Jag mår så dåligt psykiskt vid mens, behöver hjälp!

Åh vad jag känner igen mig. jag förvandlas också till nått jag inte vill vara strax innan mens.  man försöker tygla sina känslor men det går bara inte, nästan så att man skapar konflikter bara för att föda ilskan... Jag har bokat tid för att sätta in hormonspiral. har haft det tidigare men tog ut den inför att skaffa barn. jag behöver mina hormoner för att må bra. Jag provade ett naturläkemedel som hette Zara(med risk för felstavning) men det skulle ta så lång tid innan man skulle se nån effekt ,plus att jag är värdelös på att ta tabletter.Men bara för att det inte fuynkade för mig så kanske det är ett alternativ för dig..

Skönt att veta att man inte är ensam om att vara sånt här monster även om jag önskar att ingen skulle må så här.
Jag har också fått till uppgift att läsa på om hormonspiral av min barnmorska. Har inte hunnit sätta mig in i det riktigt. Vill inte äta P-piller för jag mådde dåligt av de med.

Du ska ta kontakt med din bm som kan remittera dig vidare..eller din husläkare som kan göra någon utredning på dig. Hoppas att du kommer till rätta med dian problem.

Spiralen är i alla fall att bra alternativ för mig då jag dessutom nästintill förlorade min mens då jag hade den tidigare. En vän åt mig blev rekomenderad antidepressiv medicin, men det vägrade hon, så hon började terapi och det funkade för henne. Det finns tydligen alla möjliga vägar att gå..

Jag fick p-pillren Yasmin utskrivet pga kraftig pms. De är tydligen lite annorlunda jämfört med andra piller, så kolla upp det!
Dock fick jag som graviditets-symptom av dem, så jag vet inte om det blev för hög dos av hormoner för mig eller vad..
(min bm sa att jag har mycket östrogen i kroppen, och att det är "boven")

Åt dem för några år sen, nu äter jag mini-piller pga amning, och mår jättebra av dem! (Cerazette)
 
Lycka till!

Cerazette funkade inte för mig tyvärr, vare sig mot pms eller mot graviditet...

ja det finns receptfria tab mot pms. men går ju till läkaren så får du bättre receptbelagda. jag förstår att det suger.

För mig är det en tröst att jag VET varför jag mår dåligt, just pga mensen.
Man ska inte försöka ignorera hur man mår, lättare att ta sig genom deppdagarna om man accepterar att man mår dåligt. Det är fullt mänskligt att ha pms!

Kan också rekomendera att titta på en rolig film. bjud ner barnen i sängen och ligg och mys en stund.

Jag blev bättre i min PMS när jag började äta Omega. I vanliga fall äter jag både Omega-3 och Omega-6 men just nu så råkar Omega-6 kapslarna vara slut och har inte kommit mig för att beställa nya. Och det känns! Fick mensen i fredags om dagarna innan så har jag varit på grännsen hela tiden. Har känt en explosiv ilska för nästa vad som helst. Stackars mina barn, jag har inte ens haft en kort stubin, det har liksom bara varit *tjoff* med en gång. Ingen stubin alls. -"Gå NER!, Kom HIT! SLÄPP!!! SLUTA...."
Får ta mig i kragen och beställa för så här går det inte att ha det.
Johannesört ska väl också vara något som är bra mot PMS, om man vill naturläkemedel.
Hittade även
 www.natumin.se/eng/femal_se.html

Samma här! Jag blir sen jag fick min dotter och mensen kom tillbaka, jättedeppig innan mens. Nästan som en deprission en gång i månaden :(
Har tänkt söka läkare för jag provade tabletter från Apoteket, Femal plus som inte hjälpte..
Men nu har jag problem med ihållande huvudvärk så jag har lagt det där på is ett tag.....

Jag mår också fruktansvärt dåligt innan mens och blir riktigt nere jag också med hemska tankar ibland på att jag knappt orkar leva osv + humöret som man ska försöka tygla. Jag vet endel får antidepressiva mot kraftig pms men på mig verkar det inte hjälpa då jag äter det redan sedan några år tillbaka.

Jag fick höga doser av B6-vitamin utskrivet av min gynekolog (Benadon heter de). Det funkade för mig iallafall

Jag är mer nedstämd än är arg.. men visst får man försöka tygla sitt humör. Mest visar det sig på att man har NOLL tålamod med barnet...

Jag är normalt en sprudlande glad människa. Men vid pms STORGRÅTER jag! Jag känner mig värdelös, deprimerad...och ARG. Kan bli rasande för småsaker och jag känner mig så maktlös...jag tappar kontrollen helt och det är fruktansvärt. Vill verkligen inte ha det så men jag vet inte vad jag kan göra :( Som det är nu lämnar jag barnet till mina föräldrar och håller mig inomhus när det händer. Det påverkar verkligen mitt liv väldigt negativt.

Jag blir arg och frustrerad.  Att inte har nån kontroll är helt fruktansvärt då jag är ett kontrollfreak i vanliga fall.Sen det dålig samvetet över att det går ut över familjen... Jag vill bara rymma någonstans långt bort veckan innan mens..