• Anonym (o-ogift)

    Jag ångrar att jag gifte mig

    Vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget, kanske  att sätta ord på mina känslor och kanske hitta ett sätt att hantera min situation.
    För ungefär ett år sedan gifte jag mig med mannen i mitt liv och jag ångrar det så mycket. Giftermålet skedde på mitt initiativ men efter det har det inte alls blivit som jag tänkte mig. Från bröllopet, som på något vis gled mig ur händerna för att min man var helt kompromisslös, till att säga "min man".  Vi tog beslutet att gifta oss för att känna oss mer fria, för att veta att vi skulle hålla ihop även om vi sökte jobb/utbildningar i olika städer men med facit i hand känner jag mig mer bunden än någonsin. 
    Missförstå mig rätt, jag älskar min man och vi har det bra ihop men jag skulle helst av allt vilja gå tillbaka till att vara "bara" sambos. Jag vill inte skilja mig, bara ogifta mig.
  • Svar på tråden Jag ångrar att jag gifte mig
  • Pruttiluskan

    Såg en liknande tråd i kväll...ska se om jag hittar den!
    Kramar

  • Anonym (FruL)

    Men vad är igentligen den stora skillnaden? Om ni ändå vill hålla ihop jämt...eller är det det som du är osäker på?

  • Anonym (o-ogift)
    Anonym (FruL) skrev 2010-02-23 23:21:14 följande:
    Men vad är igentligen den stora skillnaden? Om ni ändå vill hålla ihop jämt...eller är det det som du är osäker på?
    Hm, nej jag tror egentligen att det är två saker. Dels att vi gifte oss förhållandevis tidigt (i alla fall för att vara högutbildade storstadsbor) och att jag inte får ha det framför mig. Egentligen är det väl bara att stå sitt/mitt/vårt kast att ha (för) bråttom.
    Den andra delen är att det känns som att det inte får finnas något tvivel på vår relation längre. Inte så att jag går runt och tvivlar, men jag vill få tvivla om jag vill. Låtet det helt koko?
    Kolla vad långt man kommer bara man får någon att bolla med. Tack!
  • Anonym (FruL)

    Så det kanske är lite utav det det pirret du tyckte försvann?
    Att ändå inte riktigt veta...
    Men tänk på vad många som skiljer sig, än kan du inte vara riktigt säker {#lang_emotions_tongue_out}
    haha nej men skämt åsido,
    Men Ta inte varandra för givet utan försök att ta hand om varandra som gifta istället.

    Men istället för giftemål har ni ju säkert andra stora händeler att se fram emot!

  • satakatse

    Har varit gift tre ggr... fråga mig inte varför??? shit hapends!!
    Men vilket som, en sak gemensamt med dessa äcktenskap... Männen lutar sig tillbaka och tycker att de har rott en i land och dragit den högt upp som möjligt ur vattnet och det är fixat, bara vara....

    snacka om relationsdödare, att ta den andre fullkomligt förgivet...


  • Anonym (o-ogift)
    Anonym (FruL) skrev 2010-02-24 09:05:12 följande:
    Så det kanske är lite utav det det pirret du tyckte försvann? Att ändå inte riktigt veta... Men tänk på vad många som skiljer sig, än kan du inte vara riktigt säker haha nej men skämt åsido, Men Ta inte varandra för givet utan försök att ta hand om varandra som gifta istället. Men istället för giftemål har ni ju säkert andra stora händeler att se fram emot!
    Verkligen inte att inte veta, jag har alltid avskytt att spela spel. Men att det inte känns okej att ifrågasätta relationen längre, ens för mig själv.
    satakatse skrev 2010-02-24 09:10:24 följande:
    Har varit gift tre ggr... fråga mig inte varför??? shit hapends!! Men vilket som, en sak gemensamt med dessa äcktenskap... Männen lutar sig tillbaka och tycker att de har rott en i land och dragit den högt upp som möjligt ur vattnet och det är fixat, bara vara.... snacka om relationsdödare, att ta den andre fullkomligt förgivet...
    Nej men så illa är det inte. Vi har det bra ihop.
  • FiaiMalmö

    Jag tycker det låter som att ni gifte er för att bli säkra på varandra. Fast nu är du inte säker på honom och har dessutom ångest över det. Du var helt enkelt inte redo att gifta dig men ville vara det.


    Ja, hur backar man från det?
    Lite får du tänka på att man aldrig blir riktigt nöjd med så stora saker som bröllop. Man kan du inte göra någon deal med dig själv. Ta av dig ringen och vänta tills det känns bra. Skulle din man gå med på det?
    Sen undrar man ju vad du menar med låst. Kanske är det där problemet ligger. Att du, som du skriver, ville känna dig fri. Men så blev det inte. Då var ju inte äktenskap lösningen på det problemet. Vad är då lösningen? Varför känner du dig inte fri och hur kan du frigöra dig?
  • Anonym (o-ogift)
    FiaiMalmö skrev 2010-02-28 22:48:52 följande:
    Jag tycker det låter som att ni gifte er för att bli säkra på varandra. Fast nu är du inte säker på honom och har dessutom ångest över det. Du var helt enkelt inte redo att gifta dig men ville vara det. Ja, hur backar man från det? Lite får du tänka på att man aldrig blir riktigt nöjd med så stora saker som bröllop. Man kan du inte göra någon deal med dig själv. Ta av dig ringen och vänta tills det känns bra. Skulle din man gå med på det? Sen undrar man ju vad du menar med låst. Kanske är det där problemet ligger. Att du, som du skriver, ville känna dig fri. Men så blev det inte. Då var ju inte äktenskap lösningen på det problemet. Vad är då lösningen? Varför känner du dig inte fri och hur kan du frigöra dig?
    Oj, vad rätt du har tror jag. Vi/jag ville vara mogna men var det kanske inte. 
    Min ring ligger i mitt smyckeskrin sedan en vecka. Det känns både bra och dåligt. Bra för att jag inte behöver bära omkring på en symbol för något som inte känns rätt, men det känns också som att jag fuskar. (Bar den dock på en familjemiddag i helgen, ifall någon skulle lägga märke till det vill jag inte ha någon diskussion med mindre nära släktningar).
    Tja, vad är frihet egentligen? Får fundera mer på det.
    Tack igen.
Svar på tråden Jag ångrar att jag gifte mig