varför knuffas min 2 åring?

Puffar! Även jag skulle vilja veta lite mer om detta!

Ingen som läst något om detta i någon bok, eller har barn med samma beteende som också funderat?

Min son var också ganska knuffig när han var i tvåårsåldern vid hämtning. Någon enstaka gång bet han också
Barnet har en massa känslor, men kan inte uttrycka det. Det kan vara känslan av glädje som framkallar knuffen, han blir så glad att han inte vet vad han ska ta sig till så han knuffas. En del barn biter ju när de blir helt exalterade.
Det som vi uppfattar som elakt är ju inte det för barnet, som ju intelärt sig de sociala reglerna än. Att slå någon i huvudet med en spade behöver inte vara elakt menat utan är oftast ett försök att t kontakt.
Det du kan göra är att du när du ser att det är på gång försöker gå emellan så att du tar knuffen och säga tt det inte är okej att knuffas.

Min pojke är/har varit lika dan. Jag uppfattar det som att han testar oss föräldrar på ett annat sätt än dagispersonalen. Dessutom är det nog ett sätt att kolla vem det är som bestämmer... kommer fröknarna eller föräldern säga till?

Det är ju lätt att själv bli lite osäker i en sådan situation. Hur ska jag säga till? Ska jag trösta det andra barnet? Vad tycker personalen att jag ska göra? Barnen känner nog av den här kluvenheten och passar på att testa vad som händer om man gör något man inte får där i limbo mellan förskolan och hemma...

Jag kan trösta med att det har blivit lite bättre för oss nu när han fyllt tre. Andra saker är besvärligare, men just det här att han slåss när vi kommer har nästan upphört.

Skönt att höra att det kanske "växer" bort :). Tror kanske att det är ett test av att se vem som bestämmer eller att han kommer på att jag lämnade honom och kanske är rädd att jag ska ta med ett annat barn hem :).. eller något. Upplever det nämligen som "svartsjuke" knuffar.

Tar gärna emot andra synpunkter. Tack ni som svarat!

Tycker okså att det verkar som ett test. Att dagispersonelen är raka med honom och sen kommer du och då vill han testa dig.

Om min dotter hade knuffat någon när jag kommit hade jag tryckt på henne kläderna snabbt som attan och sprungit där ifrån. Just för att min dotter inte vill gå där ifrån. Då märker hon ju att besvärliga tråkiga saker hnder om man knuffas.

Gör det besvärligt för honom när han knuffat någon. Villhan vara på dagis gå därifrån. Vill han inte ha kläder sätt på dom i ilfart efter. Har han brotom ut börja söla.

Jag har också en dotter (snart två) som knuffar andra barn både på dagis och hemma. Har pratat med dafispersonalen och de säger att hon inte knuffas mer än andra barn men idag när jag hämtade henne knuffade hon oprovocerat tre andra barn. Det jag gör när hon knuffas är att säga "Så där får man INTE göra" och ser bestämd ut men jag tycker att det fungerar dåligt och ofta knuffas hon fler gånger kort efter en tillsägning. Jag upplever att de flesta knuffarna sker när hon är trött.

Vad skönt att det finns fler! Min snart 2-åring gör likadant! Och han skiter fullkomligt i att man säger till. Han verkar helt enkelt inte fatta att det är fel?

Dagispersonalen säger att det kan bero på att han inte har några syskon? För de säger att barn utan syskon beter sig jävligare på dagis eftersom de inte tränat att bråka hemma, typ.

Tack och lov gör han ingen ledsen med sina knuffar så de kanske inte är så hårda.

Varföt tror alla att barn ska lyssna på tillsägningar tio gånger om när det alrig får några följder. man måste visa barn i handling eller om dom  har bra förståelse varför. Typ flickan blir ledsen om man puttar på henne mm.  

Så skönt att höa. Min dotter på 3 år har hållt på och puttat första bästa barn som står närmast när jag hämtar henne. Har pågått i flera månader. Dagispersonalen säger att vissa barn är sådana och det måste brytas. Nu ringer jag när jag är utanför dagis, så hon hinner säga hejdå till kompisarna i lugn och ro, sedan är det ganska bra. Vi möts upp i hallen.  Men det är lite tråkigt att inte kunna komma in i hennes "arbetsmiljö" och se vad som händer men allt detta vänder tydligen så småningom.