Misslyckade jävla föräldrar

Du har så innerligt rätt!

jag är så stolt... fick höra från förskolepersonalen att vår dotter alltid säger tack när hon får något och ber om ursäkt när hon råkar göra illa någon... hon är 2,5 år... de frågade hur vi har gjort för att få henne att göra det... svaret är att vi har alltid bemött henne med respekt och aldrig tvingat ur henne varesig tack eller förlåt utan bara varit noga med att säga det själva!! behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Håller med varje ord ts skrivit.

Lady Dahmer är numera min husgudinna! :)

Lady Dahmer is da shit!!

Du verkar klok :) har du något tips på hur man kan få sin nio-årige son att sluta slå sin lillasyster och mig? Jag har sagt tusen ggr att han får bli hur arg som helst men det är inte ok att slåss. jag har aldrig slagit vare sig honom eller hans lillasyster och han vet att han inte får men ändå gör han det när han blir arg eller irriterad på henne eller mig. Det är ingen misshandel det handlar om men tillräckligt hårt för att det ska göra ont ibland och det känns verkligen inte som jag når fram till honom när jag säger att han inte får. Jag har dragit in delar av månadspeng, även mutat med pengar (som är det viktigaste i hans värld..) om han inte slåss.. Jag säger att detta gäller även hans syster och mig, vi får inte heller slåss, men han känner att det är vi två mot honom. Jag sa till honom att jag älskar honom jättemkt och det är inte honom jag är emot utan det han gör. Det är lätt att det blir han man går på för det är han som gör såna här saker, hans syster slåss i princip aldrig. Det är jättesvårt.. Goda råd tack :) Tror jag ska starta en tråd i det här ämnet också och se om jag får råd av flera..

oj! Min första tanke är att du genast ska sluta muta/straffa med pengar. barn ska inte vara snälla för att få pengar, utan de ska vara snälla för att de vet att det är fel. Empatisk förmåga kan man ju inte köpa.

Det det antagligen handlar om är att han inte vet hur han ska uttrycka sin ilska och frustration och där behöver han hjälp. Hur gör skolan? Hur gjorde förskolan när han gick där?

När han slår så ska du genast stoppa beteendet. Det är nej rakt av som gäller. Men sen är det jätteviktigt att man bekräftar känslan barnet har. Det är ok att vara arg. Prata kring känslorna när det händer. "ok, nu blir du arg -- berätta vad som är fel så jag kan hjälpa dig?!" - "vad hände nu, varför blev du arg?" -- och det här är nåt som måste nötas, varje gång det händer.

Mm... jag har lite samma tänk där, att jag vill att han ska förstå själv varför han inte ska slåss. Mutor och hot är mer desperata sätt att få slut på det även om jag inte egentligen vill använda såna metoder. Jag tror inte han slåss så mkt på skolan, det skulle jag garanterat ha fått veta av hans fröknar för de har noll-tolerans mot sånt. Men hemma har vi det problemet och även om det inte händer jätteofta så måste beteendet bort.
Jag brukar säga att det är ok att vara arg men man får inte slåss. Nu har vi iaf beslutat att köpa en boxningssäck som nån tipsade om, så får han slå på den istället :) Hoppas det funkar! Tack för dina bra råd!

De föräldrar som gör såhär brukar komma med argumentet "Jag fick också en smäll då och då när jag var liten och jag tog ju ingen skada av det!"

Tänk att vi tänker ofta så lika du och jag

black sun
Jag tror pa det som lady dahmer skriver, men ocksa att det ar viktigt att forklara for din son hur ont det gor nar han slass, att han gor dig eller hans lillasyster illa, att man blir ledsen, for visst vill man val inte gora nagon annan ledsen? Hur skulle du kanna om nagon gjorde sa mot dig? osv. Saklart ska du dra en grans, bli arg och saga ifran, men jag tror att forsoka lara empati ar grunden till att tackla sadana problem. Lycka till``````````````````

I agree! Många föräldrar (och andra människor) verkar tycka att det är skillnad på barn och människor på något vis! Barn är människor, och ska behandlas som sådana! INGEN skulle väl någonsin behandla en annan vuxen människa på det sätt många behandlar sina barn?

