frufri

Äldre 10 Feb 15:35

89 svar

Fler föräldrar som har det jätte lätt?! :)

Jag har en liten dotter på snart 5 månader och hittills har allt gått så otroligt enkelt! Jag skulle gärna vilja höra från fler föräldrar som tycker att bebislivet är en dans på rosor och kanske att vi kan luska lite i om det kan bero på nåt speciellt vi gjort eller så, som gjort att det blivit en positiv kedja. OBS! Det är alltså ingen skryt tråd för att klanka ner på de som har det tufft!

Vi kanske kan rada upp de olika "områdena" och beskriva hur vi haft det och hur det går. Lägg gärna till fler områden om ni kommer på!

Amning: Hon började amma på sekunden som de la henne vid mitt bröst och sedan dess har det fungerat utmärkt! Inga problem what so ever! Varken för henne eller mig.

Sömn: Vi samsov de första 3 månaderna. Sedan kom en bland period då hon ibland sov i sin säng och ibland i våran säng. Hon har egentligen ända från början kunnat somna själv om man legat bredvid henne, men först vid 3,5 månaders ålder testade vi att lägga henne vaken i sin säng - hon somnade in utan problem. och det är så det går till numera. Hon somnar själv i sin säng och sover där hela natten. Jag brukar amma henne vid 3-4 tiden på natten. Vi har aldrig använt några metoder så som att vagna till sömns eller liknande.

Humör: Hon har alltid blivit lugn i min famn, så inga skrikperioder har vi haft. När hon börjat skrika har jag bara hållit henne så nära, så nära och pratat med min lilla älskling. Försökt få henne att känna hur mycket jag älskar henne :) och det har alltid verkat lugnande. Hon är glad mest hela tiden, om hon inte sovit för lite, men det löser man ju enkelt.

Hmm... jag kommer inte på fler områden ju... Men jag är så otroligt nyfiken på vad det är som gör att saker flyter på så bra? Därför vill jag gärna jämföra med andra som har det så lätt! Jag inbillar mig att det beror på att hon fått så sjukt mycket närhet ända från start. Jag har inte läst en enda bok om uppfostran och har aldrig ens hållit i en bebis innan jag blev mamma själv. Så jag går helt på magkänslan.

Så alla njutningsföräldrar där ute, berätta hur skönt/lätt/underbart ni har det och vad ni själva tror att det beror på? :)

viseversa

Äldre 10 Feb 15:47

#1

Fast det har ju mycket med hur barnet är också mer än vad föräldrarna gör. Barn är ju olika och vissa är lugna och andra vill att det ska hända saker HELA TIDEN!!!

Min första dotter var EXTREMT lätt som bebis. Kan seriöst räkna på en hand dom gånger hon skrek mer än 2 min som bebis.

Hon var alltid nöjd och glad och sov hela nätter från ca 2-3mån. Innan dess så ammade jag henne bara en gång på natten. Och efter det somnade hon om helt själv utan någon hjälp alls.

Hon älskade att åka vagn och träffa folk. Hon kunde sitta länge på en filt på golvet och leka med sina saker. Inga problem alls.

Det var verkligen en dans på rosor med henne. och jag fattade inte vad folk snackade om när dom sa att det var jobbigt med bebisar och småbarn.

DET fattade jag däremot när min andra dotter föddes. Hon var från början helt tvärt om mot hennes syster.

Hon hade kolik dom första tre månaderna och skrek i stort sett hela nätterna =(. Hon var aldrig nöjd utan ville alltid att man skulle bära runt på henne eller att man skulle roa henne.

Hon leker inte mer en några min med en och samma sak. Och kan aldrig sitta still på samma ställe länge.

Nu är hon 17mån och är ALLTID på språng. Hon river i bokhyllor,post,lådor och skåp. och är extremt nyfiken på allt hon inte får ha!

Hon är också väldigt social som sin storasyster. Men annars är dom som varandras motsatser. Och jag älskar dom båda till döds.

vill ha en till

Äldre 10 Feb 15:47

#2

Oj den hår tråden pasar jag in i. Har nu 2 barn och det är helt udnerbart.

