Snälla hjälp? Hur lär jag min son att "ge svar på tal"? Rädd!!!

På det dagiset där min dotter går så finna alla sorters hudfärger/hårfärger/ögonfärger.. eftersom alla människor är olika? Jag tror inte att du behöver vara så rädd över att något sådans ska hända, och OM det göre det så får du väl lösa den biten då? Jag tror det kan bli tokigt för ett barn att lära sig "svar på tal".. innan något ensa har inträffat? Då blir ju du den allra första att påpeka att han skulle vara "annorlunda" på något vis, och det är inte alls säkert att varken han eller hans kompisar tycker att han är det bara för att han har mörkt hår och bruna ögon! (nästan osannolikt i mina öron..)

Jag har inte dina erfarenheter av adoption, men jag tror helt ärligt inte att du kan förbereda din son för allt hemskt som kan hända i skolan och allt ungar kan hitta på. Man får ta det som det kommer helt enkelt, det är ju inte säkert att han kommer bli mobbad, du skriver ju att du inte blev det. Själv blev jag retad i skolan för att min pappa begick självmord. Barn kan vara vidriga. De slutade inte förrän jag fick nog och flippade och slog ner den största och värsta killen så pass att det blev samtal med rektor. Pojkens pappa ringde min mamma och skrek åt henne tills hon berättade varför han fått stryk. Då blev det han som fick komma till telefon och be om ursäkt istället. Sedan slutade de. Nu är inte våld rätt sätt att gå, men det jag menar är att barn ibland löser saker själva och i andra fall kan de behöva stöd, men det får man ta den dagen det händer. Din son kan ju lika gärna bli retad för att han har en norrlänning till pappa.

Självklart förstår jag det och jag är ledsen att du fått ett sådant bemötande. Ledsen att jag missförstod dig. Min dotter bär glasögon, inte samma sak, men hon får höra ibland från äldre barn att hon är konstig eller ful för att hon har det osv. Jag säger nog mest att de är dumma och inte förstår samt förklarar att alla är olika. En del är långa, andra korta, vissa har glasögon och en del ser ut på andra sätt, men ändå är alla lika bra. I den här åldern (hon blir två snart) så är det nog det enda man kan göra. Sedan får man väl jobba med självförtroende och liknande. Det är iallafall så jag tänker, men som sagt, jag har inte samma utgångspunkt som dig, men även jag har ett barn som jag är rädd ska bli retad för att hon är annorlunda.

Jag tänker att man får ta problemen när och OM de kommer. Tror att det är viktigt att vara medveten om att svårigheter kan komma, men att man gör bäst i att inte oroa sig i onödan. Jag tror inte att det främst är yttre attribut (glasögon, rött hår, mörk hy...) som gör att någon blir retad eller mobbad, utan att det handlar mer om omständigheter och gruppdynamik. Jag förstår att man känner sig maktlös som förälder när ens barn blir utsatt, men jag tror sällan att man kan förutse problemen. Man får helt enkelt hantera dem på bästa möjliga sätt när och om de kommer.

Förstår att du är orolig, det var jag med innan jag fick mitt första barn, men någon i min omgivnig sa åt mig att vända på det - " var stolt över den d u är o. gör henne stolt över sitt ursprung med" det är nog en av de klokaste kommentarerna jag någonsin fått o. en viktig sådan med.

Svartskalle har jag själv fått min beskärda del av, ser det därför som den bästa vägen att stärka d e m  innan någon ger sig på dem. Vi o. våra barn har inget att skämmas för.

// S Adopterad o. mamma

Om någon av mina söner kom hem "från skolan gråtandes för att han blivit kallad något fult eller någon retar honom pga av hans ursprung" så skulle jag marchera till skolan och riva upp himmel och jord så mycket som det behövdes tills det var genomarbetat. Det är inget som mina barn ska behöva göra. Varför de är bruna är enkelt: de är födda i Etiopien och där är alla bruna. Det svarar äldsta sonen lugnt om någon (vilket än så länge aldrig hänt på ett negativt sätt, men han är bara 5 år ännu) undrat varför han är brun. Det finns ju liksom inget annat att säga, känner jag... För det är ju så det är. Rätt och slätt. Det är dessutom väldigt vackert att vara brun och Etiopien är ett fantastiskt land, så han är än så länge bara stolt över det 

Din son är lite mörkare än genomsnittet eftersom hans mamma är född på Sri Lanka och där är alla bruna. Äldsta sonen tänkte ett tag att alla bruna var födda i Etiopien, och han blev först väldigt förvånad och sen väldigt belåten när vi konstaterade att det finns många fler bruna än vita i världen. För det är ju så det är. Att trycka ned någon för att den tillhör minoriteten när den egentligen tillhör majoriteten i världen är ju fantastiskt okunnigt och trångsynt gjort...

Jag kan förstå dig ts i din rädsla, jag tänker också lite på detta men åt andra hållet.
Min dotter (adopterad) har mina färger mer eller mindre.
Sonen(bio) däremot är helt annorlunda mig,han är lik sin pappa och efter att ha sett hur folk reagerat första gången de ser sonen och mig tillsammans så blir jag rädd att folk ska säga till honom samma kommentarer som jag fått pga våra olikheter i färg.