Min hund kissar i bland bara en gång om dagen....

Vi avlivade vår 4 ½ åriga hund i somras pga hödtledsdysplasi med utvidgad artros. Han fick smärtslillande medicin så han int ehade ont, men enligt vetrinären så skulle han inte röra så mycket på sig och bara gå korta promenader.

Vi tog det svåra beslutat att låta han somna in då vi ansåg inte det var ett värdigt liv för våran hund att äta smärtstillande, ha ont och inte få röra på sig som en frisk hund.

Jag råder dej till att kontakta en veterinär igen och gå igenom din hunds hälsotillstånd med denne...

Vi har redan varit hos veterinären så sent som för en månad sen. Hon trodde att hon kanske kunde bli lite bättre om hon gick ner ca 5 kg i vikt men iom att hon inte vill bli motionerad så är det ganska svårt att tappa vikt. Hon får bara sin hundmat och jag tror hon har gått ner lite. Hon sa även att visst kan det kanske hjälpa med rehab och simning men det kostar både tid o pengar och hon är ju som sagt 11 år. Jag har två barn under 2 år också så det finns tyvärr ingen tid för att prova detta. Innerst inne tror jag inte på det heller i detta läge....

Gud jag är så kluven.... det är ju min "lilla" bebis ju

Ja jag vet precis hur du tänker. Vi har en 16 årig pensionär hemma och det är kanonsvårt att veta om hon bara är gammal eller om hon har något mer. Hon är blind av åldersstarr, har extremt dålig hörsel, är lite smådement och har läskiga knölar. Hon har alltid haft små fettknölar som pluppat upp lite varstans men nu har det kommit knölar av annan typ.
Däremot verkar hennes allmäntillstånd oförändrat, hon är bara gammal i sättet och det måste hon ju få vara...

Att börja gräva i saker och ting när en hund är gammal känns onödigt för vår del. Lycka är såpass gammal att det kan vara dags vilken dag som helst. För hennes del är det bättre att vi går på allmäntillståndet istället för att laborera med en massa biopsier och prover osv... Vi har haft henne så pass länge att vi ser minsta lilla förändring.

Det är dessutom inte vår hund utan min brors. Fast han har inte haft henne hos sig på massor med år... Han befiner sig dessutom utomlands så vi hoppas att Lycka kan få må bra tills han kommer hem. Och att han då kan ta ett beslut om när, var och hur. Åtminstonde att vi har en plan om han inte skulle vara i närheten. Han jobbar överallt och ingenstans typ... Det är ganska klantigt att inte ha en plan... Men vem vill planera sånt? Det är ju inget man går omkring och schemalägger direkt....

Jag tycker nog ändå att du ska kontakta veterinär och rådfråga där. De kan ju ge en medicinsk syn på det hela. Här är det ju bara känslomässiga kommentarer du kan få... Och att "tjata" lite på dom är inget fel. Tvärtom så visar det ju bara att man bryr sig och vill det bästa för sin vän. Hellre en gång för mycket än en för lite...

Men visst är det mycket känsla man går på när man fattar sånna här stora beslut. Det är bajs att vara hundägare ibland.
Ställ en fråga till dej själv... Är det värdigt fortfarande? Oftast brukar det svaret vara ganska enkelt.
Skulle det inte vara värdigt så har du all min sympati. Då är det absolut inte enkelt längre...