Fruktansvärd förlossningsrädsla, vad skall jag göra?

Jag och min fästman har bestämt oss för att försök bli gravida nu efter sommaren. Jag har däremot så långt tillbaks som jag kan minnas varit fullkommligt livrädd för allt som har med förlossningar att göra. Det är först nu som jag kan acceptera tanken på att genomgå någon slags form av förlossning eller kejsarsnitt för att få ett barn. Innan har jag varit helt inställd på att adoptera pga rädslan.
Nu undrar jag ju självklart vad man kan göra åt detta. Min kille ser hellst att jag föder naturligt, då det är en påfrestning för kroppen att genomgå ett kejsarsnitt. Bara tanken på det får mig nästan att vilja backa ur "skaffa barn efter sommaren" tänket, men sammtidigt så vill jag inget hellre än att få ett barn. Man brukar ju säga att om ens mamma haft en bra/jobbig förlossning så är chansen stor att man själv också får detta. Pratade med min mamma och hon berättade det jag befarade (vagt minne om att hon berättat detta tidigare). Hon var väldigt nära att mista livet när hon födde min storasyster och hon fick opereras långt efteråt och hade men i flera år pga skadorna, kan läggas till att min storasyster är 2 månader för tidigt född. Men däremot när jag föddes 4 år senare så sa det bara plupp (5 timmar från att värkarna kom till att jag var ute och gjorde enligt henne inte ens ont).
Min största rädsla är att inte bli tagen på allvar, att inte folk/personal skall lyssna på vad jag säger. Tex så är jag extremt svårbedövad, alltid varit. Hos tandläkaren får de ta runt 4-6 sprutor och inte ens då är jag helt bedövad. De säger dock att endel helt enkelt bara är de och de inte vet varför. Detta problemet har resulterat i att läkare, tandläkare m.m inte har "trott" på mig när jag sagt att det fortfarande gjort ont och istället börjat göra rotfyllningar och sy ihop stora sår etc utan att jag egentligen "fått någon bedövning". Efteråt har de bara skakat på huvudet och bett om ursäkt. Jag är livrädd att detta är något som skulle kunna ske under en förlossning. Det andra problemet är att jag bor i Göteborg. Har hört från flera att bb i Göteborg är värdelös och att bm är hemska. Detta skulle inte förvåna mig ett dugg då 80% av alla läkare jag har träffat har varit minst sagt värdelösa här i Göteborg. Sedan har jag hört att man inte själv får välja här ifall man vill ha kejsarsnitt eller föda naturligt. Jag hoppas verkligen inte detta är sant då det hade varit helt fruktansvärt eftersom det faktiskt är varje enskild kvinnas val enligt min mening. Så nu till frågorna efter allt detta babbel. Hur går man tillväga för att få planerat kejsarsnitt? Vart kan jag finna information om kejsarsnitt? Vad finns det att göra för att bli lugnare och slippa panik känslorna? Finns det något jag kan göra för att "kanske" våga föda naturligt, åtminstonde försöka? Jag har läst alla böcker jag kommit över men det har inte hjälpt nått, tvärtom.