Vissa i min bekantskapskrets springer och köper prylar för tusentals kronor i födelsedagspresent, julklapp ja och t om i namnsdagspresent till sina barn.
Det är väl inte självklara, jag skulle snarar tänka att de har föräldrar med dåligt samvete eller dåliga uppfostringsvanor.
Nej, självklart är det inte så. Föräldrar som vänder på slantarna älskar naturligtvis inte sina barn mindre än dem som har råd att köpa allt de pekar på. Däremot tror jag inte att konsumtionen behöver tyda på ett dåligt samvete, utan kan mycket väl vara ett uttryck för kärlek.
Eller så har de föräldrar som jobbar mycket och har dåligt samvete för det och kompenserar det med prlar istället för tid.
SJäl har jag rensat och rensat i lekrummet, vi hade massor. Har stor släkt. NÄr det är för mycket leksaker i ett rum så tror jag att barnen blir helt ställda och inte vet vad de ska leka med.
Våra leker bara med samma saker i alla fall, och ingen har saknat en pryl av det jag har rensat ur, och det är flera sopsäckar.
Måste det handla om att man försöker bevisa något? Kan det inte bara vara att man tycker att det är kul att köpa saker till sitt barn och se hur glad barnet blir?
fan så korkat. varför ska det handla om att bevisa nåt öht? har du komplex eller?
Det handlar inte om att bevisa något. Men alla är inte lika "vuxna" och ordentliga som du. Jag älskar fortfarande leksaker och nöjesland. Tack och lov att jag har barn så att jag får gå i leksaksaffärer och på nöjesfält igen.
När jag var liten, kanske 5-6 år, då skällde min pappa på mig för något.
Jag minns att han sa "du ska vara tacksam för alla saker du får!"
O jag tänkte "o allt jag vill ha är en kram".
Nä, barn med en massa saker behöver inte vara mer älskade.
Haha nej vad knasigt. Varför tror du att man vill bevisa något och för vem? När jag handlar till min son så är det för att jag kan, jag vill och han blir glad. Jag är student och har under vissa perioder varit så pank att alla penar gått till att leva men det finns ju ingen koppling mellan hur mkt pengar jag har att spendera, vad jag väljer att lägga pengarna på och den kärlek jag känner för min son.
För min del handlar det om att jag KAN.
Jag har spenderat 33 år av mitt liv med att jobba mig upp till en annan standard än den jag är uppväxt i. Vi vuxna lyxar oss med kaffemaskin, filmprojektor och hemmabio, sommarstuga, nybyggt hus... Vår son lyxar vi med leksaker och kläder.
Hade vi inte haft pengar så hade vi inte köpt grejer, men vi älskar ju inte MER för att vi inte har pengar...
Hehe brukar vara så att barn med mest prylar är mindre älskade än barn med minst prylar 
Säger inte att det är så i just alla fall, men många tycker det är lättare att ösa över sin unge med leksaker och allt han/hon pekar på än att säga "jag älskar dig" eller visa att man faktiskt älskar sitt barn....
Kärleken har inte med prylar att göra alls. Man kan ha det snålt varje månad, barnet kanske inte får just den leksaken den vill ha just då, men den e älskad, den får aldrig för lite av kärleken och lär sig helt enkelt att uppskatta det lilla man får.
Det finns föräldrar som kämpar för sina barn, men inte kan ge den hur dyra saker som helst varje månad, ändå fattas detta barn Ingenting.
Tycker det är väldigt svart/vitt i denna tråden, finns även de som har sok hobby att shoppa och de som har RÅD att ge sina barn allt och jag tror varken de är bättre eller sämre färldrar, låter som det är mycket svartsjuka och jantelag som talar
Jag fick en leksak varje dag av mamma när jag var liten och jag köper rätt mycket leksaker till mitt barn.
Jag ÄLSKADE att få leksaker när jag var liten och vill därför ge min son samma.
Men leksaker eller inte har väl mer med ekonomi och livsfilosofi att göra än kärlek.
Jag tror inte det finns något samband varken så som ts skriver eller omvänt...
En liten risk om barnen har väldigt mycket leksaker (som inte har något med att vara älskad att göra) är kanske att man som förälder inte tycker att man tillför så mycket i leken och därför inte leker med barnen lika mycket.
Men det kan kanske vara omvänt också. Vissa vuxna leker kanske mer om det finns roliga saker att leka med... vad vet jag.
Mina föräldrar var väldigt fattiga när de växte upp, så de ville att jag skulle ha allt de inte hade fått. Var inte alltid så kul när jag var liten och hade önskat mig något som kostade 5 kr och istället fick något som kostade 50.
Men alltså, om man nu köper leksaker till sitt barn, barnet får leksaker av andra släktingar också i samband med sitt födelsedagskalas samt pengar, är det inte då mer rimligt att sätta pengarna på ett sparandekonto så barnet kan antingen ta körkort, ha ist för att ta studielån eller ja vad som helst när det blir äldre än att springa till första närmsta affär och köpa ÄNNU mer grejjer? Jag tycker det, men det kanske är fel tänke av mig... Alla gör som dem vill! Men att springa till en leksaksaffär dagligen och köpa prylar för tusentals kronor i månaden till en ettåring tycker jag är onödigt
hela samhället har ju blitit så tycker ja, bara märkeskläder dyraste leksakerna.Det roliga att barn har inte den blekaste om vad adidas är eller polarn och pyret. Min son brukar få följa med o handla kläder tex och på hm och han älskar spindelmannen och han blir så glad när han får välja själv. Jag tror mycket handlar om att man faktiskt vill visa andra föräldrar att "titta vad jag kan ge mitt barn". Jag har en sån i min bekantskap och jag bryr mig inte så mycket om det för jag vet att X stör sig på att jag kan visa min son andra saker än bara prylar och det STÖR sig X på.