Amning: Har funkat super em dbåda 2 inga probelm alls.

Sömn: Första sover i våran säng, och har sovit toppen bar och mycket. Tog inte länge så sov hon hela natten utan mat. Vi sov till 11.
Nu när hon är 3 har vi börjat försöka få hon att sova i egen säng och de funkar oxå bra. När hon var lite sov hon när som helst hur som helst spela ingen roll.
Andra han sov med oss första månaden och sen har han sovit i egen säng är nu 7 mån. Somnar själv och sover jätte bra.. sover till runt 9.

Humör: Första toppen glad, som en solstråle. Aldrig lessen har alltid haft ett stort leende på läpparna. Väldigt social.
Andra han är oxå super glad men blir lätt rädd av höga ljud. Toppen glad bara han får sova =)

läser inte heller nå böcker går på min magkänska vad jag tycker är bäst för mina barn. Har alltid gett mina barn mycket närhet kramar pussar och mys.. dom får följa med på allt.. precis allt jag gör =) så dom är vana att att sova vart som helst och när som helst. Har inge speciella tider.

viseversa

Äldre 10 Feb 15:50

#3

Kan säga att nu flyter allt på bra. Båda sover hela nätter i egna sängar i ett eget rum. Vi läser saga på kvällen,borstar tänderna Indra går på pottan. Sen lägger vi dom i sina sängar säger godnatt och lämnar rummet. Dom somnar själva utan ett pip! Vilket är väldigt skönt.

CeeJay

Äldre 10 Feb 15:52

#4

Vårt första barn var hur "lätt" som helst fram till ca 18 månaders ålder (då blev hon storasyster och då blev det liv i luckan kan jag lova ).

Hon sov hela nätterna, dvs från ca 20.00-07.00 från det att hon var 5 veckor Allting gick som smort. Både jag och sambon fattade ingenting när alla klagade på sömnbrist och annat.

När hon sen blev storasyster började "helvetet". Tror jag räknade till max 10 hela nätter som jag sov utan att vakna under ca TRE ÅR!!

Det enda jag kan säga till er är att fortsätt göra det ni gör, ta vara på tiden ni har NU med ert barn oavsett vad som "händer" i framtiden. Det kan vara så att barnet är lugnt hela livet och att ni aldrig får "problem" med henne eller så kan det vända..i stort sett när som helst.

Så mitt tips är att inte tänka så mycket på om hon är ett "lätt barn" eller inte och spekulera i framtiden går ju inte. Njut av ert barn och familjen oavsett lugn eller "stökig" tillvaro

Ruggugglan

Äldre 10 Feb 15:57

#5

Precis som viseversa skriver så tror jag att det handlar mer om barnet och dess personligthet mer än vad vi föräldrar gör. Jag har två väldigt lugna och snälla barn. Den dagen vi får vår tredje så är det ingen som vet om vi får ett lugnt barn till eller ett barn som inte är lugnt.

Kimmy 051130 Charlie 100111

Matillin

Äldre 10 Feb 16:00

#6

frufri skrev 2010-02-10 15:35:32 följande:

