separationsångest hos barn

Hej!

Jag har en dotter på snart 6 som jag och mamman genom våran separation - eller inte genom vår separation - hur vi hanterade vår separation - har lyckats skada ordentligt.

Vi gick igenom en hård separation och dottern hörde många hårda ord och såg riktigt jobbiga saker - inte misshandel, men fullfjädrade argumentationer. Så med det sagt; jag vet att det är mitt fel men jag hade gärna behövt hjälp med lösningen...

Problemet:

När allt stormade som värst reagerade hon inte nämnvärt utan var i stort, samma glada, utåtriktade och modiga lilla tjej som alltid. Men nu 6 månader efteråt när allt har lugnat ner sig och flyter med umgänge och alles så har hon utvecklat en REJÄL separationsångest;

Hon säger nej till kalas, leka hos kompisar, övernattningar hos släktingar som hon alltid sade ja till förrut eftersom det innebär att vi (någon av hennes föräldrar) inte är där. Hon får regelbundna fri-spel på dagis vad gäller när vi hämtar henne och är besatt runt klockslagen; "När kommer pappa/mamma" - Hon går igenom de övriga barnens schema för att kolla vilka som är kvar då hon är där på eftermiddagen och förhör fröknarna vilka som ska stänga.

Visar också på en överdriven rädsla att föräldrarna ska dö av någon anledning - Blev riktigt rädd då jag skulle hacka bort istappar från taket på huset exempelvis.

Vi har hitintills löst det med mycket struktur; samma tid på dagis, samma intervaller med växelvisboende och accepterat att hon inte vill leka borta utan bjudit in barn till oss istället. Men inget blir bättre, snarare sämre...

Jag har tagit kontakt med expertisen (bup, barnavårdscentralen) men har inte hört något från dem ännu. Har ni några tips?

Hej!
Tips är alltid svårt att ge. Jag tycker att du har tagit tag i problemet genom att ha samma tider och en tydlig struktur. Bra att ni inte tvingar iväg henne på sånt hon inte vill. Det hade varit mitt första förslag. Det låter som om hon är rädd för att bli övergiven och det är ju lite av det som hänt. Hon går igenom en sepatation och det är likt en sorgeprocess som måste bearbetas. Sorg tar tid. Visa henne kärlek och visa respekt för hennes mamma. Tänk på ordval när ni talar om varandra. Ge din dotter möjlighet att berätta hur hon känner och vad hon oroar sig för.
Inom soc. finns en enhet som kallas familjeresursenheten. Det kan ge stöd och råd vid separationer. De för inte journaler vilket kan kännas skönt. På förskolan finns förskolepsykologer och de kan hjälpa pedagogerna i sitt bemötande av din dotter så hon slipper få utbrott. Ibland kan det löna sig att ringa BUP flera gånger.
Mvh Inger

separationsångest hos barn

INNEHÅLL