Dåligt samvete för ALLT!
Undrar om det finns nån där ute som är som jag eller som kan tala om hur jag ska tänka för att det ska kännas lite bättre? Har en son på ett år som jag älskar över allt annat. Är inte överbeskyddande men har alltid dåligt samvete för allt jag gör/inte gör med han. Är vi hemma en dag har jag dåligt samvete att vi inte är på ÖF eller liknande o om vi går till ÖF har jag dåligt samvete att jag släpar med han dit (är en bit att gå o tycker synd om han när han får sitta i vagnen så länge även att han är nöjd o verkar tycka det är rätt kul). Har dåligt samvete när han får burkmat för jag inte gör egen o gör jag egen är inte det bra för då är jag snål o den blir kanske inte lika god. Får han ha samma pyjamas två nätter i rad mår jag skit över det o får han ny varje kväll kanske han tar skada av tvättmedlet. Leker jag med han hela dagen får jag dåligt samvete för han kanske inte blir självständig o om jag inte gör det känns det som att jag försummar han. Det kvittar vad jag än gör så tvivlar jag så mycket på att det ska bli rätt o håller på att bli tokig!