Håller med TS i varje litet kommatecken och punkt. Så ledsamt att det finns vuxna människor som anser sig ha rätt att behandla andra människor så oerhört illa, än värre är det att det är små barn de anser sig ha rätten att göra så mot!

Kanske din son behöver hjälp att hitta andra strategier för hur han ska reagera när han blir arg? Alternativ. Det är inte omöjligt att han har en bristande impulskontroll. Min son är bara 6 år men blir jättearg jättesnabbt och tar ofta till våld. Precis som du säger jag att man får bli arg men man får inte slåss, och så försöker vi hitta på andra saker man kan göra istället.

Använd hellre positiv förstärkning, dvs mycket beröm när han gör rätt (löser en konflikt utan våld tex) och inte så mycket bestraffning (typ indragen veckopeng) det funkar sällan.

Jag har arbetat en del med vuxna människor som haft problem att kanalisera ilska och som befunnit sig på ungefär samma mentala nivå som en nio-tioåring. En sak som brukar fungera jättebra är att skaffa något som man faktiskt får slå på, tex en box-säck eller liknande. Andra sätt som kan vara bra (ni får ju betämma gemensamt vad som är okej i ert hem) är att gå undan på sitt rum och skrika, gå ut i trädgården och kasta muggar i något hårt så att de krossas (man får ladda med ett gäng från loppis) eller att springa några varv runt huset. Ofta har personen som blir arg egna bra tips om man bara börjar prata om vad som skulle kännas bra.

Att prata fungerar ofta efteråt, men just när personen är ilsken blir det en väldigt aggressiv handling att försöka "tala till rätta". Speciellt om personen ifråga har behov av att få ur sig ilskan rent fysiskt.

En annan sak som är viktig är att inte förminska oförätter som de här personerna själva drabbas av. Om jag tar dina barn som exempel (rent hypotetiskt förstås) kan det lätt bli så att man tänker att sonen gott får tolerera en del övertramp från dottern eftersom han så ofta beter sig mycket värre mot henne. Det är väldigt kontraproduktivt eftersom det skapar en osäkerhet om vad om gäller (reglerna är olika för olika personer - sonen får tex alltid höra "sluta nu" om han retas medan samma sak riktat mot honom bemöts med "men det var väl inte så farligt") och det kan också leda till sämre självkänsla (hon får men inte jag eftersom jag är dum) vilket i sin tur leder till ökad aggressivitet.

Ett exempel jag har är när några rutor krossades på ett gruppboende där jag handledde personalen. De ville inte oroa de boende utan försökte avdramatisera det och pratade om att det var "busungar" som förstört fönstren. Några månader senare gick en av killarna på boendet och pangade rutor på skolan brevid då han blev riktigt arg. Det var ju ett helt okej beteende enligt personalen - bara lite busigt... och personalen såg först inte alls sambandet eftersom det hade gått en tid mellan händelserna.

Förlåt att det blev långt och stort lycka till.

Tack för en positiv tråd! Jag har fått klagomål på att jag frågar min dotter för mycket, hon får t.ex. själv säga vad hon vill ha på tallriken. "Små barn ska man bara lägga upp till". Vem vet, livet kanske blir mer komplicerat men jag ser det som självklart att behandla dottern med samma respekt som jag behandlar alla andra.

Min son kan vara väldigt aggressiv ibland, och vi pratar mycket med honom om att SÄGA TILL när han blir arg eller ledsen.. jag tror att bestraffning och belöning fungerar, men då måste det ju vara någonting som barnet verkligen vill/inte vill ha. Men det som däremot händer är att han bara lär sig att göra så för att få belöningen eller undvika bestraffningen.. Om du istället lär honom andra sätt att handskas med situationen så kommer han ha de färdigheterna resten av livet, och antagligen använda sig av dem även när det inte finns någon belöning eller bestraffning med i bilden. Du får gärna skriva till mig om du vill prata! Lycka till! :)