Jag har helt plötsligt börjat må jättedåligt.
Jag känner mig deppig och nere. Är arg och irriterad och bråkar massor med min sambo. Allt han säger och gör är fel. Jag blir även lätt arg på barnen.
Jag gråter nästan varje dag över någonting.
Har liknade problem som brukar komma en vecka innan mens. Men det här är snäppet värre och har hållt i sig ett tag nu.
Kommer det gå över eller vad ska jag göra?
provar igen
Det finns de som blir deprimerade under graviditeten, tycker att du ska ta upp det med din BM. Tror att det finns medicin som man kan äta under graviditeten om man är allt för deprimerad. Det är bättre att söka och prata en gång för mycket än en gång för lite, kroppen har ju dessutom en massa hormoner som kan spöka och göra en deppig efter en förlossning och då måste du också ha energi + att du har en ny liten människa att ta hand om. Jobbigt då ifall du redan använt upp din energi på att må dåligt länge om du förstår hur jag menar. Det är inget "fult" i att må dåligt och du är inte den första din BM träffat som mår dåligt -jag lovar.
Känner helt igen mig i det du beskriver!
Jag har in många å besvärats av liknande besvär vid mens och äter medicin för min PMS. Har gjort detta i två år och blir rejält mycket bättre av dem.
Nu under min graviditet hade jag det jättesvårt. Bråkade med maken och fick små sammanbrott titt som tätt. Slutade hos psykolog och familjerådgivning.
Det är jättesvårt med förväntningarna på varnadra och ofta är detta svårt att prara om och mötas i. Råder dig att be om kontakt med en psykolog via din Bm på MVC.
Hon kan hjälpa dog/er attt reda i vad sopm är vad och hur ni ska kunna lägga energin till att stötta varandra istället för att bråka!
Om det är någon trötst så blev jag helt vanlig igen efter förlossningen och kan nu så här i backspegeln inte förstå hur jag kunde vara ett sånt "monster"....(kändes så inombords!).
Lycka till!
Det är oerhört viktigt att du tar kontakt med mödravården. Relationen tar mycket stryk, och i en del fall leder det till separation. I mitt fall så gjorde min partner slut för vi bråkade om en bagatellsak, och hon har vägrat prata med mig sedan dess. Tyvärr insåg/inser inte hon att det beror på graviditeten.
Tack för svar!
Jag måste nog ta upp det med min bm. Kan inte ha det så här längre.
Känner stor vrede och sorg inombords och har dessutom sjukt dåligt självförtroende just nu.
Bara min sambo kollar åt en annan tjejs håll så bryter jag ihop.
Jag hade en svårare grav.depp under veckorna 13-20. Jag kände inte igen mig själv och sårade min kille hela tiden genom att klanka ned på hur han betedde sig och var mot mig "och det kommande barnet". Jag kände mig hemsk och som en dålig människa. Det gick helt plötsligt över och jag mådde bra och ville krama och pussa på min kille igen (!).
Det där är riktigt skumt! Tala med BM, de är bäst på det där!