Hur gammal partner tycker ni att en 18 åring kan ha som högst?

När man är 18 är man ju myndig, så moraliskt sett finns det självklart inga hinder att dejta någon som är 60 om attraktionen finns från båda hållen. Men om det finns gemensamma intressen och man vill samma sak med livet är ju en annan fråga. Det brukar ju visa sig ganska snart om det inte funkar.

När jag var 20 förälskade jag mig i en man som var 37. Han var upptagen när vi träffades och lovade att lämna henne, men vi hade ändå någon slags relation ihop. Hans flickvän lämnade honom (liksom jag själv) när hon kom på att han höll på med dubbelspel, men guud vad jag var kär i honom. Själv tyckte jag att jag var rätt mogen när jag var 20 år. Det hade kanske funkat om han hade varit mer pålitlig, men han hade fullt med personliga problem som han var tvungen att ta itu med innan han kunde vara ihop med någon över huvud taget.

Tja, det var bara lite funderingar...

Svårt å säga. Jag skulle aldrig se mig själv med en person som är för många år äldre än mig själv,har som max haft en kille som varit 4 år äldre än mig själv. Just nu så bor jag och är förlovad med min älskade sambo och han är två år yngre än mig . Jag 23 år och han 21 år.

Alla är ju olika,finns ju omogna 30-åringar och mogna 20-åringar. så åldern spelar kanske inte så stor roll bara man passar ihop med personen och att man står på samma nivå så att säga.

En 40 åring som längtar efter barn kanske inte passar med en 18-åring som vill festa och leva livet några år!

Omkring 22 drar jag min gräns. Plus kanske ett par år för vissa speciella fall. Och då kan tilläggas att jag inte har haft några nära vänner som hade pojk- eller flickvän som var mer än omkring fyra år äldre än oss när vi var 18. Och jag känner ingen som är i min ålder nu (26) som skulle dejta en artonåring. Min lillebror är 22, han skulle aldrig i livet få för sig att stöta på någon som fortfarande går i gymnasiet. Tror många drar gränsen mellan barn och vuxen när man avslutar gymnasiet och blir självförsörjande. Att dejta gymnasiebarn är inte direkt socialt accepterat bland mina bekanta i alla fall. Men det där är ju så olika i olika grupper av människor. Kan väl i alla fall erkänna att jag personligen har väldigt svårt för folk över 25 som stöter på artonåringar. Jag får liksom en stark känsla av att något är lite speciellt på ett inte så positivt sätt med en sådan person.

Jag har varit tillsammans med en som var sju år äldre, tror det handlar mer om mognad än om åldern i sig. Sen är ju frågan, om man är arton och matchar en 40+:are, så bör ju han vara väldigt omogen, så som förälder till en artonåring hade jag inte gillat läget!

Kärleken har ingen ålder! :) Sedan vad man tycker själv, är ju helt olika..

När jag var 18 var min sambo 32 (skiljer 14 år mellan oss), vi hade då varit tillsammans i 3 år redan. Nu har vi en son på lite mer än 1½år och har nu på onsdag varit tillsammans i 7år! :)

Det är upp till var och en så länge båda är över 18.

Min sambo är 13 år äldre, jag är 25. Det är knappast något vi tänker på i vardagen. Ingen som känner oss har reagerat på det heller, men självklart finns det de som gör det. Det är deras problem.

Vid 18 dejtade jag ett tag en 31-åring som hade en tioårig dotter. Kändes konstigt. Jag var inte mogen för honom och hans liv.

Runt 25 hade jag valt, men absolut kan man vara ihop med äldre. Vad har jag med det att göra?

känns dumt att sätta massa siffergränser för vilka man 'kan tänka sig' och inte. visserligen vet jag ungefär vilka åldrar på karlar jag är intresserad av, men verkar någon intressant och hamnar utanför det vanliga är väl det inet hela världen?

ålder är mest bara en siffra, kanske skulle bli bättre om man försökte fokusera på att känna istället fö att tänka så mycket?

jag är 21 och min kille är fyller 30. känns inte som att det är någon ålder mellan oss alls. kan vara annat folk där emot (oftast äldre kvinnor)som ska lägga näsan i istället och frågar om jag verkligen är redo för något så seriösr utan om jag inte vill "tissla" runt lite mer och leva livet först!
men jag är helt nöjd med hur mitt liv ser ut och njuter mer och mer 

åldern är inte den viktigase faktorn, men jag har ändoc. svårt att se mig med en 40 åring