Vänner o komplimanger, HJÄLP!

Har en väninna som har familj bestående av sin sambo o 2 barn. Jag som under vår vänskap har gått igenom en skilsmässa har fått mycket stöd av främst henne. Nu på slutet har även hennes sambo börjat öppna sig mer o mer. Till en början trodde jag att han bara va glad över att kunna lätta sitt hjärta till någon mer opartisk (tar ingens parti) i just deras förhållande. Deras förhållande har så länge jag känt de (runt 3-4 år nu) varit dåligt. Har aldrig sett någon närhet eller hört ömma ord osv, ingenting! Jag vet att min kompis lider i tysthet för hon vill så gärna att det ska gå...jag tror dock inte att det finns något att göra. Hon mår skitdåligt av delvis deras förhållande o delvis pga andra saker...

Till min undran...som är av annan karaktär.

Som sagt så har hennes sambo börjat prata mer om de, hur de har det o hur HAN skulle vilja att det är. Om jag säger en sak så kan jag få som svar "Precis så vill jag att hon ska va" o i början reagerade jag inte men det gör jag nu. Jag blir nästan irriterad o har börjat säga emot saker så han ska fatta att han inte kan säga sådär.
Min väninna är aldrig i närheten när han kläcker sånt där. Han har börjat smsa mer till mig med o eg är det väl inga konstiga sms men ibland kan det komma ett med nån komplimang o senast blev det för mycket. Det stog:
"Tänkte bara ge dig en komplimang, du såg jäkligt snygg ut ikväll" Ordagrannt...
DET känns INTE okay....vad fan ska jag göra?!
Skulle ätit hos de dagen efter smset men jag kasta ur mig en ursäkt för jag ville inte åka dit. Det känns numera mer o mer obekvämt.

Jag har gått ifrån min exmake pga precis detta...inte pga just specifikt detta men min exmake började bli lite för bra vän med sin vän...det övergick till mer än vänner o jag skulle aldrig i hela friden kunna göra så!!!!

Jag vill inte förlora min väninna som vän för hon är guld värd o vi behöver varandra. Jag vet inte hur jag ska TOLKA allt just nu...
Jag är inte o kommer aldrig nånsin att bli intresserad av hennes sambo på det viset. Han är min VÄN men snart knappt det så arg blir jag även om det bara är en komplimang så tyckte iaf jag att det gick över gränsen men hur gör jag nu?

Jag kan ju inte hålla mig borta i evighet utan att hon kommer undra...ska jag säga något till henne eller ska jag säga något till honom eller ska jag bara sluta bry mig o ta det som att jag överreagerar?

Magkänslan säger dock något helt annat...något är det som inte står rätt till.