hur hantera att 2 åringen kastar mat på golvet?

nu är min pojk visserligen bara 16 månader, men när han gör så så säger vi till honom på skarpen att så gör man inte. gör han det igen sen (vilket han nästan alltid gör), så tar vi bort tallriken och matar honom istället. efter en liten stund får han tillbaks tallriken. sen gör vi om samma sak igen om han fortsätter kasta. men det brukar han inte göra.

Jag har en 1,5 åring som har strulat lite vid maten. Vi har då tagit bort maten och han har fått gå in på sitt rum ett litet tag. Blir såklart lite ledsen men sen får han komma tillbaka och "äta ordentligt". Det har funkat.

Vi är väl ganska stränga har jag förstått det som. Men äter man så äter man, inte håller på med massa annat.

Vi har provat att låta honom gå ifrån bordet, men det hjälper inte för det är nog det han vill. Gillar han något så äter han, men det är då inte mycket.

Oftast tar han bara tallriken, vänder den upp och ner och vill gå ner från stolen.
Tror att ett värre straff skulle vara att sitta kvar faktiskt ;)

Min son har alltid varit väldigt "liten" i maten. Och eftersom jag var rädd att dramatisera matsituationen så gjorde jag som så att jag helt sa nu tror jag att du är mätt och plockade undan maten. Ibland kändes det svårt att göra det för jag ville ju att han skulle äta mer samtidigt som jag förnuftsmässigt intalade mig själv att när ett barn kastar mat på golvet så är det inte intresserat eller tillräckligt hungrigt för att vilja äta.

gör ingen stor affär av det, han slutar tids nog. Tänk på att inte använda mat som bestraffning eller belöning, ge favvomat i små portioner så han äter upp och vill äta

Jag visar envist med handen att maten ska vara i munnen. Men är det tvärkört ser jag det som att barnet är mätt och kan gå från bordet. Oftast har de ätit en hel del innan de börjar leka med maten.

Jag "ignorerar". Ger honom inte den uppmärksamheten han söker med andra ord. Här slängs det ibland mat med en demonstrativ blick...ser på honom hur han inväntar reaktion, och vill inte ge honom den och därmed uppmuntra. De söker ju en reaktion....oavsett vilken. Pratar på med honom som vanligt och fortsätter att äta själv. Fortsätter han (det brukar han oftast inte göra om han märker att det liksom inte lönar sig, beror ju lite på orsak till kastad mat) så tar jag undan maten och säger "nähe, du verkar inte hungrig längre. Nu ligger det mat på golvet, och det kan det ju inte göra. Jag vill att du hjälper mig att plocka upp". I 9 fall av 10 gör han det. Har han inte ätit mycket så ställer jag den i kylen och väntar till lite senare.

Och så ibland blir jag irriterad och säger till argt. Brukar sluta med mer kastad mat eller vredesutbrott eller något annat....totalt brusten kommunikation. Två arga och besvikna personer som inte kommit någonstans. Ingen höjdare.

jag låter honom hållas inom vissa ramar. Det går ju över tids nog. Inget jag väljer ta strid om. Ofta låter jag honom plocka upp maten vilket han gärna gör och får då känna sig duktig.

Såna där grejer får de för sig, är det inte det ena så är det det andra haha! Det är därför vi inte har nån matta under bordet.. Själv tror jag inte man behöver göra nån större grej av det, då håller han garanterat på längre. Har ni provat att totalt ignorera när han gör det? Kan funka. I vilket fall lär han snart tröttna på det.

Dottern på 20 mån har aldrig fått kasta maten på golvet så det är inga problem nu. Sen visst ramlar det av skeden och ner på golvet ibland men det tar hon upp när hon är klar.
De få gångerna hon kastade mat när hon var mindre så sa vi nej och tog bort maten. Hon har alltid varit lätt att kommunicera med förstår fort och kunde tidigt uttrycka vad hon ville. Så efter några minuter ville hon ha tillbaka tallriken och "åt" då ordentligt utan gris och onödigt kladd.

Folk tyckte vi var för stränga och elaka för barn ska ju få kladda. Självklart ska de få det men inom vissa gränser..