• cruz

    självskadebeteende hos barn

    Hej, jag har en tre-årig pojke med autistiskt syndrom. Han är verbal och välfungerande i många situationer, men vi har ett stort problem. Han har ganska mycket självskadebeteende i form av huvuddunkningar av varierande styrka och intensitet. Vi har kartlagt beteendet och i princip uppkommer det bara vid en situation: När vi avbryter vår son då han leker tåg eller när han sitter och tittar på tåg på datorn (tåg är hans största intresse). I första hand försöker vi förebygga huvuddunkningarna. Vi jobbar med att förbereda, förbereda och förbereda innan vi avbryter honom. Vi tränar även "kom" när han är upptagen av tågleken/datorn. Då får han komma till oss, vi busar eller ger honom någon annan typ av förstärkning, sedan får han återgå till sin tåglek. Vi tar hans händer och avleder honom innan han hinner dunka huvudet. Men ibland hinner vi inte och när han väl har börjat skada sig så försöker vi behålla lugnet så att vi inte förstärker upp hans problembeteende. Vad mer kan man göra? Finns det någon här med erfarenhet av självskadebeteende hos små barn? Kan sociala berättelser vara ett alternativ att jobba med? Har även hört att endel autistiska barn som börjar med GF/CF dieten visar minskat självskadebeteende. Har någon upplevt detta? Tar tacksam emot alla sorters tips.

  • Svar på tråden självskadebeteende hos barn
  • bellsii

    inte försökt få hjälp från en läkare som kan mkt om autist?

  • cruz

    Jo då, vi har hjälp via autismcenter/banyan center, men ser inget vidre resultat på just självskdebeteendet ännu i alla fall. Skulle därför vilja höra om andra föräldrars erfarenheter.

  • Jonathanmamma
    zelia skrev 2010-02-22 09:44:15 följande:
    Jo då, vi har hjälp via autismcenter/banyan center, men ser inget vidre resultat på just självskdebeteendet ännu i alla fall. Skulle därför vilja höra om andra föräldrars erfarenheter.
    Hej!
    Vi har tack och lov inte det problem som du beskriver, men jag känner igen stressymptom väl på min son när vi ber honom avbryta en aktivitet han inte vill avbryta. Jag håller på med Bo Hejlskov Jörgensens nya bok, "Problemskapande beteende" och var och lyssnade på hans föreläsning också förförra året. Mycket bra - och han skriver mycket om detta. Jag har använt ett par av hans metoder varav en har fungerat väldigt bra på Jonathan. Det är att inte sluta utan att gå till nästa aktivitet. Alltså att locka med något ätbart - jag tror han tar exemplet banan respektive glass i boken. När barnet inte vill gå upp från badhuset så säger man - nu går vi och äter en banan. Och då är det lättare att gå till en annan aktivitet efter man ätit upp bananen (glassen eller vad det nu är). Tyvärr får jag muta med andra saker än mat eftersom Jonathan har en hel del problem med mat, men principen är den samma.

    Jag tänkte pröva nu nästa gång vi ska till logopeden, som han vägrade gå till sist, och se om jag kan få honom dit lättare med en "muta", eller som en internetforumsvän kallade det - Mutivation!

    MVH
    Anna
  • cruz

    Jonathanmamma: Tack, det var ett bra tips. Ska genast skaffa boken. Mutivation var ett bra ord .

  • cruz

    Bo Hejlskov Jörgensens bok måste vara väldigt populär. Den är slut överallt och även utlånad på biblioteken!

  • Nilsfar

    På kort sikt handlar det mycket om att se till att man har gott om tid till att klara övergångarna och att man förbereder.

    På lång sikt handlar det om att utveckla en av de saker som våra barn har mest svårt med, flexibilitet.

    Inom son-rise ser man flexibilitet som ett av de fyra fundamenten som är de grundläggande förmågor som är viktigst att hjälpa våra barn att utveckla för att de skall fungera bättre socialt.

    Börja med att träna flexibilitet inom områden som han gillar. När han leker tåglek men samtidigt visar att han är intresserad av er. Skapa små variationer inom tågleken till att börja med. Efterhand kan ni lägga in större variationer inom leken,  byte till andra lekar han gillar och slutligen när flexibiliteten blivit bättre byte till aktiviteter som ni väljer.

    Jag tor att denna kan ge lite tankar om just detta område:

    http://www.autismtreatmentcenter.org/contents/other_sections/aspergers-autism-treatment.php 

  • kaffemamma

    Vad jobbigt det måste vara! Vi har ju inte självskadande beteendet, så jag har inte lagt det jag läst om sådant så mycket på minnet. Jag vet att jag läst om fall där det blivit bättre med allt från Tomatis till Intergrerad rörelseträning som ni ju varit inne på. Jag vet också att jag sett det när man läser om olika tillskott och behandlingar i den biomedicinska världen. Kanske ska du fråga på ett amerikanskt större forum? Har just nu inga bra tips, har inte varit på något på ett tag.

  • cruz

    Nilsfar: Tack för tipset, det var ett klockrent webseminarium faktiskt. Det känns oerhört viktigt och rätt att jobba med flexibilitet. Något som man också ofta glömmer i den stressiga vardagen är just det här med att jobba med sin egen attityd. Jag blir mest irriterad när Max leker sin tåglek, eftersom den orsakar så många utbrott. Men efter en lång dag på dagis med flera timmars träning så är det ju inte konstigt att ens barn vill koppla av med lite tåglek.

    Kaffemamma: Tack, ett amerikanskt forum ska jag prova. Jag har läst att en del barn kan ha självskadebeteende just för att de har sensoriska problem, eller för att de har ont (oftast magproblem eller öron). En av de vanligaste orsakerna är också frustration när de blir avbrutna i någon aktivitet som de gillar.

Svar på tråden självskadebeteende hos barn