Jag har en liten dotter på snart 5 månader och hittills har allt gått så otroligt enkelt! Jag skulle gärna vilja höra från fler föräldrar som tycker att bebislivet är en dans på rosor och kanske att vi kan luska lite i om det kan bero på nåt speciellt vi gjort eller så, som gjort att det blivit en positiv kedja. OBS! Det är alltså ingen skryt tråd för att klanka ner på de som har det tufft! Vi kanske kan rada upp de olika "områdena" och beskriva hur vi haft det och hur det går. Lägg gärna till fler områden om ni kommer på!Amning: Hon började amma på sekunden som de la henne vid mitt bröst och sedan dess har det fungerat utmärkt! Inga problem what so ever! Varken för henne eller mig.Sömn: Vi samsov de första 3 månaderna. Sedan kom en bland period då hon ibland sov i sin säng och ibland i våran säng. Hon har egentligen ända från början kunnat somna själv om man legat bredvid henne, men först vid 3,5 månaders ålder testade vi att lägga henne vaken i sin säng - hon somnade in utan problem. och det är så det går till numera. Hon somnar själv i sin säng och sover där hela natten. Jag brukar amma henne vid 3-4 tiden på natten. Vi har aldrig använt några metoder så som att vagna till sömns eller liknande.Humör: Hon har alltid blivit lugn i min famn, så inga skrikperioder har vi haft. När hon börjat skrika har jag bara hållit henne så nära, så nära och pratat med min lilla älskling. Försökt få henne att känna hur mycket jag älskar henne :) och det har alltid verkat lugnande. Hon är glad mest hela tiden, om hon inte sovit för lite, men det löser man ju enkelt.Hmm... jag kommer inte på fler områden ju... Men jag är så otroligt nyfiken på vad det är som gör att saker flyter på så bra? Därför vill jag gärna jämföra med andra som har det så lätt! Jag inbillar mig att det beror på att hon fått så sjukt mycket närhet ända från start. Jag har inte läst en enda bok om uppfostran och har aldrig ens hållit i en bebis innan jag blev mamma själv. Så jag går helt på magkänslan. Så alla njutningsföräldrar där ute, berätta hur skönt/lätt/underbart ni har det och vad ni själva tror att det beror på? :)

Vill först bara säga stort grattis.
Det är såå mycket roligare och enklare att vara mamma till en bebis som inte har ont i magen som har lugnt temperament och som sover och äter som den ska.

Men tyvärr måste jag spräcka din bubbla om att det skulle handla om något du har gjort

Får man en bebis med kolik spelar det ingen roll hur mycket man bär bebisen nära pratar med den eller gullar.
Den kommer skrika och du kommer dra ditt hår av ångest ändå

Matillin

Äldre 10 Feb 16:08

#7

Fragile Flower skrev 2010-02-10 15:57:55 följande:

Precis som viseversa skriver så tror jag att det handlar mer om barnet och dess personligthet mer än vad vi föräldrar gör. Jag har två väldigt lugna och snälla barn. Den dagen vi får vår tredje så är det ingen som vet om vi får ett lugnt barn till eller ett barn som inte är lugnt.

Ja det är ju just det som det handlar om, eller om barnet på något vis mår dåligt.

Jag har två döttrar och med mitt första barn kände jag precis som du ts. bortsett från att min amning inte fungerade men det löste jag med att delamma.
Jag var trött första veckan eftersom jag varit vaken 3 dygn i samband med förlossningen men sen var jag aldrig trött i stort sett.
Hon somnade på mitt bröst om kvällarna, hon skrek aldrig, sov i vagnen, sov i bilen, tog sin napp och sov som en prinsessa ända till kl 9 på morgonen.
Ja bortsett matpauser var 3-e timme på natten då så klart.

Sen kom bebis nr två som skrek varje kväll i 2 månaders tid, vaknade kl 4 på morgonen och ansåg att det var morgon.
Hon tog ingen napp, hon gallskrek i bilen, gallskrek i vagnen och hon har aldrig lyckats somna på mitt bröst som den lilla gjorde.
Så fort man satt ner med henne skrek hon man var tvungen att stå upp och gunga och det var inte alltid det hjälpte heller.
Babybjörnen funkade inte heller.
Men när hon var 6 månader vände det, tack o lov.
Då gick magontet över och hon vart nästan lika enkel som den första hade varit men med lite mer temperament och mindre tålamod

Med äldsta tjejen funkade ju inte amningen och det var katastrof i början då hon inte fick någon mjölk alls.
Sköteskorna var så imponerade av att hon inte skrek när jag drog bort bröstet eller för att det inte kom någon ur dom.
Hon var helt enkelt väldigt lugnt till sättet och är fortfarande

Vad jag vill säga ts är att mina barn har fått väldigt mycket närhet båda två, men som du ser så har det inget med saken att göra.

