Egotrippad och lat karl, eller har jag fel?

Lever med barn och man i ett hus. Han arbetar mycket och jag arbetar deltid, det blir jag som alltid jag som lämnar och hämtar barnen från dagis.

Jag är själv mestadels alla kvällar, dvs jag har hand om alla sysslor på kvällarna, matlagning, tvättningar och läggningar. Han kommer alltid sent hem, varierar från 20.00-00.00.

Han klämmer även in sitt sin stora passion musik,  som ska ta i anspråk 4 av 5 helger, tider som bokas in för detta ändamål kan vara 15.00 och några timmar fram, eller från 13.00. Vissa helger blir det även spelningar.

Han är för övrigt väldigt nonchalant med tider gentemot oss, Igår var han på väg hem vid 17.00, kom till 20.00. Han hade stannat vid ett gym och frågat om dess utbud.

I dag vaknade jag 08.00 med våra barn, tog morgonpasset, han hade sovmorgon och tv-tid till kl 11.00. Masade sig ner vid 11.00 intog ett gäng chokladmackor, för att en halvtimme senare sätta sig vid pianot. Det vibrerar i hela huvudet då han sätter i gång.

Jag anser inte att han ska sitta där, dels för sovmorgonen och sen för att han faktiskt har en rep-tid kl 15.00. Lite kvalitétstid med barnen vore bättre.

Han är helt av en annan uppfattning, han vill inte stressa, han tycker han har hand o barnen i alla fall, vilket han inte har. Det är jag som torkar stjärtar, fixar fram kläder, servar med dryck, tar fram ritgrejjer osv osv.....medans han sysslar med egosaker.

Jag har talat om vad jag tycker om det hela, men det går tydligen inte in ändå. Det blir samma sak helg efter helg, men nu orkar jag inte lägre.

Till mig säger han att jag ska skaffa mig ett fritids-intresse, men det finns dessvärre inte så mycket tid över till det, eftersom han roffar åt sig all tid.

Sen orkar han inte med någonting, då han blir lämnad själv med barnen. Han sköter allt från liggläge i soffan. Känns inte direkt att jag kan slappna av då, med en drygt ettåring som går i trapporna själv osv osv.

Men som sagt då det gäller egna intressen då finns det mycket ork.

Ville bara skriva av mig, det finns väl inget att göra än att flytta, för han verkar inte vilja ändra sig. Men att det finns en sådan här lat karl, usch!

Någon annan av liknande erfarenhet?

Eller lämna bara eran synpunkt på detta....