Hjälp mig! Jag är ALLTID irriterad på min man!

Hur har du det annars? Trivs du? Glad? Jobb du trivs med? Vänner att hitta på saker med?

Jag är likadan, ibland när jag åker bussen hem (tar ca 10 minuter), så funderar jag allvarligt på att bara åka med bussen till slutstationen istället för att hoppa av där jag brukar :S Vi bråkar hundra ggr per dag för jag blir irritera på ALLT! :S

Du är inte ensam om att känna så! Jag kan bli superirriterad på ingenting och ändå är jag jättekär och älskar min sambo.
Jag tror faktiskt att det är ganska vanligt och det är ju bra att man är medveten om det för då kan man ju verkligen försöka göra ngt åt det. Jag tror däremot inte att det går att förändra det du retar dig på hos din man....

Kanske vissa saker.... som att jag också har svårt för att lyssna på smaskande.... Jag avskyr det men har väldigt svårt att säga ifrån när det smaskas för mycket. Det värsta är att min sambos barn (vi har båda barn från tidigare förhållande) har ärvt hans sätt att äta och jag stör ihjäl mig på deras dåliga bordsskick och smaskande! Ändå tar jag mig inte samman och säger nått, inte så kul att försöka få tonårskillar att ändra sig...

Ja vad gör man då för att inte behöva lägga energi på att bli irriterad?
Jag vet faktiskt inte för för mig har det börjat bli ett problem, men jag tror att det bottnar i nått slags allmänt missnöje med livet och vardagen och att det blev som det blev. Och det är nog det man ska fundera över vad man kan göra åt.

Mmmm bra fråga! Sånt man inte vågar känna efter om .

Jag är lycklig men känner inte mig lycklig... Är du med på hur jag menar?

Jag är nog varken glad eller ledsen.

VÄnner har jag gott om och jag kan prata med dom om allt .

Jag kan inte sätta fingret på varför.... som igår var han iväg en sväng och kom hem vid 20.00. Jag älskar att vara själv om man vet om att den andra kommer hem igen. Jag blev jättesugen på att slänga mig om hans hals och ge honom en stor puss när jag tänkte på att han snart kommer hem...men när han väl kom innanför dörren så blev jag irriterad och fattar INTE varför!?

Vi bråkar sällan men vi är inte rädda för att tjafsa till det när vi inte tycker att den andra gör rätt/fel. VI är ganska öppna båda två vilket jag ser som positivt.

Jag jobbar 85% och har har ganska stort ansvar på jobb (mellanchef) och sen är det handling, planering, mat, disk osv. Vi delar på alla sysslor hemme...eller delar och delar vi gör dom tillsammans.
FÖrutom mat och handling och då planering - det är jag som har hand om det och det hade ju varit sönt att slippa .

Jag tycker det varkar som att du otillfreds med dig själv.
Finns en jättebra bok som heter "Att Växa Som Vuxen". Läs den. Den har gjort mångas liv rikare. Tror inte det egentligen är din man det handlar om.
Jag blir också irriterad på min ibland och ofatst bottnar det i något hos mig själv.

Precis så som du skriver längst ner tror jag också det är! Någon form av missnöje om livet (fast jag egetnligen inte vill ha det på något annat vis...).

Jag tror också som du säger att det är vanligt att just kvinnan är irri på mannen... Men det är inte så kul när man går runt och är halvirriterad hela tiden. Speciellt när man inte kan ta på VARFÖR man är det.

Vi har ganska öppet förhållande och jag kan nog säga vad jag vill och jag är inte rädd för kommunikation.

Men det känns taskigt mot honom att säga "Älskling, jag är alltid irriterad på dig för ingenting...."

Skönt man inte är ensam om detta !

Jag har varit likadan. Känner så igen mig i det du skriver.

För min del var det mitt utseende som fick mig att må och känna så. Efter 3 graviditeter var jag inte direkt så "het" längre. Kände mig grå, trist, deppig och framför allt så himla ur form!

Lösningen blev helårskort på friskis. Nu tränar jag 2-3 dagar i veckan och stortrivs. Är mkt gladare, piggare och framför allt är jag inte så där småsur längre.
Man behöver träna, det ger mig bättre självkänsla, bättre hållning, investering i mitt välmående och jag känner mig framförallt mer sexig igen!
Dessutom är det egentid och det behövs verkligen!

Hoppas du mår bättre snart och du, gräset är lika grönt överallt.

Jag blir också jätteirriterad på näspetande, navelluddsutforskning, kliandet på pungen och att vuxna karln inte kan sitta i soffan i tre minuter utan att leka med snoppen!

Utöver det fiser han ständigt och petar bort flagor från fötterna.

Är jag överkänslig eller sitter alla i soffan och petar sig överallt? Går det inte att kolla på en hel film utan att klia sig på snoppen och fisa måånga gånger?

Det här gör mig helt vansinnig som ni märker! Utöver detta älskar jag givetvis min karl, men det är skitjobbigt att alltid ha något som rör sig i ögonvrån dessutom tycker jag att det är småäckligt...

Bara för att man är älskad och älskar tillbaka, kan betala räkningarna, bra sex osv betyder inte att man inte kan vara olycklig.

Någon sorts förändring behövs, om det är i dina tankar det behöver förändras eller om det är något annat är upp till dig att komma fram till.

Det är viktigt att kunna prata med varandra och gör det så snart som möjligt kör en weekend någonstans och mys och prata. Kärlek är det bästa och lättaste samtidigt som det är skitjobbigt ibland.

Men säg det till honom då!
I en relation ska man ju respektera varandra och om du säger att du tycker det är otrevligt att han sitter och fiser hela tiden och petar överallt så borde han ju kunna möta dig nånstans.

Min sambo brukade smaska och göra konstiga ljud när han åt och så brukade han riva av tånaglar lite här o där. Jag sa att jag tyckte det var vansinngt äckligt och att jag ville att han skulle försöka sluta med det.
Han förstod mig och nu är det inte något problem. Han har givetvis saker som han inte tycker är okej att jag gör och jag försöker att inte göra så när han är med.
Respekt handlar det om