Adoptivföräldrar! Behöver hjälp med en fråga!!

Nu kommer säkert alla komma in hit å säga att det är kört för hennes del. Men jag tror också på hur länge sedan allt detta hände henne.

Man ska inte behöva bli dömd för all evighet för saker som hänt för i tex ungdomsår.

Be henne ringa och kolla om så anonymt till sin socialförvaltning och hör vad dom säger och be henne ringa runt till dom olika orgnisationerna som förmdelar dom olika länderna om dom kräver=länderna vad dom har för krav.

Menar,, har du cancer så får man vänta med adoptionen i 5år och ska då ha in nya läkarutlådtanden och du anser "fri" från den så får man adoptera.

Så har man haft problem med det du beskriver ex för 10år sedan så bör det innte ligga som hinder för en adoption.

Det bhöver inte vara kört. Socialnämnden, som ska fatta beslut om medgivande ska ges, ser till situationen som den är idag.

Det är mycket viktigt hur hennes sjukhistoria beskrivs i utredningen eftersom den ska översättas och skickas utomlands. I många länder är det svårt att bli godkänd om det finns en bakgrund med just psykiska besvär och sjukdomstillstånd. Om det har gått lång tid och utredaren inte bedömer det som relevant behöver det kanske inte stå något alls i utredningen om detta. Men det avgör utredaren.

Socialförvaltningen brukar begära utdrag från f-kassan de senaste 10 åren. Om det har gått längre tid än så kommer inte sjukskrivningarna att synas i hennes handlingar.

Soc begär också läkarutlåtande. Det beror på hur läkaren formulerar detta intyg. Det är möjligt att soc begär in ett kompletterande specialistläkarutlåtande.

Tack för svar snälla ni! Jag kan ingenting om detta och har nog varit naiv. Det var ca 8 år sedan hon var inlagd hon blev sjuk i vuxen ålder. Men hon har fått mycket hjälp och har utrett bakomliggande orsaker osv. Situationen idag är att hon jobbar full tid och är väldigt aktiv. Men det är klart att batnlösheten tär psykiskt också.

Jag tror att det hon gått igenom gör henne till en ännu bättre förälder, hn har ju lärt sig massor av detta. Och vems liv är perfekt? Usch, vad sorgligt om dom inte blir godkända pga det.

Jag tror att jag själv ska ringa och kolla hur det är där jag bor. Hon bor nämligen i en annan del av landet så jag riskerar inte att sabba för henne på det sättet.

Det kanske kan vara klokt att avvakta med utredningen ytterliggare två-tre år. Då kommer inte sjukskrivningen synas i hennes papper.

Äter hon fortfarande mediciner typ psykofarmaka så kan det försvåra adoptionen rejält. Om hon kan visa att  hon har varit medicinfri i tio år eller mer behöver det inte vara en belastning för henne. Hennes sjukdom behöver då kanske inte ens nämnas i utredningen om hon har tur.

Redan idag kan hon betala in sökandeavgiften till åtminstone en adoptionsorganisation. Det är så klart ett chanstagande, men är absolut värt det om hon får medgivande. Det kostar några tusenlappar per år. Hon får då en köplats som är värdefull den dag hon får medgivande. Det är nämligen mycket långa väntetider innan man får skicka iväg sin ansökan utomlands. I dagsläget får de flesta vänta 2-3 år innan de har kommit fram i köerna. Det är alltså inte så bråttom med utredningen. Ett medgivande är bara giltigt i två år. Gör man utredningen för snabbt innebär det för de flesta att man får göra om allt igen på grund av köerna. I din väninnas fall kan det bli extra jobbigt eftersom hon kanske en gång till måste uppsöka specialist i psykiatri för att få intyget osv.

Tack igen för svar!

Håller med om att det nog vore bra att ställa sig i kö. Just nu har dom precis påbörjat fertilitetsbehandling så det är inte aktuellt precis nu. Egentligen hade dom kanske redan börjat styra om till adoption men ioch med sjukdomshistorien så trodde dom inte att det var lönt. Men ska ta upp det där med köerna med henne. Det kan ju inte skada att stå där IFALL det nu är så att dom blir godkända.

Det är just precis nu som det är aktuellt att ställa sig i kö! Innan man får chansen att skicka en ansökan till något land måste man vanligen ha flera års kötid. För den sortens köande behöver man inte ha gjort någon adoptionsutredning eller ens ha bestämt sig för om man vill adoptera eller inte. Går de med som sökandemedlemmar i en, helst minst två, adoptionsorganisationer redan idag så kan de sedan i lugn och ro testa fertilitetsbehandlingar. Skulle det inte ge något så gör de en adoptionsutredning. Allt det kanske tar tre år sammanlagt. När de sedan vill försöka adoptera så har de bra kötid. Det är alltid en stor fördel och extra viktigt för den som inte har så lätt att hitta ett land att adoptera ifrån. Att ha en sjukdomshistoria är en tillräcklig komplikation. De vill nog inte dessutom vara begränsade av kort kötid.

Är hon och hennes partner gifta? Om inte bör de ordna det omedelbums. Alla länder kräver att par som adopterar tillsammans är gifta, sambor godkänns inte. Många länder kräver dessutom att man varit gift ett visst antal år så där är ytterligare en sak som de kan påverka för att få så många länder som möjligt att välja på.