Noli

Äldre 10 Feb 16:10

#8

frufri skrev 2010-02-10 15:35:32 följande:

Jag har en liten dotter på snart 5 månader och hittills har allt gått så otroligt enkelt! Jag skulle gärna vilja höra från fler föräldrar som tycker att bebislivet är en dans på rosor och kanske att vi kan luska lite i om det kan bero på nåt speciellt vi gjort eller så, som gjort att det blivit en positiv kedja. OBS! Det är alltså ingen skryt tråd för att klanka ner på de som har det tufft! Vi kanske kan rada upp de olika "områdena" och beskriva hur vi haft det och hur det går. Lägg gärna till fler områden om ni kommer på! Amning: Hon började amma på sekunden som de la henne vid mitt bröst och sedan dess har det fungerat utmärkt! Inga problem what so ever! Varken för henne eller mig. Sömn: Vi samsov de första 3 månaderna. Sedan kom en bland period då hon ibland sov i sin säng och ibland i våran säng. Hon har egentligen ända från början kunnat somna själv om man legat bredvid henne, men först vid 3,5 månaders ålder testade vi att lägga henne vaken i sin säng - hon somnade in utan problem. och det är så det går till numera. Hon somnar själv i sin säng och sover där hela natten. Jag brukar amma henne vid 3-4 tiden på natten. Vi har aldrig använt några metoder så som att vagna till sömns eller liknande. Humör: Hon har alltid blivit lugn i min famn, så inga skrikperioder har vi haft. När hon börjat skrika har jag bara hållit henne så nära, så nära och pratat med min lilla älskling. Försökt få henne att känna hur mycket jag älskar henne :) och det har alltid verkat lugnande. Hon är glad mest hela tiden, om hon inte sovit för lite, men det löser man ju enkelt. Hmm... jag kommer inte på fler områden ju... Men jag är så otroligt nyfiken på vad det är som gör att saker flyter på så bra? Därför vill jag gärna jämföra med andra som har det så lätt! Jag inbillar mig att det beror på att hon fått så sjukt mycket närhet ända från start. Jag har inte läst en enda bok om uppfostran och har aldrig ens hållit i en bebis innan jag blev mamma själv. Så jag går helt på magkänslan. Så alla njutningsföräldrar där ute, berätta hur skönt/lätt/underbart ni har det och vad ni själva tror att det beror på? :)

Grattis till en lugn och lättsam första tid med din bebis! Låter jättehärligt!

Dock tror jag inte ett dugg på ditt resonemang angående närhet. Jag tror verkligen inte att alla föräldrar med mer krävande barn ger dem för lite närhet eller gör något annat fel. Det kan lätt låta lite provocerande att påstå något sådant....

Matillin

Äldre 10 Feb 16:10

#9

Vid 4 månader vände magknipen skulle det stått.
Och vid 6 månader vart det ännu bättre när hon kunde ta sig fram för egen maskin.

apmani

Äldre 10 Feb 17:45

#10

Så underbart att äntligen få läsa om någon mer än jag som tycker att allt flyter på!

Håller med dig i det mesta! Jag hade till att börja med en väldigt mysig graviditet, jag njöt verkligen av livet hela tiden och så har det väl fortsatt, kan vi väl säga. . Nu har jag och min man lärt känna vår son så att vi (oftast) vet vad han vill när han är ledsen tex.

Jag vill ju tro att mycket beror på hur vi själva är, hur vi till exempel möter motgångar, eller helt enkelt vilken inställning vi har till livet i stora drag, för visst blir väl saker omkring oss lättare om vi har ett positivt tänkande i grunden? Och självklart så tror jag att ett barn behöver tillverkas av stora doser kärlek redan från början, ges massvis av kärlek under tiden i magen och ännu mer väl ute i vår värld!

För mig har tanken en väldigt stark kraft och jag tror på att vi kan förändra mycket genom att tänka på rätt sätt!

Fler föräldrar som har det jätte lätt?! :)

INNEHÅLL