Känner du dig också ensam som föräldraledig?

Jag var sådan. Det gick så långt att min man gruvade sig för att åka hem från jobbet, för jag lade liksom min lycka på hans axlar. På dagarna gick jag hemma och led, och så tyckte jag att allt liksom skulle bli bra bara han kom hem. Snacka om att pressa någon...

Så känner jag oxå... min son är snart 6 mån..
Vi bor ute på landet så det finns inte mycket att göra om dagarna..

Så kände jag till och från förra gången. Då var jag f-ledig i 10 mån på heltid. Sen började jag jobba 3 dagar i veckan och var hemma 2 (min man var hemma resten) och då började jag uppskatta tiden med dottern mer. Nu väntar jag beis igen och den här gången ska jag "bara" vara hemma på heltid i sju månader, sen komemr vi dela igen innan min man är hemma på heltid. Passar mig bättre eftersom jag trivs med mitt jobb... och att vara f-ledig på sommaren är lättare än vintern.

Finns det någon föräldragrupp du kan börja träffa kanske? Här finns ingen ÖF men kyrkan har en del aktiviteter som är gratis och gansak trevligt. Elelr så kanske du kan hitta någon här på Familjeliv som bor i din närhet?

Jag kände också så-det är ensamt (och i början ofta långtråkigt) att vara föräldraledig! Det blev mycket bättre när sambon började ta ut föräldraledighet och jag började jobba deltid. Känner igen det där att man uppskattar tiden med sitt barn så mycket mer när man inte behöver vara ensam hela dagarna. Även om man älskar sitt barn jättemycket så behöver man ju någon att vara social med-och en liten bebis är inte särskilt bra på att prata....
Alla kanske inte har samma behov av att träffa (vuxna) människor som jag, men om man har det så ska man definitivt se till att göra något regelbundet varje vecka för att träffa folk. Antingen nåt med bebisen, typ bebissim/öppen förskola/babyrytmik/babyfika eller nåt utan bebisen som att jobba/gå kurs etc. Jag personligen var inte så förtjust i de här bebisgrejerna-man är så upptagen av bebisen, och så pratar alla bara om bajsblöjor, sömn och viktkurvor-blä...
Nu när gullungen är större (nästan 2) kan man ju faktiskt kommunicera-då känns det inte alls lika ensamt och isolerat, det är jätteroligt att göra saker tillsammans!
Men nu får jag ju träffa vuxna människor på jobbet också.

Åh, känner igen mig! jag tänker ALDRIG mer vara föräldraledig på heltid, tiden går så långsamt... Kanske kan ni dela, jobba halvtid båda två? Så kommer vi göra nästa gång (om det blir någon), aldrig att jag går hemma i flera månader på heltid igen.

Jadå, det känns igen.
Jag hade ångest varje dag... bodde i en stad där jag inte känner en käft och var HELT utlämnad till gänget från föräldrargruppen (som jag inte direkt kunde boka upp varje dag...)
Som Stårschan så var jag som ett plåster på min man när han kom hem.. ville umgås, prata vuxenprat...
Jag gick inte upp ett kilo under graviditetten men la på mig 20 kg under föräldrarledigheten... Fruktansvärt.

Nu ska vi inte ha fler barn, men hade jag kunnat göra om det igen, så hade jag börjat jobba tidigare... delat med min man tidigare.

Otroligt ensam varje dag....

Känner också igen det! Har en son på snart tre veckor. Nu när sambon jobbar 12 timmar om dagen så blir det väldigt ensamt. Det jag har inriktat mig på nu för att få tiden att gå det är att försöka gå ner alla gravidkilon med promenader och bra mat.

Jag gjorde något åt saken. Bad om att få vara med i en BVC mammagrupp. Startade en egen mammagrupp här på FL som nu träffas iaf en ggr/veckan. Skulle jag känna behov av ännu mer så skulle jag fixa det så gott jag kunde
Blir tokig av att bara vara hemma och har ändå en 3 åring som ska hämtas på dagis kl 15 varje dag.

Ja, usch vad jobbigt det kan vara.