag, eller skulle du hantera känslorna annorlunda?  Har du förändrats av händelsen och dess konsekvenser?

Jag gissar att du inte är samma idag som du var då.

"Tricket" är att förpassa det som har varit till historien, att ta lärdomar av det och hitta nya vägar idag, att titta framåt med nya ögon, och att hitta ett sätt att förlåta sig själv.  Att tortera den du är idag med misstag och idiotier från den du var förr hindrar den egna lärdomen och den egna förlåtelsen.  Låt misstagen från då stanna kvar i då, ta dem inte med dig i nuet.

Du har ett liv framför dig, det har ni alla.  Se till att leva det.

Mvh,

Richard

hon gick ju tillbaka till den där killen när hennes man lämnade henne..
säger ju en del